Jag tror det handlar om pengar, personalstyrka och upplysning inom området. Sverige behöver en rejäl ekonomisk satsning inom de psykiatriska och psykologiska behandlingarna. Har varit inlagd vid flera tillfällen och då såpass sjuk att jag inte hade någon förmåga att reflektera över hur en psykiatrisk vårdenhet fungerar. I efterhand har jag förstått att personalen kände sig frustrerad över att det fanns väldigt sparsamma medel att förbättra vården. Det gör att man skär ner på personal och tvingas använda mer mediciner och mera tvång. Detta är öhört!

Fanns det ekonomiska medel, så skulle alla som jobbar inom olika vårdinstanser får mera tid för specialiserade kurser, utbildning, debriefing och etiska diskussioner. Kunde man öka personalstyrkan skulle alla patienter som är i behöv av stödsamtal och psykosocialt stöd kunna få det. Med ökad personalstyrka skulle man lättare sätta patienterna i aktivitet, så att de inte bara blev förvarade på en institution.                                                                                                                                                          Man talar ju så ofta om att patienterna själva skal lära sig avleda tankar och känslostormar genom att aktivera sig på olika sätt. Allra helst fysiskt. Men om man då inte får gå ut själv och personalstyrkan inte finns. Hur skal man då kunna aktivera sig och hindras/ hindra sig från att sjunka in i svindlande tankedjup, aggressivt/destruktivt beteende, eller lindra maniska tillstånd och psykoser. Jag tänker: Alla som engagerar sig för att psykiskt sjuka skal få bättre behandling borde samla sig och demonstrera! De som själva är drabbade, men orkar att engagera sig. Släktingar, nära, kära, medmänniskor, deltagare, åskådare. Alla som har empati/medkänsla, ben, armar, kryckor, rullstol etc. och som kan ta avvara lite tid av sitt liv.

Vi skulle kunna alliera oss med politiker, jurister, psykologer, psykiatriker, läkare, terapeuter, kuratorer, som verkligen förstår detta problem. Tillsammans skulle vi ha en chans att avskaffa bältesläggning och påverka politikerna att satsa på psykiatrisk och psykologisk behandling. Det skulle kunna finnas stora möjligheter att rädda många människor från att hamna i djupa, livshotande depressioner och psykoser om man arbetade i förebyggande syfte. Alla psykiatriska diagnoser och sjukdommar går inte att bota, men man skulle kunna ge människor bättre chans att stå ut med sin sjukdom och leva sina liv så värdigt som möjligt. Om det var lika "normalt" att gå till en läkare med fysiska skador som att gå till psykolog med psykologiska skador och problem, så skulle livet vara så mycket lättare för så många människor.

Hur många gånger skall man behöva använda denna mening? Det synes att vara en så tydlig och klar bild, men ändå finns skammen, skulden och stigmat kvar hos så många människor. Vi måste upplysa varandra, och framför allt barn och unga om att det finns lösningar, det finns möjligheter. Kanske ingen frälsan eller upphöjd lycka, men möjlighet till liv, hopp, kärlek och gemenskap i någon form.

En av mina störa önskningar är att man skulle kunna åstadkomma en gemensam repsekt för varje enskilt människas inre liv och förmåga att reflektera!!!

Ni som orkat läsa detta långa inlägg: Vad är er erfarenhet av detta? Känner ni att ert inre liv får respekt och rum? Och är det flera som kunde tänka sig att demonstrera?

#50: -

Hur kan patienten skada sig själv utan tillhyggen? Man kan ta ifrån patienten tillhyggen utan att bälta. Personalen har rätt till nödvärn och kan tillkalla polis om patienten misshandlar personal, ty det är ju olagligt att misshandla. Man kan ju också tänka sig att personalen har pepparspray.

#61: Leponex -

På Island behövs det inte eftersom patienten hålls fast, och då under kortare tid eftersom det är obehagligt för alla inblandade -- dock kanske en del manliga vårdare gillar att hålla fast unga kvinnor och tafsa på dem. Man skulle ju kunna ha madrasserade rum i stället för att bälta. Då kan patienter med klåda t.ex. klia sig. Du som jobbar i psykiatrin kan ju prova att låta bälta dig själv fullständigt i 4 h samtidigt som du har klipulver på dig. Detta borde vara en obligatorisk del i utbildningen av personal som har rätt att bälta.

#63: MOB - Re:  

 Vid fasthållning av patient finns stor risk för kroppsskada/arbetsskada med bestående men både hos patient och personal, inte bra! Skyddsbälte kan upplevas mer neutralt och de manliga vårdarna som du påstår "gillar att hålla fast unga kvinnor och tafsa på dem" behöver inte längre hålla fast patient. Du föreslår madrasserade rum vilket jag tycker låter vettigt. LPT- lagstiftningen ger ju oss  möjlighet att isolera/avskilja upp till 8 timmar med personal närvarande hela tiden. Tyvärr saknas det många gånger vad jag vet  sådana ändamålsenliga madrasserade rum som du efterlyser. Lagen finns men lämpliga rum saknas. Hur kommer detta sig? Fråga beslutsfattarna.

Bältesläggning är en svår och komplex fråga som förtjänar att diskuteras på ett nyanserat sätt innan den döms ut. Jag arbetar själv inom psykiatrin, och kan intyga att de flesta som valt att arbeta inom denna branch inte är några sadistiska maktmissbrukare som gillar att kränka folk. På min arbetsplats ärbältesläggning den sista utvägen när varken samtal, avledning eller verbal gränssättning hjälper. Grovt sett finns det två typer av situationer som ibland inte går att häva på annat sätt än genom tvångsåtgärder:

1) Paranoid, manisk, substanspåverkad eller abstinent patient slår, sparkar, biter, tar strypgrepp eller kastar saker på personal/medpatienter.

2) Personlighetsstörd, paranoid, substanspåverkad och/eller abstinent patient försöker skada sig själv genom att dunka huvudet blodigt, bita loss hudstycken från de övre extremiteterna eller slita loss hårtestar med hud och allt från skalpen.

Jag tror att de flesta av oss som engagerar oss i denna diskussion kan enas om att situationer som de jag beskrivit ovan måste avbrytas innan någon blir allvarligt skadad. I Sverige tar man tull bältesläggning. I många andra länder får patienten istället hållas fast av personal. Personligen skulle jag nog hellre ligga fastspänd på en brits än ligga på golvet under en hög skötare där det kan vara svårt att säkerställa fria luftvägar, men det är förstås en smaksak. Alternativet att stänga in utagerande patienter ensamma i madrasserade rum fungerar tyvärr dåligt eftersom personalen inte kan ge de välbehövliga lugnande läkemedlen på ett säkert sätt, och eftersom det går utmärkt att fortsätta skada sig själv genom bett etc. 

På på min arbetsplats har vi alltid samtal om genomförda tvångsåtgärder med den berörda patienten när den akuta situationen lugnat ned sig. Många känner sig kränkta, missförstådda och värnlösa. Samtidigt kan förvånansvärt många acceptera och godta förklaringen att alternativet hade varit att någon kom allvarligt till skada. (När jag skriver "förvånansvärt många" är det inte för att idiotförklara patienterna, utanför att många i sitt psykotiska tillstånd agerat i vanföreställt nödvärn, t.ex. i tron att vårdpersonalen är terrorister som vill döda patienten.)

Hur ser ni andra på detta? Hur hade du velat bli behandlad om det var du som pga sjukdom befann dig i typsituation 1 eller 2 här ovan, och samtal/distraktion inte hjälpte?

Men hörni, har ni som skriver om tortyr och misshandel sett vilket klientel som kommer till psykiatriska akutmottagningar och akutavdelningar? Polisen kör in amfetaminpåverkade, nojiga och aggressiva människor som nyss gått bärsärk på stan eller halvt slagit ihjäl sin flickvän. Ofta har dessa människor behövt både hand- och fotfängsel för att kunna transporteras. Vad ska vårdpersonalen göra när polisen bojar av och åker därifrån? Försöka "bygga relation" och "visa respekt" medan vederbörande demolerar inredningen och försöker skalla läkaren? Möjlighet till bältning har nog förhindrat många näsfrakturer, tandskador och mjältrupturer i vårt avlånga land. Problemet är inte att Bältesläggning är tillåtet, utan att det ibland används i fel situationer och på fel sätt. Att förbjuda åtgärden som sådan vore som att avskaffa skatter för att vissa fifflar, eller bilar för att vissa kör för fort. För övrigt är bältesläggning ingen "behandling". Däremot är bältning ibland en förutsättning för att behandling ska kunna ges, exempelvis lugnande sprutor.

Jag har blivit bältad ca 40 ggr på bara några år. Denna tortyr måste bort! 

#59: Gäst -  

 Jag har läst ditt långa och kloka inlägg. Instämmer till fullo. Det räcker inte med att förfasas över psykiatrins brister - vi måste koppla det till nödvändiga resursförstärkningar. Allt annat är bara förljugenhet. Har kandiderat i landstingsvalet i mitt hemlän och gjorde detta inte minst för att jag hoppades kunna bidra till att bygga allianser med politiker i andra partier än mitt eget som vill förbättra psykiatrin på djupet. Vi är ju många - även politiker- som har egna erfarenheter av psykiatrin och det borde vi utnyttja bättre.

Jag kan definitivt tänka mig att demonstrera.

En anhörig till mig har bältas 200 gånger. Hon är tonåring. Får ingen vård. Bara förvaring, tvångsinjektioner och bältesläggningar. Från läkarhåll  görs ingenting för att få till en behandlingsallians med henne. Hon har försökt ta livet av sig 6 gånger under de senaste 3 månaderna trots att hon har extra-vak. Extra-vaken somnar med jämna mellanrum men jobbar kvar som extravak ändå. Det finns inga bevis att de sover. De nekar såklart till det. Från läkarhåll görs ingenting för att få till en behandlingsallians vilket är ett måste om patienten ska må bättre. Det står till och med i lagen att behandlingen ska ske i samråd med patienten om det inte är olämpligt, och så är inte fallet här.  Psykiatrin är katastrofal och saknar värdighet.  

Psykiatrin verkar ha överlevt sig själv. Ålderdomlig. Kompetens finns nog men används fel. När söker flest människor akut på dygnet? Just det, sen kväll eller på natten. När finns minst personal, just det på natten. Vem kan du prata med på natten om du är inlagd inlagd med dina maror - just det, ingen. men kanske lite Haldol kommer. Varför inte göra tvärsom? Bemanning kväll / natt fullt ut, mindre dagtid? Då hade man mött behovet mera adekvat, men tyvärr får vi väl skåda i stjärnorna efter denna relevanta åtgärd.. /personal som tröttnat.

#74: -  

 Läkemedel kan ALDRIG ersätta medmänsklighet. Men psykiatrin kämpar för det målet. Tyvärr.