Förläng de nyanlända familjernas kontrakt i Österåkers kommun i två år till.

Vill du att politikerna i Österåker ska förlänga hyreskontrakten för de nyanlända som bott i kommunen i cirka två år, så att de får en rimlig chans att klara sig själva med jobb och kötid hos Armada? Kontrakten löper ut när som helst och om inget ändras måste familjerna och deras barn flytta ännu en gång. Så här säger en av de nyanlända mammorna i Åkersberga:

- Min man har jobbat här i två år och vi betalar hyran själva. Om vi tvingas flytta till en annan kommun där det finns lägenheter kan han inte jobba längre och vi blir bidragsberoende. Mina barn

är med i olika idrottsföreningar i Åkersberga, det går bra för dem i skola. Och de har äntligen kunnat få kompisar. De säger ”Varför måste vi flytta igen?” Detta är en av alla familjerna och just deras situation, men det finns många fler som också måste flytta från sitt boende.

Du som bor i Österåkers kommun: Skriv under om du också vill att kommunen ska förlänga familjernas kontrakt i två år till!<3

Läs nedan vad några av familjerna i Österåker berättar om sin situation:

Med anledning av den sk två års regeln

”Våren 2011 trodde vi att livet skulle förändras till det bättre. Den arabiska våren startade och vi drogs med i förhoppning om att livet skulle utvecklas till det bättre. Vi kunde då inte ana hur fel vi hade. Situationen blev snart ohållbar för oss och vi tvingades lämna vårt hem, vår trygghet, våra liv. Första stoppet på flykten blev ett flyktingläger i Libanon. Där var vi välkomna, men ändå inte. Barnen fick inte gå i skolan och det fanns ingen tillgång till läkarvård eller liknande. Vi bara (över)levde.

Länge trodde vi att vi skulle kunna återvända hem, men efter två år i flyktinglägret förstod vi att det inte skulle bli så inom en snar framtid. Vi var tvungna att fortsätta att fly, för barnens skull. Ett liv i flyktingläger är inget liv. Alla våra barn hade tills kriget bröt ut gått i skolan med gott hopp om att bli lärare, läkare eller ingenjörer. Nu fanns ingen framtid för dem längre. Som förälder måste man orka tro på en framtid för sina barn och därför beslöt vi oss för att fortsätta leta efter en plats där våra barn kunde få bli just det; barn och unga vuxna igen. Vi valde vägen via Turkiet där vi stannade i sex månader. De av oss som orkade och kunde fick jobba för att vi skulle klara oss.

Därifrån tog vi den nu ökända vägen över Medelhavet till Grekland. Alla i familjen överlevde, men det gjorde inte alla i båten. I Grekland fastnade vi i mycket svåra förhållanden för att sedan börja den mödosamma vandringen mot Sverige. Väl här har vi nu flyttat fem gånger. Vi packar inte längre upp. Barnen gråter när vi pratar om bostad. Sonen vill träffa Kungen eftersom han tror att Kungen har bostäder till alla. Han ritar hus överallt, hela tiden. Barnens kompisar frågar om vi hittat någonstans att bo. En kompis till vår son ville låna oss pengar så att vi kunde stanna.”

Ovan text är en fiktion, men stämmer i väldigt hög grad med flera av familjernas resa mot ett uppehållstillstånd i Sverige.

Vi är familjer som har fått tillfällig bostad för en kortare period i Åkersberga. Perioden är bara för två år och detta påverkar oss på ett negativt sätt i våra i liv. All vår vakna tid går åt till att fundera över vart vi ska ta vägen efter två år. Det påverkar inte bara oss föräldrar negativ utan i allra högsta grad våra barn som absolut inte vill flytta igen.

Barn och vuxna mår psykiskt mycket dåligt av att inte veta.

Den här situationen att hela tiden flytta från ett ställe till ett annat är mycket svår för oss. Majoriteten av oss lämnade våra länder eftersom vi var tvungna att fly på grund av kriget och vi är så innerligt trötta på att aldrig få stanna och starta ett nytt liv.

Följande är inte helt ovanligt:

• 2014 flyktingboende i Turkiet, 2015 flyktingboende i Grekland, 2015 flyktingboende i Malmö, 2016 flyktingboende i Kramfors, 2017 Åkersberga, 2019 oklart.

• En familj som splittrades då dottern vägrade att flytta och lämna sina vänner igen, så modern var tvungen att hitta ett rum för dem medan fadern flyttade till en annan del av landet. Mor och dotter bor idag i ett rum så att dottern kan gå kvar i skolan. Mor jobbar i kommunen. Far hade en månad kvar på sin utbildning till ett bristyrke i kommunen.

• Det finns minst en person som har tvingats lämna sitt jobb för att flytta.

• Det finns personer med hälsoproblem som tvingas att byta sjukhus och läkarkontakter om och om igen.

• Det finns också många personer som studerar till ett visst yrke som blir tvungna att lämna sina studier. Och med bytet kommer förlust av tid på grund av övergången och därmed förlängs möjligheterna till egen försörjning.

• ”Om vi måste flytta måste vi börja om och bli bidragsberoende igen. Idag klarar vi oss själva, men har inte stått tillräckligt länge i kö för att få en bostad.”

Det finns många nackdelar med att flytta hela tiden:

• Att lära sig ett nytt språk är svårt; att lära sig ett nytt språk samtidigt som vi har oro och ångest över var vi ska bo i framtiden är nästan omöjligt.

• Det är många som har svårt att vänja sig vid ett nytt land. Ständiga flyttar gör det ännu svårare att vänja sig vid allt det nya.

• Barnen är förtvivlade. ”Först måste vi lämna våra släktingar och vänner på grund av kriget, måste vi nu göra det samma om och om igen?”

Slutligen flydde vi från vårt land i jakt på säkerhet och stabilitet, en framtid för våra barn. Vi flydde till ett helt annat från vårt land, där språket är helt annorlunda från vårt språk så vi måste lära oss ett nytt språk. Vi vill leta efter jobb, men med boendesituationen hängande över oss kan vi inte tänka på något annat än bara att hitta ett permanent hem i Åkersberga.

Därför ber vi er nu om möjligheten att ompröva de tillfälliga besluten att hyra till oss på två år och att få en längre hyresperiod tills vi får lägenhet via bostadsköerna där vi registrerat oss i Åkersberga.

Skriv under för familjerna i Österåker!

Mariam Mousa Al Hmaydi    Kontakta namninsamlingens skapare