Kulturarbetare i kris
Namninsamling ”Kulturarbetare i kris”
Läs denna information innan du skriver under!
Denna namninsamling riktar sig till enskilda ekonomiskt drabbade kulturarbetare under 2020, på såväl som bakom och vid sidan av scenen (även ljud/ljustekniker, coacher, konstnärliga ledare, etc.) Det är alltså inte en namninsamling där du kan uttrycka ditt stöd till drabbade kulturarbetare (även om det är behjärtansvärt) utan du måste själv vara drabbad ekonomiskt för att skriva under.
Genom att skriva under godkänner du att ditt namn och graden av uppskattad storlek på förlust resp. ekonomiskt stöd lämnas in på en sammanställd lista till regeringen, samt att du via mail kan komma att bli kontaktad för fördjupande frågor eller eventuell juridisk kostnadsfri rådgivning vid intresse. Du kan självklart välja att inte svara och be att bli raderad ur databasen. Fyll gärna i "ja" på visa min underskrift offentligt, så får listan större tyngd.
Under kommentarer ("jag skriver under p.g.a. att") uppger du om du haft liten, medelstor eller stor förlust, samt fått inget, litet eller halvt kompenserande ekonomiskt stöd. T.ex.
Stor förlust, Litet ekonomiskt stöd
Medelstor förlust, Halvt kompenserande stöd
Skriver du i stället en lång utläggning blir tyvärr insamlingen svåröverblickbar.
Du kan uppskatta grad av förlust exempelvis utifrån senaste årens omsättning eller förväntad inkomst 2020. På så vis ger vi regeringen en tydlig bild av omfattningen av förlusterna & de uteblivna stöden!
Listan med underskrifter kommer lämnas till Amanda Lind vid "Öppna salongernas" möte med henne den 29 mars och är öppen t.o.m. kl 20 sön 28 mars, för att sedan sammanställas.
Sprid gärna detta till era kollegor!
Styrka & kärlek till er alla trots den rådande situationen!
Mvh Karin Starck (musik, juridik, folkhälsa)
- initiativtagare till namninsamlingen
Kära Regeringen!
Förordningen
Den förordning ni införde den 29 mars 2020, som begränsade allmänna sammankomster och offentliga tillställningar till max 50 personer, innebar ett indirekt näringsförbud för oss kulturarbetare på och runt scenen. Det fanns inget ekonomiskt underlag kvar och vi har nu inte fått arbeta under mer än ett års tid.
Förordningen är olikbehandlande mot vår bransch och var det inte minst sommaren 2020, under vår högsäsong, juni till oktober månad, när övriga samhällets allmänna råd var milda, andra näringar tilläts arbeta utan större inskränkningar, människor tilläts trängas runt andra aktiviteter och vi mycket väl hade kunnat genomföra smittsäkra evenemang. Hur kan den tillåtas ligga kvar och fortsatt olikbehandla vår bransch? Detta kan inte fortgå ytterligare en sommar/högsäsong! OCH vi behöver framförhållning och besked i vår för att kunna genomföra smittsäkra evenemang i sommar!
Förordningen tog visserligen hänsyn till 2 kap. 20 § regeringsformen, att mötesfriheten får inskränkas genom förordning som har stöd i lag och 24 § att inskränkningar kan genomföras under en pandemi, men ni tog inte hänsyn till olikbehandlingen gentemot vissa branscher samt att inskränkningar aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den enligt 2 kap. 21 §.
En konsekvens- och proportionalitetsbedömning borde ha gjorts där ni övervägt om åtgärden verkligen kunde leda till det önskade resultatet och om vinsterna överväger det intrång som orsakats individen. Både inskränkningens syfte och effekt skulle ha beaktats. Vilken smittskyddseffekt har åstadkommits när övriga samhället fått leva ungefär som vanligt juni - oktober? Det finns inga vetenskapliga belägg för att en konsertsal smittar mer än en restaurang eller en kyrka mer än ett museum. Konsekvensen för individen i form av mer än ett års utebliven inkomst är gigantisk. Således kan det inte vara proportionerligt att förhindra oss från att arbeta under mer än ett år, medan andra branscher får arbete vidare, om än med anpassade förhållningssätt.
Att ta stöd i ordningslagen med hänvisning till publiktäthet utifrån ett antal kvadratmeter i stället för ett fixerat antal personer hade exempelvis haft en bättre avvägd smittskyddsfunktion och samtidigt lämnat möjligheter till genomföranden i stället för att åstadkomma en total nedstängning och enligt proportionalitetsprincipen och nödvändighetsprincipen ska man välja ett mindre ingripande alternativ när ett sådant finns till hands och kan ge liknande effekt. En fixerad siffra säger inte ett dugg om hur tätt människor kommer samlas. Samlingen måste ställas i relation till kvadratmeterytan och om det är vad affärscenter och utomhusparker har att förhålla sig till, ska samma princip tillämpas för konsertsalar och kyrkor exempelvis.
Likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen är grundläggande rättsprinciper och det är ovärdigt och allvarligt för en rättsstat att åsidosätta dem.
Slutligen lyder 2 kap. 21 § RF att inskränkningar inte får sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Kulturen har alltid spelat en viktig roll för detta!
Ekonomiskt stöd
De stöd som staten riktat till vår bransch når alltför sällan fram på grund av snäva kriterier och direktiv. De rimmar inte med den verklighet som vi verkar inom. De budgeterade medlen är dessutom inte anpassade för de enorma inkomstbortfall som drabbat hela industrin, med resultatet att många blivit helt utan kompensation och andra bara får en liten del av sina inkomstbortfall täckta. Flera enkätundersökningar visar att uppemot hela 50 % av de kulturarbetare som drabbats av ekonomisk skada fortfarande inte erhållit något stöd alls!
Vi som skriver under denna lista har drabbats av ekonomisk förlust i liten, medelstor, eller stor omfattning och dessutom i gengäld inte erbjudits tillräcklig ekonomisk kompensation; ingen, liten, eller halvt kompenserande - se i kommentarerna.
Att under ett helt år (hittills) leva utan tillåtelse att få försörja sig genom sitt vanliga näringsutövande och dessutom helt eller delvis nekas stöd är inte acceptabelt och leder till en otroligt påfrestande tillvaro. Många mår väldigt dåligt och lider av stor ekonomisk stress!
Vi vill att ni erkänner och undanröjer olikbehandlingen gentemot vår bransch och gör ert yttersta för att hjälpa de som har fallit mellan stolarna och inte fått några eller väldigt bristfälliga stöd under ett års tid. Kravet på att vilandelägga sitt företag för att få A-kassa måste inte minst slopas och budgeten till kulturrådet och konstnärsnämnden måste ökas.
Det krisstöd som konstnärsnämnden nu ska dela ut i början av april kommer enbart räcka till 4000 och nekas till drygt 3000 konstnärer. Många av dem har trots ett års näringsförbud fortfarande inte erhållit något stöd alls och de flesta en alltför liten kompensation. Det är verkligen på sin plats att öka budgeten för denna utdelning, så att alla som är i kris kan få ta del av stöd! Kulturarbetare går under i detta nu och kan inte vänta mer! Ska kulturarbetare vid ett års inkomstförlust inte ens kunna garanteras 50 000 kr i stöd, utan tvingas delta i ett lotteri om vem som kommer få överleva eller inte? Varför är konstnärsnämndens och kulturrådets budget begränsad, men exempelvis inte tillväxtverkets?
Alla som lidit skada måste få bli kompenserade!
Avslutningsvis; Oavsett hur svårt smittläget är i Sverige får det aldrig vara ett argument för olikbehandling, varken kopplat till restriktioner eller stöd!
Med vänlig hälsning & ett rop på hjälp!
/ Kulturarbetare i kris!
Initiativtagare; Karin Starck, mail@karinstarck.se
Karin Starck Kontakta namninsamlingens skapare