Resurskravet bort från den kommande funktionshinderlagen

I förslaget till ny lag om funktionshinderservice är resurskravet   till sin anda diskriminernade och begränsar jämställdheten. Genom att grunda sej på  nämnda paragraf har många kommuner gjort tvivelaktiga sparbeslut när de valt att enbart FÖRMÅGAN ATT TALA  fyller kraven på paragrafen om resurskrav. Trots att en person fyller kravet på resurs har man använt den funktionshindrades oförmågan att kunna skriva som ett hinder för att få personlig assistans. I många kommuner har personer med autism och svår intellektuell funktionsnedsättning blivit utan fritids assistans.  Även barn med funktionshinder har blivit utan assistans. Dessutom tvingar  resurskravet mången att bo i  grupphem trots att det skulle vara möjligt att bo  i en egen bostad. Denhär typen av boende  blir inte nödvändigtvis dyrare för samhäller än med några års varsel en ständig upphandlad “plats” I ett grupphem.

FN:s funktionshindertavtal om rättigheten att välja sitt eget hem uppföljs inte om man inte får hjälp till sitt eget hem utan endast utanför hemmet.

FN:s Funktionshinderavtal begränsar inte rättigheten till personlig assistans endast till en speciell funktionshindergrupp eller några grupper. Alla funktionshindrade  har rätt tilljämlik stödservice från samhället som till exempel personlig assistans.

En person med funktionshinder som har svårt att uttrycka sej själv och fatta beslut kan genom en STÖDJANDE BESLUTSPROCESS  fatta beslut om sitt eget liv och leva med hjälp av stöd  ett liv som hen sjäv vill.

Resurskravet leder också till att de funktionshindrade blir beoende av anhöriga och vägörenhetsorganisationer.

Vi  undertecknade kräver att resurskravet tas bort från den nuvarande Funktionshinderlagen och från förslaget till ny Funktionshinder lag.  Även stödjande  beslutsfattande bör inbegripas I lagen.  

Petri Virolainen, Kerava

Reetta Angelvo-Riipinen, Helsinki

Veikko Päätalo, Helsinki

Pirkko Leskinen, Sipoo