Låt isramila stanna kvar.

Jag är drygt 20 år gammal, och just nu känns det som att hela mitt liv håller på att slitas ifrån mig. Jag har bott i Sverige sedan jag var liten, i över 20 år. Sverige är mitt hem. Det är här jag har vuxit upp, gått i skolan, lärt mig språket, fått vänner, skapat min identitet. Det är här jag hör hemma.

Min familj är allt för mig. Jag har starka band till mina syskon,vi har vuxit upp tillsammans, delat allt, stöttat varandra genom allt det svåra. De är inte bara mina syskon, de är mina bästa vänner. Att ryckas bort från dem skulle vara som att mista en del av mig själv. Mina föräldrar har slitit hårt för att ge oss trygghet och ett bättre liv. De har lärt oss att göra rätt för oss, att bidra till samhället och att visa respekt och omtanke för andra.

Jag har tagit det till hjärtat. Jag har aldrig varit en börda för Sverige tvärtom. Jag har alltid försökt göra rätt för mig. Jag har jobbat, betalat skatt, utbildat mig, hjälpt till där jag kunnat. Jag har varit aktiv i samhället, hjälpt mina medmänniskor och visat att jag vill vara en del av det här landet. Jag har aldrig gjort något fel. Jag har bara velat leva ett hederligt liv, bidra, göra gott  som vilken annan svensk medborgare som helst.

Jag bär på drömmar. Jag vill bli psykolog eller sjuksköterska, för jag vill hjälpa människor, vara ett stöd i andra människors liv. Jag vill arbeta, göra nytta, betala skatt, bygga ett hem här och i framtiden uppfostra mina barn i det här landet som jag älskar. Jag har redan rötter här hela mitt liv finns här.

Men nu riskerar allt det att gå förlorat. Migrationsverket vill skicka mig till ett land jag inte känner. Jag kan inte språket, jag har ingen där, ingen trygghet, ingen framtid. Bara tanken på det får mig att bryta ihop. Jag har redan kämpat i åratal med psykisk ohälsa, ångest och depression, mycket på grund av den osäkerhet jag levt i under så lång tid. Jag har haft självmordstankar. Det känns som att ingen ser mig att jag är osynlig.

Men jag är här. Jag finns. Jag ber bara om en chans att få stanna i mitt hemland. Ja,Sverige är mitt hemland. Här har jag min familj, mina syskon, mina föräldrar, mina vänner. Här har jag mina drömmar. Här har jag gjort allt för att vara en del av samhället. Jag vill inget annat än att fortsätta leva ett hederligt liv här, tillsammans med dem jag älskar.

Snälla låt mig få stanna. Låt mig få fortsätta mitt liv här. Låt mig få drömma, bidra och leva i fred.

Isramila    Kontakta namninsamlingens skapare