DÖVA TOLKARS STÄLLNING I FPA:S TOLKTJÄNST

PÅ FINLANDSSVENSKT TECKENSPRÅK https://youtu.be/4XSl3QCD6z0

Vi undertecknade kräver att FPA ska följa de skyldigheter som grundlagen, diskrimineringslagen, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och lagen om tolkningstjänst medför, och att sluta diskriminera döva tolkar när FPA erbjuder tolkningsuppdrag utifrån tolkbeställningarna som kommer in till FPA:s förmedlingscentral. Indirekt diskriminerar FPA också döva personer med synnedsättning och dövblinda som är vana att använda en döv tolk för sina tolkbehov och som därför lagt till döva tolkar på sina tolklistor.  

Beskrivning av nuläget

PÅ FINLANDSSVENSKT TECKENSPRÅK  https://youtu.be/xWJcCR1Q_S4

Finlands Dövas Förbund rf utbildade de första döva tolkarna som fritidstolkar för dövblinda år 1978. Humanistiska yrkeshögskolan har utbildat döva tolkar sedan 2001. Döva tolkar anlitas som både tolkar och översättare.  

Många dövblinda och döva personer med synnedsättning har lagt till döva tolkar på sina tolklistor just därför att döva tolkar har teckenspråk som modersmål, vilket ökar tolkningens kvalitet och betyder att tolkarna kan justera tolkningen enligt mottagarens behov. Döva tolkars syntolkning är vanligtvis mer övergripande och omfattande än tolkning som produceras av en hörande tolk. Få hörande tolkar har teckenspråk som modersmål, så i tolkningssituationen tar det mer tid att överföra budskapet mellan språken, och tolken hinner inte nödvändigtvis beskriva på ett heltäckande sätt. Ibland önskar sig en dövblind person eller en döv person med synnedsättning en döv tolk från sin tolklista för en viss beställning just därför att det för uppdraget behövs kompetens som en hörande tolk inte kan erbjuda. Detta önskemål bör respekteras för att tolkningstjänstens användares självbestämmanderätt ska förverkligas, eftersom FPA har ett ansvar att erbjuda en högklassig tolkningstjänst.

Dövblinda och döva personer med synnedsättning använder döva tolkar under flera olika slags evenemang som ordnas av Föreningen Finlands Dövblinda rf, som i princip innehåller både talspråk och teckenspråk. En klient kan också önska sig en döv tolk i situationer där tolkning och handledning behövs för att handla eller för hobbyverksamhet, såsom bowling eller schackklubb. I dessa situationer behövs det inte nödvändigtvis mycket tolkning mellan klienten och hörande personer. Då har inte heller FPA:s förmedlingscentral några grunder för att uttryckligen leta efter en hörande tolk för beställningen, i synnerhet om beställaren uttryckligen önskat sig en döv tolk från sin tolklista.  

Från och med hösten 2021 har FPA:s förmedlingscentral ändrat sin praxis och minskat på antalet tolkningsuppdrag som ges till döva tolkar. Man har till och med raderat reservationer som antecknats i en döv tolks kalender fastän beställningen vore en av ovannämnda tolkningssituationer som tidigare förmedlats till döva tolkar. Alltför ofta har en inhiberad beställning till en döv tolk betytt att den dövblinda klienten eller döva klienten med synnedsättning blivit helt utan tolkning, eftersom det inte funnits några lediga hörande tolkar vid tidpunkten i fråga. Den dövblinda personen eller döva personen med synnedsättning har alltså inte alls fått den tolkningstjänst som hen har subjektiv rätt till, fastän en döv tolk hade varit tillgänglig. Likaså har den döva tolken inte fått ett tolkningsuppdrag fastän ett sådant var tillgängligt i FPA:s förmedlingscentral.  

Vid förfrågan gav FPA följande svar: ”FPA:s riktlinjer i ärendet har alltså inte ändrats, men i fråga om enskilda beställningar kan vi efter att vi förmedlat beställningen ha fått mer information om beställningens karaktär, på basis av vilket vi konstaterat att en döv tolk inte i enlighet med denna punkt lämpar sig för tolkningen.” FPA ger inget beslut som kan åklagas om detta, såsom avses i förvaltningslagen (434/2003, 45 §), så den döva tolkens rättskydd uppfylls inte. FPA meddelar inte heller den döva tolken om att beställningen inhiberats, utan tolken måste själv lägga märke till detta i sin kalender.  

I servicebeskrivningen för FPA:s tolktjänst (Servicebeskrivning och tolkningsprodukter – Samarbetspartner – kela.fi) anges följande arbetsbeskrivning för döva tolkar:

”En döv teckenspråkstolk kan producera tolktjänster för dövblinda klienter i teckenspråksbaserade situationer eller om tolkningssituationen går ut på tolkning av en kort skriftlig källtext.”  

Rättslig grund

PÅ FINLANDSSVENSKT TECKENSPRÅK https://youtu.be/-PwAkhjPU2g 

Finlands grundlag (731/1999) 18 § fastställer att var och en har rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Det allmänna skall främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. I statsminister Marins regeringsprogram (2019) ingår målet om ett Finland där förtroende och en jämlik arbetsmarknad råder, och där allas deltagande i arbetsmarknaden ökas genom olika åtgärder.

Diskrimineringslagen (1325/2014) förbjuder att diskriminera mot någon bl.a. på grund av funktionsnedsättning eller språk (8 §) och förpliktar myndigheter att göra rimliga anpassningar för att trygga förverkligandet av likabehandling för personer med funktionsnedsättning (15 §). 5 § förpliktar myndigheterna att aktivt främja likabehandling.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 27/2016) artikel 27 förpliktar att erkänna rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra samt att främja möjligheter till anställning och befordran på arbetsmarknaden.

I lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010) ingår också tolkning som behövs i arbetslivet och i dess detaljmotiveringar (RP 220/2009) definieras tolkningstjänster i arbetslivet så här:

”Tolkningstjänst ordnas för det första för arbete och studier. Arbete och studier definieras enligt samma principer som i den rättspraxis som har uppkommit under handikappservicelagens tid. Med arbete avses utöver verksamhet i arbetsförhållande också företagsverksamhet. Även uppträdande artister, frilansare och personer i läroavtalsutbildning kan, när det handlar om arbete för utkomsten, jämställas med andra som behöver tolkning för arbete.”

I 4 § i lagen om tolkningstjänst konstateras:

”I denna lag avses med 1) tolkning förmedling av budskap på teckenspråk eller med någon metod som förtydligar kommunikationen; förmedlingen av budskap kan ske mellan två språk eller språkinternt, när en metod som kompletterar eller förtydligar kommunikationen används.”

Ingenstans i lagen begränsas det hurdan tolk som lämpar sig för olika situationer. Lagen tar inte ställning till tolkens hörselförmåga eller hurdant ett tolkpar bör vara. Partolkning kan också ordnas så att en döv och en hörande tolk samarbetar.

10 § 2 mom. i lagen förutsätter att ”när tolkningstjänst ordnas ska serviceanvändarens önskemål, åsikter, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas”. Det verkar som om FPA internt motiverar sin verksamhet i första hand med ”helhetsekonomin” (10 § 1 mom.), men uttrycker inte detta tydligt. I den här saken agerar inte FPA på det sätt som förutsätt i förvaltningslagens principer för god förvaltning. T.ex. i 45 § i förvaltningslagen 434/2003 fastställs: ”Ett beslut skall motiveras. I motiveringen skall det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.” Att inte använda döva tolkar baserar sig endast på FPA:s ensidigt utarbetade servicebeskrivning, inte bestämmelser.  

Slutsatser

PÅ FINLANDSSVENSKT TECKENSPRÅK https://youtu.be/YCyKNkzAzFk

De citerade punkterna i ovannämnda lagar och FN-konventionen understöder också användningen av döva tolkar i ordnandet av tolkningstjänster som ligger på FPA:s ansvar. Lagen om tolkningstjänst eller dess detaljmotiveringar innehåller inte definitionen som ingår i FPA:s servicebeskrivning enligt vilken döva tolkar endast kan användas för korta översättningar eller för dövblinda klienter i teckenspråksbaserade situationer. FPA har alltså ensidigt och grundlöst begränsat döva tolkars möjligheter att utöva yrket de valt och få sin utkomst av.

Antalet döva tolkar i Finland är litet; för tillfället finns det färre än tio på FPA:s listor. Det kan alltså inte vara fråga om att kravet att ordna tolkningstjänsten på det sätt som helhetsekonomiskt är mest fördelaktigt som avses i 10 § i lagen om tolkningstjänst inte skulle uppfyllas om man använde döva tolkar.

Också döva tolkar har rätt till tolkning i arbetslivet. De får inte diskrimineras bara för att de valt tolkyrket i stället för att till exempel arbeta som sakkunniga vid en organisation, städare, lärare inom grundläggande utbildningen eller närvårdare inom boendeservicen.

De döva tolkar som FPA:s tolktjänst har tillgång till har en yrkeshögskoleexamen, så de är lika kvalificerade professionella tolkar som de hörande tolkar som FPA har tillgång till. Bland döva tolkars styrkor kan nämnas mer omfattande språkkunskaper i teckenspråk, och ofta i fler än ett teckenspråk. De har också en bredare språklig kompetens och förmåga att justera tolkningen enligt mottagarens behov.

FPA har begränsat användningen av döva tolkar till endast dövblinda klienters tolkningsbehov, men döva tolkars kompetens skulle vara till nytta också inom arbetslivstolkning, barns och äldre personers tolkningsbehov, döva invandrares tolkningsbehov samt ordnandet av tolkning på finlandssvenskt teckenspråk. För det sistnämnda finns det inte tillräckligt med hörande tolkar i vårt land, eftersom det inte erbjudits utbildning på ett omfattande sätt. Situationen har förbättrats något under de senaste åren i och med LIVS-utbildningarna som erbjuds av Humanistiska yrkeshögskolan, men antalet är fortfarande inte tillräckligt.

Nuläget är ohållbart för både döva tolkar och för döva personer med synnedsättning och dövblinda. Därför kräver vi att FPA också ska erbjuda döva tolkars arbetsinsats för tolkningsbehov.

Marika Rönnberg, Kuurojen Liitto ry    Kontakta namninsamlingens skapare