Formell protest mot bristande opartiskhet och journalistisk integritet i Sveriges Radios rapportering om Iran

Till ansvariga redaktioner och beslutsfattare inom Sveriges Radio, 

Vi vänder oss till er med denna skrivelse som en samlad och formell protest mot hur de senaste händelserna i Iran har rapporterats inom Sveriges Radio. Vår kritik utgår inte från någon specifik politisk ståndpunkt, utan från ett principiellt engagemang för journalistisk integritet, saklighet och det särskilda ansvar som åvilar ett public service-bolag.

Det centrala problemet gäller vad vi uppfattar som ett återkommande mönster av selektiv rapportering, utelämnande av centrala fakta och en vinklad inramning av nyhetsmaterial som presenteras under förevändningen av opartiskhet. Opartisk journalistik innebär inte enbart att avstå från öppna ställningstaganden. Att systematiskt tona ned, utelämna eller osynliggöra avgörande delar av verkligheten utgör i sig en form av partiskhet, ofta mer problematisk än ett öppet perspektiv.

I flera nyligen sända inslag, bland annat rapporter producerade av Cecilia Uddén, Babak Parham och Samar Hadrous, framträder ett tydligt mönster där betydelsen av vissa mobiliserande händelser konsekvent har förminskats eller helt utelämnats. Detta gäller i synnerhet upprop och politiska signaler som i internationella medier har beskrivits som tydliga vändpunkter i utvecklingen av protesterna i Iran. Ett exempel är det upprop som framfördes av Reza Pahlavi och som fick omfattande internationell uppmärksamhet samt av många bedömare beskrevs som en katalysator för ökad folklig mobilisering och regimens våldsamma respons.

Samtidigt har rapporteringen i flera fall fokuserat oproportionerligt på ett mycket begränsat antal videoklipp, där möjlig manipulation har lyfts fram, trots att det finns ett mycket omfattande och väldokumenterat bildmaterial som visar systematiskt våld, dödligt förtryck och allvarliga övergrepp mot civila. Denna selektiva användning av exempel riskerar att försvaga offrens berättelser och ge en missvisande helhetsbild av situationen.

Särskilt bekymmersamt är den återkommande användningen av Rouzbeh Parsi som expertkommentator i Sveriges Radios sändningar om Iran. Detta sker trots att han tidigare avslutat sitt uppdrag vid Utrikespolitiska institutet (UI), en händelse som institutet självt offentligt redogjort för. Enligt tillgänglig information skedde detta efter att kontakter och kommunikation mellan honom och företrädare för den iranska regimen blivit kända, kontakter som bedömdes oförenliga med kraven på oberoende och integritet inom en statlig forskningsmiljö.

Mot denna bakgrund uppstår oundvikliga frågor. Om dessa omständigheter var tillräckligt allvarliga för att leda till ett avslut av samarbetet med UI, hur kan samma person samtidigt presenteras som en opartisk och trovärdig expert i ett public service-medium utan tydlig kontextualisering eller motbalanserande perspektiv? Denna motsägelse riskerar att allvarligt undergräva förtroendet för urvalet av experter och för redaktionell oberoende.

Vidare noterar vi en påfallande tystnad kring händelser av betydande internationellt och nyhetsmässigt intresse. Under den gångna veckan samlades över tiotusen personer i Stockholm i demonstrationer till stöd för monarki som statsform och för Reza Pahlavi, som i detta sammanhang öppet benämndes som en möjlig övergångsledare. Oavsett individuella uppfattningar om detta är det ett faktum av både medial och samhällelig relevans. Att helt utelämna eller marginalisera en sådan händelse står i direkt konflikt med public service-uppdraget.

Denna tystnad framstår som särskilt anmärkningsvärd i ljuset av hur Ayatollah Khomeini under slutet av 1970-talet behandlades av västerländska medier som en legitim övergångsfigur. Då spelade internationella medier en aktiv roll i att synliggöra och normalisera hans position. I dag upplever vi i stället vad som kan beskrivas som ett osynligt filter, där Reza Pahlavis roll inte ifrågasätts öppet, utan snarare konsekvent filtreras bort genom tystnad och utelämnande.

Vi menar även att det finns skäl att reflektera över hur ideologiska utgångspunkter, särskilt inom delar av den redaktionella miljön, riskerar att påverka rapporteringen. Detta gäller inte personliga åsikter i sig, utan när sådana perspektiv tillåts forma nyhetsurval och narrativ. Detta blir särskilt problematiskt när rapporteringen sker i ett land där monarki utgör en del av den demokratiska statsordningen, samtidigt som samma företeelse i Irans kontext behandlas med tydlig skepsis eller osynliggörs.

Denna skrivelse är inte ett försvar av monarki, eller av någon enskild politisk aktör. Den är ett försvar av journalistiska grundprinciper: transparens, saklighet, balans och respekt för publikens rätt till en fullständig och korrekt bild av verkligheten. Journalistiskt arbete är inte narrativ konstruktion eller selektiv berättelse.

Vi förväntar oss därför att Sveriges Radio:

• offentligt bemöter den kritik som här framförs,

• redogör för sina kriterier vid urval av experter och analytiker,

• samt säkerställer att rapporteringen om Iran lever upp till public service-uppdragets krav på opartiskhet, faktagranskning och helhetsförmedling.

Att underlåta detta riskerar inte bara att underminera förtroendet hos delar av publiken, utan också att på sikt skada tilltron till public service-journalistiken i Sverige som helhet.

Med vänlig hälsning
Undertecknare av denna petition

Danish Saroee    Kontakta namninsamlingens skapare