Protest från läkarkåren mot sänkning av straffbarhetsåldern; riktad till Justitiedepartementet"
Protestuttalande från läkarkåren till Justitiedepartementet - Angående förslaget att sänka straffbarhetsåldern till 13 år
Jag som startade detta vill nu tillsammans med undertecknade företrädare för läkarkåren och medicinsk expertis i Sverige, kraftfullt protestera mot förslaget att sänka straffbarhetsåldern från 15 år till 13 år. Ett sådant förslag saknar vetenskapligt stöd, strider mot barnkonventionens intentioner och innebär stora risker för både barnets hälsa och samhällets långsiktiga säkerhet.
Vi yrkar att förslaget avvisas och att politiken i stället fokuserar på förebyggande vård och sociala insatser. Sverige har i dag 15 år som straffmyndighetsålder; beslut om sänkning är ett paradigmskifte som kräver starkt evidensstöd — vilket saknas. Regeringens remissförslag/utredning om sänkning har aktualiserats men är omdiskuterad och har mött betydande kritik från myndigheter och experter.
Utvecklingspsykologi och neurovetenskap visar att tidig och påtvingad kriminalrättslig sanktionering av unga inte tar hänsyn till ungdomars mognad, impulskontroll, framtidstänkande och känslighet för peer-påverkan — faktorer som gör straff inte bara ineffektivt utan skadligt. Internationella barnrättsorgan och FN-kommittén rekommenderar en skyddande minimiålder och betonar alternativa åtgärder framför kriminalisering. Fokus måste ligga på vård, rehabilitering och prevention — inte på att kriminalisera barn som i många fall är offer för sociala, psykiska och neuropsykiatriska problem.
Medicinsk och vetenskaplig grund
Neuro- och utvecklingsvetenskap
Forskningen visar att hjärnans utveckling — särskilt frontallobernas mognad, exekutiva funktioner och impulskontroll — fortsätter långt in i tonåren och tidig vuxen ålder. Detta påverkar förmågan att bedöma konsekvenser, motstå grupptryck och reglera känslor. Straffrättslig ansvarsskyldighet bygger på antagandet att den som döms har vuxen beslutsförmåga — vilket utvecklingsvetenskapen uppenbart ifrågasätter för minderåriga barn.
Psykisk hälsa och neuropsykiatri
Barn som begår allvarliga brott har oproportionerligt ofta bakomliggande psykisk sjukdom, trauma, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (t.ex. ADHD, autism), svåra sociala förhållanden och exponerats för våld eller rekrytering av kriminella nätverk. Den medicinska och psykosociala lösningen är tidiga vårdinsatser — inte primärt kriminalisering och straff. Viktigt att benämna att det inte alltid förekommer ovanstående orsaker till allvarliga brott.
Effekter av kriminalisering
Internationell forskning visar att tidig kontakt med straffrättssystemet ofta leder till sämre hälsoutfall, högre återfallsrisk och marginalisering — alltså motsatt effekt mot det som eftersträvas: trygghet och återanpassning. FN och UNICEF rekommenderar stärkta alternativa åtgärder och diversionsprogram för att undvika de skadliga effekterna av kriminalisering.
Juridiska och mänskliga rättigheter-perspektiv
Sverige är bunden av Barnkonventionen (CRC) och FN:s rekommendationer, vilka framhåller att minst möjliga ingripande ska tillämpas mot barn och att stater ska fastställa lämplig minimiålder för straffansvar samt prioritera avledningsåtgärder. En sänkning till 13–14 år riskerar att strida mot rekommendationer om barns skydd och behov av särskilda rättsliga garantier. Flera svenska myndigheter och expertorgan har uttryckt oro eller avrått från sänkning. Detta understryker att förslaget vilar svagt i remissunderlag eller i strid med andra professionsbedömningar.
Praktiska och samhälleliga konsekvenser-från ett vård- och sjukvårdsperspektiv
Ökad belastning på sjukvården (psykiatri, barnsjukvård, socialmedicin) — kriminalisering leder ofta till samtidiga vårdbehov; utan rätt resurser ökar akut belastning på exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin.
Risk för traumatiserande insatser — fängelseliknande åtgärder, isolering eller hård kriminalrättslig behandling kan förstärka traumatiska stressreaktioner och förvärra psykisk ohälsa. Detta är direkt skadligt ur ett medicinskt perspektiv.
Segregering och stigmatisering — barn som kriminaliseras riskerar svår återintegrering i skola och arbete, vilket ökar långsiktig sjuklighet och socioekonomisk utsatthet.
Etiska och barnrättsliga överväganden från läkarkåren
Enligt läkareden och de etiska principer som vägleder läkarkåren är läkare förpliktade att handla i patientens bästa intresse, att inte orsaka skada samt att särskilt värna barns och ungas hälsa, utveckling och skyddsbehov. Barn utgör en särskilt sårbar grupp med pågående neurobiologisk, psykisk och social utveckling. Åtgärder som riskerar att utsätta barn för långvarig stress, institutionalisering eller stigmatisering strider mot principerna om godhetsprincipen (beneficence) och icke-skada (non-maleficence). Förslaget om sänkt straffbarhetsålder innebär, enligt vår bedömning, en ökad risk för medicinsk, psykologisk och psykosocial skada hos barn. Forskning inom utvecklingspsykologi och barn- och ungdomspsykiatri visar att barn och unga har begränsad impulskontroll, ofullständigt utvecklad konsekvensbedömning samt ett starkt beroende av skyddande vuxenstrukturer. Ett straffrättsligt förhållningssätt riskerar därför att motverka rehabilitering och istället förstärka negativa utvecklingsbanor.
Barnkonventionen, som är svensk lag, fastslår att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3). Vidare har varje barn rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6) samt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård (artikel 24). Konventionen betonar även att frihetsberövande endast får användas som en sista utväg och under kortast möjliga tid (artikel 37). En sänkt straffbarhetsålder riskerar att stå i direkt konflikt med dessa åtaganden genom att förskjuta fokus från vård, stöd och rehabilitering till straffrättsligt ansvar. Mot denna bakgrund anser vi att förslaget inte är förenligt med vare sig läkaretiska principer eller Sveriges förpliktelser enligt barnkonventionen. Rättsväsendet och hälso- och sjukvården måste samverka för att utveckla kunskapsbaserade och proportionerliga insatser som skyddar samhället, samtidigt som de tillgodoser barns rätt till vård, skydd och en utveckling fri från ytterligare skada. Det är vår uppfattning att rättsväsendet och hälsovården måste samverka — inte konkurrera — för att skapa lösningar som skyddar samhället och samtidigt främjar barns hälsa och utveckling.
Risker och oavsiktliga konsekvenser av att sänka åldern
Rekryteringseffekt: Gäng kan börja rekrytera ännu yngre barn som inte kan straffas åtminstone i de fall lagstiftningen fokuserar på viss ålder för vissa brott — empiriska varningssignaler finns från andra länder och rapporter i media.Felaktiga bedömningar: Barn med neuropsykiatriska eller utvecklingsförseningar riskerar dömas utan att deras särskilda behov uppmärksammas. Kortsiktiga kostnader för kriminalvård har redan ökat dramatiskt samtidigt som långsiktiga samhällskostnader (hälsa, arbetsmarknad, socialt stöd) förväntas stiga.
Rekommendationer — vad läkarkåren kräver istället för att sänka straffbarhetsåldern
- Behåll straffmyndighetsåldern på 15 år. Eventuell temporär eller selektiv sänkning bör inte införas. (Vi begär att förslaget avslås).
- Satsa på starkare preventiva insatser och tidiga vårdinsatser — utbyggd barn- och ungdomspsykiatri (BUP), skolhälsovård, familjestöd, socialt arbete i riskmiljöer. Detta är bättre vetenskapligt underbyggt för att minska ungdomsbrottsligheten än kriminalisering.
- Utveckla och finansiera evidensbaserade diversionsprogram så att unga som begår brott snabbt får vård och stöd istället för straff. FN-råd och UNICEF framhåller detta som bästa praxis.
- Sikta på multifaktoriella åtgärder: samordning mellan skola, vård, socialtjänst, polis och civilsamhälle — med sjukvårdens insatser i centrum för barn med psykisk ohälsa.
- Stärk rättsliga garantier och åldersanpassade processer för de få fall där unga under 15 hamnar i rättslig kontakt (t.ex. tydligare vårdplikt, medicinsk utredning, traumainformerad praxis).
Avslutning
Som medicinsk profession och företrädare för barns hälsa uppmanar vi regeringen och riksdagen att inte införa en sänkning av straffbarhetsåldern till 13 eller 14 år. Beslut som påverkar barns rättigheter och hälsa måste vila på robust vetenskap och mänskliga rättigheter — inte på symbolpolitik eller kortsiktiga politiska överväganden. Vi står redo att samarbeta i arbetet med evidensbaserade, humanitära och effektiva lösningar som både skyddar allmänheten och tar hand om utsatta barn.
Bilagor
Vetenskapliga källor om hjärnutveckling och adolescens
https://academic.oup.com/cdpers/article/16/3/141/8219550
https://globalresearchandinnovationpublications.com/NFLSAI/article/view/61
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC2475802
Myndigheter och forskning om brott och unga:
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/barn-och-unga/unga-som-begar-brott
https://bra.se/rapporter/arkiv/2025-06-18-barn-under-15-ar-som-begar-allvarliga-brott
Barnrätt och barnkonvention:
https://unicef.se/vad-vi-gor/paverkan/en-rattsutveckling-som-strider-mot-barnkonventionen
Med respektfull hälsning,
Carolina: ST-läkare, utbildad handledare med inriktning mot barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt pågående vidareutbildning inom idrottsmedicin.
"Skulle några uppgifter vara felaktiga är det oavsiktligt och ber om ursäkt för detta på förhand."
Carolina Flodström Kontakta namninsamlingens skapare