Öppet brev till beslutsfattare från Folkhögskolor för asylrätt. Brevet kommer att skickas till beslutsfattande politiker och press. Namninsamling för lärare på framförallt folkhögskolor.

Öppet brev till beslutsfattande politiker

Ärade makthavare,

Smaka på ordet. Makthavare. 

Du har makt. Makt att ta beslut om andra människors liv. Det här brevet ska handla om det.

Men först vill vi be dig att göra ett tankeexperiment. 

Ta en minut och gå tillbaka i tiden, till dina tonårsdrömmar. Hur såg dina framtidsvisioner ut? Vad längtade du efter? Vilka mål satte du upp? Vilka möjligheter såg du och vilka hinder fanns i vägen?

När vi ser tillbaka på våra drömmar, ser vi tankar om att välja utbildning, resa runt i världen, få ett spännande jobb, träffa kärleken, renovera det perfekta huset, äga en häftig bil och namnge vårt första barn. Alternativen låg framför oss likt ett smörgåsbord. Visst fanns det en del problem att ligga vaken över, svårigheter att hantera, men aldrig behövde vi fundera på om vi skulle få leva i trygghet eller skickas till en plats där vårt liv skulle vara i fara. Aldrig var det så. Hur var det för dig?

Nu ber vi dig att ägna en stund åt de många ungdomar som har kommit till vårt land de senaste åren. De som kommer för att även de har drömmar och planer för framtiden, något som var omöjligt i de länder de tvingats fly från. Deras drömmar är lika starka som våra. Deras planer lika framåtsyftande. Deras beslutsamhet att uppnå dem var lika stark, eller starkare, när de lämnade allt för att ge sig själva chansen. Det är dags att ta beslut för att de ska få börja leva nu. Vanliga, trygga liv, som ditt och mitt. 

Det är dags att ta beslut om amnesti och en starkare humanitär grund. Vi vill be dig att stå upp för asylrätten.

Som lärare möter vi dagligen dessa ungdomar, vars liv du påverkar. I sin tur påverkar de vårt uppdrag på grund av de beslut som du tar. Nu behöver du stå upp för dessa unga, vars liv du styr över. Dem som vi får ta hand om, så att de inte faller sönder. 

Vi ser ljuset i ögonen på dem som hoppas ha hittat sin väg i livet. De som hoppas att de äntligen står på det översta trappsteget - “Nu är det min tur att starta min vuxenresa.”

Men hoppet är skört. Efter utdragna asylprocesser, avslag på ansökningar och oändliga försök att bevisa sin rätt till skydd blir hoppet en ömtålig fågelunge. Hoppet orkar inte längre nära drömmen om ett gott och värdigt liv, det räcker till slut bara till en önskan om att få leva. En strävan efter att överleva. Ha tak över huvudet och mat för dagen. Vad gör det med en människa? Tänk på det.

Vi lärare finns för att hjälpa ungdomar att nå sina drömmar, det är det lärare ska göra. Men vårt arbete är inte längre detsamma. Vår energi ägnas åt att läsa och analysera spaltmeter med myndighetstext och gå på utbildningar för att försöka förstå Nya gymnasielagen. Vi tar reda på de säkraste resvägarna till Frankrike, Tyskland, England eller var som helst i världen där det kan finnas hopp om att få stanna. För vi är inte bara lärare, utan vi är också medmänniskor och det är vad medmänniskor måste, när andras liv reduceras till överlevnad.

Samtidigt håller vi våra vanliga lektioner. Med övertygande (?) röster lär vi ut vikten av kunskaper i svenska för att bli en god samhällsmedborgare i Sverige, det land som försöker belägga att de inte är välkomna att stanna. Vi lär ut att Sverige är ett demokratiskt land, som värnar mänskliga rättigheter. Vi lär ut att svenska språket är viktigt att bemästra för att ta både sin rätt och sin skyldighet att påverka samhället på allvar. 

Med en dåres envishet upprepar vi fraser som:

“Alla människor är lika mycket värda.“

“Det är viktigt att du lär dig svenska språket”

“I en demokrati värdesätts olikheter”

“Kunskap öppnar dörrar”. 

“Du kan bli vad du vill bara du har kunskap”. 

Rasterna handlar också om påverkan. Då tolkar vi myndigheters fikonspråk i skriftliga, livsavgörande beslut. Vi försöker förklara varför de mänskliga rättigheterna inte alltid gäller. 

“Inte just nu, inte just här, inte just dig.” 

Lektionernas budskap ekar tomt.

Asylpolitiken är nu inhuman, rättsosäker och inkonsekvent. Det är orimligt att människor som levt i Sverige i åratal, får beslut om utvisning, liksom det är orimligt att tvingas ställa sitt liv på paus i år, i väntan på besked om man är välkommen att stanna eller inte. Sverige utvisar inte barn, då ska vi heller inte utvisa unga människor som var barn när de kom men som blivit vuxna under tiden de väntat på beslut. Barnkonventionen är lag, glöm inte det.

Låt ungdomar planera för framtiden. Ge dem möjlighet att uppfylla planerna. Låt dem behålla sitt hopp. Låt dem fokusera på kunskap. Då fokuserar vi lärare på att ge dem den kunskap de behöver.

Ärade makthavare, du som tar livsavgörande beslut. Vi ber dig att tänka efter.

Om du gör ditt jobb så lovar vi att göra vårt.

Folkhögskolor för asylrätt

genom Kristina Björktorp & Katarina Rask, Fornby folkhögskola

Följ gärna kampanjen på Facebook

https://www.facebook.com/Folkh%C3%B6gskolor-f%C3%B6r-asylr%C3%A4tt-101713265343798/

Kristina Björktorp Folkhögskolor för asylrätt    Kontakta namninsamlingens skapare