1.  Med den nya lagen angående 11 timmars dygnsvila blir den sammanhängande ledigheten, vid ledig dag, kortare vilket innebär att återhämtningen blir kortare. De finns de avdelningar som arbetar fler c-turer vilket kommer innebära att personalen sammantaget får många dygns mindre sammanhängande ledighet på 10 veckors schemaperiod. Vi upplever att den sammanhängande ledigheten ger betydligt mer återhämtning än de 2 timmar mer tid som 11 timmars dygnsvila ger jämfört med de 9 timmar mellan passen vi har idag. Däremot blir den sammanhängande ledigheten mellan två skov av pass 12-20 timmar kortare än om vi slutar med en C-tur eller natt och börjar med en A-tur så som SKR föreslår i filmerna som fackförbunden hänvisar till. Vi upplever en enorm stress av att behöva arbeta C-C-C över helg då vi upplever att vi förlorar alldeles för mycket tid tillsammans med familjen. Vi har tittat på en rad olika andra lösningar men det leder endast till att schemat blir än mer sönderhackat med än mindre sammanhängande ledighet. Genom att arbeta C-A-C så blir den sammanhängande ledigheten längre mellan A-C (än C-C) och det blir gott om tid att umgås med familjen under eftermiddagen och kvällen på ex. vis lördagen om vi arbetar s.k. C-A-C-A tur. Vi upplever att vi inte längre kommer att ha möjlighet att styra över vårt schema där vi själva lägger så att vi får ihop både arbete, vila och familjeliv, sk. Work-life balance. Med den nya lagen försämras flexibiliteten i schemat och ger väldigt låg/ingen kontroll över den egna arbetstiden. SKR hänvisar i sin information till forskning, men där finns ingen källhänvisning mer än till en 15 år gammal artikel i ”Sundare arbetsliv” där det dessutom står att ”Det här är en äldre artikel. De uppgifter som finns i artikeln kan vara inaktuella”. Jannika Lindblad & Frida Åberg, vid Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för arbetshälsovetenskap och psykologi, beskriver tydligt i deras kandidatuppsats ”Skiftarbete och work-life balance inom industri och sjukvård” (2022) att ”forskning visar att vårdpersonalens förmåga att kombinera arbetsliv och privatliv vid skiftarbete är olika beroende på vilka möjligheter människan har när det gäller påverkan på arbetsschema, återhämtning mellan arbetspassen, samt om skiftarbete är frivilligt valt. Studier visar att människor som arbetar deltid, oregelbundna arbetstider, samt har låg kontroll över sina arbetstider inte tror att de kommer att orka arbeta till pensionsålder. Däremot upplevs det som positivt om människorna upplever att de har kontroll och socialt stöd samt har möjligheter till flexibla arbetsformer. Studier tar också upp i vilken grad människorna upplevde balans respektive obalans mellan arbetslivet och privatlivet. Mer än hälften upplevde att arbetslivet gjorde intrång på privatlivet. Forskning har även visat att skiftarbete kan bidra med en förhöjd konflikt mellan arbete och privatliv, vilket kan orsaka sämre hälsa och välbefinnande hos individer (Frone, 2000; Greenhaus & Beutell, 1985). Dessa konflikter kan bidra till stress, depression, sjukskrivning, utmattning, samt symptom på PTSD (Kossek & Lee, 2017; Eilertsson et al., 2018). En studie av Valcour (2007) visar att balans mellan arbete och privatliv påverkas negativt av ökad arbetstid, detta då det förhindrar privatlivets flöde och därav skapar en obalans med tillhörande konflikt. Detta gällde i högre grad individer som hade låg kontroll av sin egen arbetstid. En viktig aspekt i studien var att de medarbetare som hade hög kontroll av sin arbetstid inte upplevde samma konflikt mellan arbete och privatliv. Enligt forskaren Mikael Salinen finns det dock individer som ser positivt på att arbeta skift då livspusslet lättare går ihop, exempelvis för att det oftast genererar fler lediga dagar som bidrar till känslan av frihet (Svenska Yle, 2016). Detta resultat indikerar att hög tillfredsställelse med skiftarbete kan ha en positiv relation till work-life balance och stöds även av tidigare forskning som visar att flexibilitet i skiftschemat, genom exempelvis individanpassade scheman, bidrar till en högre grad av tillfredsställelse och work-life balance hos medarbetarna (Bürger & Nachreiner, 2018)”. Om 11 timmars dygnsvila införs mot vår vilja kommer många av oss att lämna yrket då vi inte anser att arbetstiderna är hållbara i längden. Vi kommer inte att orka arbeta med förkortad sammanhängande ledighet, som är så otroligt viktig för oss, samt stressen av att inte kunna umgås med familjen/vänner. Vi försakade familjen tillräckligt under pandemin. Många ensamstående föräldrar kommer inte kunna arbeta kvar av ren logistik. Vi är dessutom djupt oroade att det kommer att bli omöjligt att ta ut semester utöver den lagstadgade sommarsemestern och att detta även kommer att leda till att intensivvårdsplatser och vanliga vårdplatser tvingas att stänga ner. Vi har de senaste åren larmat om försämrad arbetsmiljö och att nu gå in och genomföra försämringar i arbetstiderna kommer att medföra att fler väljer att sluta för att söka sig ut till antingen bemanning där betalningen är dubbel eller ut i andra yrken. Detta kan medföra att vi utarmar vården än mer. Att enbart säga att detta är en lag som måste följas, men där det samtidigt finns möjlighet till undantag när det gäller hälsa, liv och säkerhet, visar på att oviljan till förbättring är stor. Det gick att göra undantag för brandmän och då är det rimligt att titta över fler undantag. Vi som arbetar med patienterna i vården måste få lugn och arbetsro utan fler försämringar, annars orkar vi inte stanna kvar och det kommer inte kunna gå att rekrytera ny personal.

Lisa Hassel    Kontakta namninsamlingens skapare