Nej till broförbindelse till Årsta Holmar!

Ett märkligt och fantasilöst synsätt att naturupplevelser för Ankersjö nödvändigtvis innebär att man måste kliva omkring och föröda naturen ifråga. Jag har i decennier blickat ut över Årsta holmar och njutit av deras poetiska skimmer i underbar gryningsljus från Södersjukhusets fönster efter långa vaknätter på 70- och 80-tal, dag- och kvällstid från fönstren på f.d. Årstavikens sjuksköterskeskola och barnmorskeutbildningen i samma hus, och nu från vårdförbundets expeditioner i f.d elevhemmet därstedes, blickat ut mot holmarna vid promenader/cykelturer längs stränderna nedanför SöS, och förstås, utblicken från pendeltåget när man färdas över Årstabron. Just holmarnas avskildhet trots att de är nära bidrar till deras fantasieggande skönhet, som väsentligen orörd natur så nära stadslivet. Det finns möjligheter att ta sig runt hela Södermalm till fots, underbara Tanto, Vita bergen, Långholmen med "playa" m.m.och därtill näraliggande Årsta skogar. Varför inte en liten båttur till Fjäderholmarna? (Båt från Slussen). Runt Gröna Lund är restauranger med bling-bling och nattliv legio. Därtill fina promenadstråk på Djurgården i övrigt, med stora lekytor. Är det verkligen en förlust för Söders barnfamiljer att denna plats som fristad och barnkammare för traktens fågel- och djurliv skulle fredas från exploatering? Vad är det med dagens torftighet som gör det omöjligt att uppskatta denna lilla värld från visst avstånd? En torftighet som inte kan se att bl:a otillgängligheten innebär en lockelse och en upplevelse i sig? Stockholm, Mälaröarna och vår fantastiska skärgård har så många öar av alla storlekar, med olika karaktär och med god tillgänglighet för alla. Visserligen landstigningsförbud på en del öar och skär under häckningstid - men detta kanske också är något som Per Ankarsjö vill åtgärda för att inrätta fler nattklubbar och playor?