Sverige är på många sätt ett mycket kyligt, byråkratiskt och icke empatiskt land där sammanhållning och familjen många gånger är sekundärt. Vi har här en del att lära ifrån andra kulturer. Där tar de hand om varandra och familjen är viktigast. I Sverige är det inte så. Det anses nästan som fult och udda att vara hemma med sina barn och hur många vårdar och tar hand om de äldre? Detta kanske är priset vi får betala för att vi ska vara moderna frigjorda kvinnor. Leva som män istället för att vara starka kvinnor som håller ihop familjen. Priset vi betalar är att vi nu lever i ett samhälle som så illa kan blunda för ett litet barns så självklara rätt och behov. Dags kanske att sluta leva på myten om oss själva som ett tryggt och varmt land.
Vi måste stå upp och kämpa för rätten att i vårt land tillgodose mänskliga och familjens behov så att ett sånt här synsätt i framtiden inte existerar. Snälla ni, låt Lisa komma hem!

/ Kristina