64.7% = Fattigdom sjukersättning går inte att leva på.

För att Ingen ska behöva välja mellan mat & mediciner, för att mina barn ska kunna få göra något nån gång, för att även om min make jobbar 25% så räcker inte vår gemensamma kassa till oss och våra barn om vi ska kunna äta något 6 gånger om dagen, lägga undan lite tills våra barn fyller år mm, vart är den utlovade månadslönen som alla skulle kunna ha på Banken?

För att alla borde ha rätt till samma läkare åtminstone 2 gånger i följd, för att psykvården är under all kritik samt inte minst för att ALLA människor har lika värde och det är dags att även vi som av någon anledning är sk sjukpensionärer höjs till samma värde som andra.

Därför att ingen människa kan och ingen ska heller behöva försöka leva på denna svältnivå.
Det är en stor skam att Sverige behandlar sjuka och arbetsskadade på detta vis.
Självklart ska nivån höjas från dagens 64,7% till 80% och politiker ska inte försvara dagens nivåer med att man får bostadstillägg. Bostadstillägg är ett bidrag och har man otur kan man få betala tillbaka det och sen det som är ännu värre är att med bostadstillägg blir ålderspensionen också lidande.

Av vilken anledning ska permanent sjuka tvingas leva på 64,7% när "korttids sjuka har 80%?

Det är inte riktigt att vi inte kan leva på mer än svältgräns . Tvingas välja bort tandläkare och mediciner. Inte ha ekonomi  till bra mat. 

Ett samhälle ska sträva efter att alla ska få plats och delta oavsett grundförutsättningarna avseende hälsa, ekonomi, klass, kön eller möjligheter till att skaffa sig högre utbildning och välbetalda jobb. Att som idag - i det närmaste medvetet
skapa ett samhälle som går ut på ett herre-på-täppan-spel där enstaka personer i rädsla för att själva trilla ner, krampartat står på toppen för att visa sig på styva linan är inte vad som som bär fram ett starkt solidariskt och produktivt samhälle. För varje person som mår bra i det stora hela som vi alla delar, stärker vi det samhällsmaskineri som var och en är en kugge i och får maskineriet att gå runt och utvecklas. Det handlar om miljön, det uppväxande släktet och djur som föder oss och har samma rättigheter som vi människor att vistas på det jordklot de föddes på. Det handlar om att förvalta kunskap och talanger. Ju fler som slås ut - ju svagare samhälle. Ju mindre rädsla vi sår - ju fler har vi användning för - ju färre som blir sjuka som övriga ska behöva försörja ju färre får vi som blir betraktade som skamfläckar, parasiter och belastning. Stoppa allt som leder till fattigdom. Då får vi lägre sjuktal och högre kapacitet att användas till det allmänna - och i längden en bättre värld. Detta är ingen utopi. Det är en realitet. Det är människor som ligger bakom allt som sker - till och med en mängd naturkatastrofer. Vi förlorar genier, idéer och förmågor genom att tillåta allt för många ligga och lida på marken medan några slår sig för bröstet på bergets topp som primitiva Tarzankopior. Vi behöver dem inte. Vi behöver ett samhälle som är anpassat efter människorna i det - inte tvärtom.