Splittra inte familjen Jalili - Stoppa utvisningen av tioåriga Ainaz och hennes pappa!

Ainaz är 10 år och bor med sin mamma, pappa och sina två storebåröder i Hagfors. Familjen kommer ursprungligen från Afghanistan men de flydde från kriget och bodde i Iran - ett land som bara orsakat dem smärta. Ainaz pappa blev tagen av iranska poliser och blev utvisad till Afganistan, vid gränsen av Afghanistan blev han kidnappad av talibaner och fördes till Afghanistan. Resten av familjen var kvar i Iran. Ainaz mamma Fatema skickade iväg sin större son till Europa för att han skulle få en chans,  Ainaz äldste bror Bahram, som var 12 år när han flydde, hamnade i Turkiet där han levde som gatubarn i ett år. Han samlade på pantflaskor för att få pengar, och efter ett år hade han och några vänner sparat ihop till en gummibåt med vilken de kunde fly till Grekland. I sex timmar paddlade de över Medelhavet. I vattnet såg de ibland kroppar flyta omkring - skalet av människor som gett sig av innan dem och inte klarat färden.

Som tur var klarade Ainaz bror resan och hamnade i Grekland. Efter många svåra månader kunde han ta sig till Sverige. Efter att Bahram fått permenet uppehållstillstånd ville han få sin mamma och lillasyter hit men Migratiosverket nekade för att pappan var försvunnen. Enligt dem vat pappan vårdnadshavare och var tvungen att finnas och skriva på papper. Bahram blev myndig och kunde ej kämpa vidare. Efter några år tog Bahrams lillebror Aizi kontakt med honom via Facebook och ville komma till honom. De befinner sig i Sverige idag och båda har permanent uppehållstillstånd.

Ainaz spenderade många år med sin mamma i Iran och de hade jätte svårt att klara sig. De är så nära varandra att de ännu sover tillsammans. För Ainaz var hennes mamma den enda säkra punkten i hennes liv under svåra tider.

En dag fick familjen ett telefonsamtal. Det var talibarnerna som kidnappat Ainaz pappa Ghawasuddin. De krävde 50 000 kronor i utbyte för honom. Bröderna lyckades genom sommarjobb skaffa ihop pengarna. Men när Ghawasuddin kom hem var har i extremt dåligt tillstånd både psykiskt och fysiskt. Flera år av tortyr och misshandel hade satt är på hans kropp och likaså på hans själ. Han lider av posttraumatiskt stressyndrom och klarar inte av att prata om det förflutna. 

Familjen bestämde sig för att komma till varandra. De var trötta på att vara splittrade. Så Fatema och Ainaz bestämde sig för att komma till Sverige till sin familj. De tänkte att eftersom bröderna hade permanent uppehållstillstånd skulle det inte vara så svårt för Ainaz att få stanna med sin familj. 

Ainaz mamma Fatema hade svårt att gå, så hon fick rida, men hästen sköts under henne vid den iraniska gränsen. familjen hade nu inget annat val än att bege sig ut på vattnet. De paddlade i många timmar i en gummibåt. Många som gav sig iväg dog under färden. Men de klarade det. De registrerades i Tyskland utan deras vilja och de hade talat om att de vill ej söka asyl där för att deras söner bor i Sverige och Fatimeh har redan upphållstillstån i Sverige. De kunde sedan åka vidare till Sverige och återförenas med sönerna. familjen har bott här sedan förra året.

Nu är familjen tillsammans, bröderna studerar på universitet och Ainaz går i skolan. Hon är bäst i sin klass och älskar att lära sig saker. Hon skriver perfekt på svenska, trots att hon bara bott här i ett år. Hon har fått många kompisar och älskar sin klass. Trots det har Migrationsverket nu bestämt att Ainaz och hennes pappa ska utvisas från Sverige, trots att resten av familjen har permenent uppehållstillstånd. 

Ainaz kan inte vara utan sin mamma. Hennes pappa kan inte ta hand om henne. Migrationsverket vill skicka dem till Tyskland, men där kommer de inte få stanna länge - De kommer med största sannolikhet att hamna i Afghanistan, landet där talibarnerma härjar. Landet som förstörde Ainaz pappa för ett liv. Ghawasuddin har själv sagt: "Hur ska jag kunna ta hand om ett barn när jag inte ens kan ta hand om mig själv? Jag kommer att ta livet av mig." Dessutom har Ainaz en mycket närmare relation med sin mamma än med någon annan efter allt de har upplevt tillsammans. 

Ainaz är så stressad och påverkad av situationen att hon har fått gå hos en psykolog. Psykologen har skrivit intyg om hur viktigt det är för Ainaz att få vara med sin mamma, men Migrationsverket har inte tagit hänsyn till intyget. Precis som de inte heller tar hänsyn till varken de grundläggande mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen. I Barnkonventionens tredje paragraf står det att "Inget barn ska skiljas från sin familj om det inte är för barnets bästa." Ainaz har en trygg och stabil framtid här. Att utvisas är långtifrån hennes bästa!

Familjen vet inte när Ainaz och Ghawasuddin ska utvisas, de har inte fått någon som helst information, vilket de har rätt till! Det är bråttom, beslutet kan träda i kraft när som helst. Vi kräver därför att Ainaz och hennes pappa får stanna i Sverige, och att pappan får den vård han behöver! Skriv på namninsamlingen och visa ditt stöd. Din underskrift kan göra skillnad! Din underskrift kan hjälpa den här familjen!

 

 

 


Bahram Jalili (Ainaz äldste bror), Milou Ohánovits    Kontakta namninsamlingens skapare

Facebook