Skrivelse till SDL gällande rådande tävlingsupplägg

TILL REPRESENTANTER FÖR SDL

Utifrån de erfarenheter vi fått under denna termin har vi, föräldrar och dansare på Danceworld Sundsvall, valt att göra denna skrivelse samt namninsamling för att framföra våra åsikter kring rådande tävlingsupplägg. Redan innan tävlingssäsongen drog igång hade vi en del funderingar kring detta och det har visat sig att en del av dessa farhågor stämmer. Nedan listar vi en del av den negativa påverkan detta har medfört för vår del:

LÅNGA RESOR I och med att regionstävlingarna togs bort blev det betydligt längre resor får vår del. Den tävling som denna termin varit närmast oss var i Söderhamn (27 mil t/r) och som längst Norrköping (107 mil t/r) samt Göteborg (144 mil t/r).  Detta innebär en stor ökning i milkostnad samt en stor kostnad för alla hotellnätter vi behöver spendera för att tävlingsdagen ska bli hanterbar. Väljer vi att inte bo på hotell så får vi åka mitt i natten (ofta 03-04 tiden) och i.o.m att tävlingarna håller på väldigt sent så är vi ofta hemma mellan 23-03 tiden.  Detta påverkar absolut barnens prestationer på tävlingsdagen samt dagen efter när alla är väldigt trötta. Samtidigt tror vi att detta upplägg orsakar ett lägre tävlingsdeltagande för att tid och pengar inte räcker till för vissa familjer. Vi anser att kostnaderna för dessa resor i kombination med höjd tävlingsavgift nu har nått smärtgränsen.

LÅNGA TÄVLINGAR Vad vi förstod initialt var att syftet med dessa förändringar att få kortare och mer effektiva tävlingar.  Vid flertalet tävlingar har klockan passerat 22:00 innan tävlingen är slut. Exempelvis dansade B1 final vid 23-tiden i Vallentuna. Anser ni att 8-åringar ska tävla kl. 20-23 på lördagskvällar? Inte vi, vi anser att barnen borde sova kl. 23. Från Vallentuna var våra tävlande hemma klockan 03:45. Orimligt. Detta kan ej skyllas på tekniskt strul som det senare skickades ut mail om. Enligt vår mening är schemat för långt redan från start då tävlingsstart för disco solo var 19:40. Då borde tävlingen varit slut redan.  Detta förtar till viss del lusten och glädjen att åka på danstävling. På senaste Rising Star-tävling (24/3) som var i Uppsala fick våra yngsta dansare, minikids, dansa final runt 21-tiden. Då ska vi komma ihåg att dessa barn varit på plats ofta från klockan 09 på morgon. Vi anser inte att detta är ett bra upplägg. Vid flertalet tillfällen är våra barn hemma 01-02 tiden på nätterna efter danstävlingarna.

TÄVLINGSARRANGEMANG Detta tävlingsupplägg har ju resulterat i att tävlingarna är väldigt stora och med väldigt många dansare, föräldrar samt övriga besökande. Arrangemang av denna storlek ställer stora krav på hallarna, inkl. sittplatser, toaletter, omklädningsrum, parkeringsplatser, matmöjligheter. Ofta är hallarna kraftigt underdimensionerade för dessa stora tävlingsarrangemang – sittplatser saknas, antal toaletter är få, omklädningsrummen är överfulla, parkeringssituationen är smått kaotisk samt att matmöjligheterna inte alltid är optimala. Ställer SDL några krav på tävlingsarrangemangen? Och om ni gör det, följer ni någon gång upp att arrangören lever upp till dessa krav? Vi vill påstå att dessa stora arrangemang nu innebär att hallarna många gånger är fyllda med långt fler personer än vad som är tillåtet enligt det max antal som får vistas i dessa hallar. Otäckt att tänka på vad som skulle kan hända om det skulle uppstå en nödsituation. Skulle räddningstjänst eller kommunen gjort en kontroll så kan man fundera på om man inte fått utrymma lokalerna på en del tävlingar vi besökt.  

TÄVLINGSUPPLÄGG  Vi har märkt att tävlingslusten minskat hos en del barn då det är tävlingar flera gånger i månaden och många gånger dansar man bara en eller två discipliner på varje tävling. Så motivationen, tidsåtgången samt kostnaden att åka exempelvis till Norrköping för att dansa en disciplin är ju i många fall svårmotiverad. Dels för att barnen ibland får åka med någon annan (då man omöjligt kan åka på alla tävlingar) och de får vara på plats hela dagarna för att dansa några minuter. En del av barnen har också väldigt svårt att ”ladda om” då tävlingarna ligger så otroligt tätt. Väldigt många av dansarna befinner ju sig i olika klasser i olika discipliner. Den största nackdelen är ju att det blir väldigt tydligt bland barnen och man lyckas eller inte. I vissa fall betyder det ju att kompisarna får en prick och byter klass och man framöver får åka själv på en Rising Star-tävling när ens kompisar åker på andra tävlingar. Vad tror ni händer med motivationen för dessa barn att fortsätta tävla? Känslan av utanförskap, misslyckande blir i många fall väldigt stor och väldigt stressande. I det gamla upplägget med regionstävlingar så tävlar barnen tillsammans på samma tävling. Oavsett om man dansar brons, silver eller guld. Då spelar klasserna mindre roll utan man hejar på varandra och har roligt ihop. Med detta upplägg blir ju tävlingsmomentet otroligt påtagligt och inte på det sätt som vi anser att det ska vara då man i många fall tävlar på helt olika tävlingar.  Vad är SDL:s syfte och mål? Är det viktigaste är att vi har glada och positiva barn/ ungdomar och där tävlandet är en del av utmaningen? Eller är det något annat syfte? Vi har till viss del väldigt svårt att förstå om man verkligen ser till dansarna bästa när man genomför tävlingarna på dessa premisser. Vidare anser vi att man med uppdelningen mellan t.ex Rising Star och Challenger tappar erfarenhetsutbytet. Man vet inte vad det är som man tävlar för att uppnå. En stor del av tiden på en tävling sitter barnen och tittar på de som dansar högre klasser och våra erfarenheter är ju att barnen lär säg väldigt mycket av detta. 

ANTALET TÄVLANDE PER ÅLDERSGRUPP  Vad vi erfar har man även valt att öka antalet tävlande från tre till fem gällande ihopslagning av åldersklasser. Detta gör sig ju väldigt påtagligt exempelvis i grupp-disciplinerna när numera barngrupperna blir ihopslagna med juniorerna. Hur ska vi motivera barngrupperna att åka och tävla då de alltid möter ett motstånd nästan är dubbelt så gamla? Är det verkligen rimligt att barn ska jämföras med juniorer om domarna ska döma lika? Hur motiverar man föräldrar att åka 80 mil t/ r för att en barngrupp ska dansa en gång mot juniorer som har en helt andra förutsättningar? Hur ofta hamnar barngrupperna på pallplats när de tävlar mot juniorer? Nuvarande system stoppar ju ofta barngrupper från pallplatser och uppflyttningsprickar. Och hur tryggar man inflödet av nya dansare i de äldre klasserna? 

Våra barn älskar att dansa, de har världens bästa danslärare. Det är så underbart att se den glädje de hittat i dansen. Och även vi föräldrar, som får en härlig sammanhållning.  Hjälp oss då så att vi tillsammans kan behålla det positiva och tillsammans skapa en tävlingsmiljö som blir så positiv som möjligt och som så många som möjligt vill vara kvar i.   I den enkät som ni hänvisar till och som föranledde detta tävlingsupplägg var ett av argumenten att vi föräldrar och dansare inte ville ha så långa tävlingar. Men vi anser att detta upplägg är ännu sämre i jämförelse med hur det var innan. Nu är det fortfarande långa tävlingar plus att det är långa avstånd, mycket högre kostnader och väldigt många fler tävlingar att åka på.  Vi kommer förmodligen inte att sluta åka på tävlingar, men ska personalen på dansskolorna i SDO orka så är ju detta upplägg ännu sämre för dom eftersom de har tävlande i alla klasser. De reser ju ännu mer och de måste ju åka hem på nätterna för att genomföra dansskolans ordinarie verksamhet på söndagarna för de barn som inte är i tävlingsgrupperna. Detta gäller ju även många av dansarna eftersom man dansar på olika nivåer i olika discipliner. Så vi uppmanar er att verkligen tänka till inför kommande tävlingssäsonger.  

Med vänliga hälsningar, föräldrar och dansare på Danceworld Sundsvall

Malin Bergman 070-365 40 40 (förälder Danceworld Sundsvall)    Kontakta namninsamlingens skapare