Öppet brev till Anders Thornberg om hatbrotten

Till Anders Thornberg
Cc: Morgan Johansson

Hej Anders och grattis till ditt nya jobb!

När justitieminister Morgan Johansson tillkännagav utnämningen av dig som ny rikspolischef var det tre uppgifter han särskilt betonade som utmaningar för polisen: att komma till rätta med skjutningar i förorter, våldtäktsbrottsligheten och de utländska stöldligorna.
Alla dessa tre områden är viktiga och i den efterföljande diskussionen har flera debattörer hakat på. Nina Rung och Elisabeth Massi Fritz skrev till exempel 4/2 i Aftonbladet ett öppet brev om den alarmerande situationen vad gäller våldtäkterna.

Men, det finns ett fjärde område som förtjänar hög prioritet: hatbrotten. Vi är många som med växande oro sett hur denna slags brottslighet spridit sig och vi är många som undrar över vad som tycks vara handfallenhet eller möjligen ointresse från polisens sida.

Sammantaget ger justitieministerns prioriteringslista ett generande intryck av att han påverkats av den ”auktoritära vågen”. Inget nämns av Morgan Johansson om problematiken med inhemsk terrorism riktad mot asylsökande och inget nämns om trakasserier i sociala medier eller om den otrygghet många svenskar känner när hets mot folkgrupp ges ökat utrymme i det offentliga rummet.

När hatet sprids hotas demokratin. Bland brottsoffren finns politiker, journalister och konstnärer (grupper som tidigare särskilt uppmärksammats) men också alla de som tillhör (eller påstås tillhöra) folkgrupper som det hetsas mot. Hotade är också yrkesgrupper som lärare och forskare. Hur sköta sitt jobb under sådana förutsättningar? Hur fullgöra universitetens tredje uppgift om priset är att hamna på en dödslista? Även poliser finns bland hatbrottsoffren.

Krafttag behövs mot näthatet och mot övriga hat- och terroristbrott. Naturligtvis rör sig detta om en stor samhällsutmaning som måste involvera fler än polisen, men polisen har en viktig roll. Trots tidigare regeringsdirektiv om att hatbrotten skulle prioriteras polisiärt tycks inte mycket ha hänt.

Liksom i fallet med våldtäktsbrotten är brottsuppklarningen fortsatt låg. Nedlagda anmälningar förefaller vara regel. Spaning på nätet för att fånga upp hets mot folkgrupp (ett brott med fängelse i straffskalan) tycks enbart förekomma i undantagsfall. Många utsatta vittnar om att det känns hopplöst och krångligt att anmäla. Vi ligger sammantaget farligt nära en normalisering av hatbrotten.

Varför denna handfallenhet och detta ointresse? Beror det på brist på poliser eller brist på kompetenta poliser? Sofia Larsen och Lars Modig (Jusek) gjorde nyligen ett tänkvärt inlägg (Expressen 5/2) där de pekade på behovet av professionalisering och ökad akademisk spetskompetens.
Vad gäller hatbrotten är det omvittnat att polisen skulle kunna bli bättre på att fastställa identiteter och på att säkra bevis, i utemiljön så väl som på nätet. Polisen behöver ökad teknisk kunskap men också en djupare kännedom om aktörer, nätverk och hatspråkbruk.

Det är inte rimligt att överlåta spanings- och delar av utredningsverksamheten på nätet till brottsoffren själva, eller i bästa fall till frivilliga aktörer som Expo, Juridikfronten och Näthatsgranskaren. Det är heller inte rimligt med den slags uppgivenhet som idag tycks prägla delar av poliskåren. Jaha, servern ligger i Irland? I USA? Nej, men då går det inte att utreda. Varför inte då? Återigen, hets mot folkgrupp är ett brott med fängelse i straffskalan.

Polisen behöver tillägna sig större uppfinningsrikedom och ett gränsöverskridande arbetssätt. Svenskar begår via nätet brott i Sverige med svenska medborgare som brottsoffer. Så varför ge upp bara för att servern ligger utomlands (ibland i ett annat EU-land)? I många fall rör det sig dessutom om kriminella i gränsöverskridande nätverk med trådar till till exempel Ryssland, USA och andra EU-länder.

Det vi står inför nu är inte ett svenskt problem. Det är ett i allt högre grad europeiskt problem. Höjer du rösten mot antisemitism och rasism, oavsett om det är i Tyskland, Ungern eller Sverige kan du räkna med att bli utsatt för hat och hot. Det är terroriserande. Att polisen inte ingriper tillräckligt mot hatbrotten skapar otrygghet och stärker våldsbejakande extremister och terrorister. Det är på sådana vägar som demokratin undermineras.

Anders Thornberg, du har en viktig fjärde uppgift.