Låt min svåger stanna i Sverige

Det här är min svåger och systerson. Han är gift med min syster Anna.

Min syster träffade mannen i sitt liv, en kärlek som lyser starkare för var dag. I höstas gifte de sig och man kunde på långa vägar se att det var den lyckligaste och största dagen i bådas liv.

Den 22:a juni fick de det värsta tänkbara beskedet. Han ska utvisas. Det är ofattbart.

Min svåger är i Sverige som flykting från Iran då han är kristen och blivit hotad till döden vid återvändande.

Han har integrerat i vårt samhälle. Han förstår svenska och har en fast heltidstjänst som kock på en restaurang i centrala Göteborg.

Han firar våra svenska högtider, han äter sill och Jansons frestelse, han har till och med ätit surströmming.

Han är dock dålig på att förmedla sina känslor och tankar i ord, svårt att förklara hur och varför han känner som han gör vilket gjorde att migrationsverket drog slutsatsen för att det inte fanns tillräckliga bevis för att han är kristen och bör därför utvisas. Intervjun med honom skedde efter hans första vecka i Sverige. Dom ville att han skulle kunna redogöra vissa bibelcitat vilket han då inte kunde eftersom det är förenat med livsfara att ha en bibel i sin ägo i hemlandet. I Sverige har han sen gått i bibelskola och går regelbundet i kyrkan. Hade intervjun skett senare hade han lättare kunna redogöra dessa bibelcitat.

Han får komma tillbaka till Sverige om han först återvänder till Iran för att ansöka om ett nytt visa, där ligger dock det stora problemet om dödshoten.

Han måste nu lämna landet inom två veckor, dock bor både fru och son i Sverige och han vill inte behöva dra upp deras rötter och flytta till ett annat land medan han väntar på ytterligare svar från migrationsverket.

Han har tagit sig rollen som en fantastisk styvpappa till min systerson som efter ha bott med honom i två år börjat kalla honom för “min kära pappa”. De är så lyckligt lottade båda två för att ha varandra i sina liv.

Det var en fantastisk tillvaro för alla inblandade som den 22:a Juni slogs omkull när migrationsdomstolen valde att beskriva det som att ”det saknas vidare helt utredning som tyder på att A:s hustrus son skulle ta skada av att A återvänder till hemlandet...”.

Det saknas utredning då vi aldrig trodde att en utredning skulle krävas.

Hur kan man berätta för en 11-årig pojke att han måste förklara för främmande folk hur han skulle må om hans extrapappa måste lämna landet? Vi har försökt hålla honom utanför ett sådant orosmoment och hoppades att han inte skulle behöva bli indragen i det och axla en sådan börda.

Det är inte rättvist att man ska splittra en familj utav anledningen att de inte finner några konkreta bevis på hans kristna tro, då det inte står skrivet i pannan, eller den absurda tanken att hans son inte skulle fara illa om han försvann. Man kan inte heller skicka en oskyldig man till döden för att ansöka om visa för att kunna återvända till sin familj. En död man har inte längre användning av visa.

Vi har varit i kontakt med olika medier så som tv. Och de har sagt att vi måste öka folks medvetande om detta och vill därför att så många som möjligt skriver under. 

Josefine Tahvanainen    Kontakta namninsamlingens skapare