Låt familjen Nersisian stanna i Sverige!

Låt familjen Nersisian stanna i Sverige!  

För arton månader sedan kom familjen Nersisian till Sverige. Karen och Arevik flydde från Armenien med sina barn, Curgen och Sos, och tog sig genom Europa tills de nådde Sverige. Den 30 april 2014 ansökte de om asyl hos Migrationsverket. I december förra året föddes deras tredje son, Mikael, som har tillbringat sina första fjorton månader i livet här.  

Asyl söker den som behöver skydd. I lagens mening innebär det att man är förföljd i sitt hemland och att man inte kan ta del av hemlandets möjligheter till skydd. Det är i realiteten ett smalt begrepp, en kvalificering på skyddsbehövande som du sällan uppnår om du inte tillhör några av de få länder som Migrationsverket bedömer som riskabla, så som Syrien, Afghanistan eller Eritrea.  

Familjens situation är inte en sådan som faller under asylbegreppet. De har blivit utsatta för hot och betalningspåtryckningar i anslutning till Areviks brors död. Han dog 2013 efter att ha suttit inspärrad i fem år på grund av deltagande i en politisk demonstration tillsammans med Karen. Hoten blev värre och gick så småningom över i fysiska ingrepp i familjens liv. Sos och Curgen blev slagna och trakasserade på dagis. Arevik blev en dag kidnappad och vaknade senare upp på sjukhuset i Jerevan. Barnen utsattes också för kidnappningsförsök, men slapp som tur var undan. När Karens butik brändes ner tog familjen beslutet att lämna Armenien.   

Landet, vars politik och rättsväsen internationellt sett har bedömts som bristande i rättssäkerhet och självständighet, ska kunna ge familjen tillräckligt skydd om man ska tro Migrationsverket. Polisen, som enligt Landguiden godtyckligt häktar personer och håller dem kvar utan saklig grund, är en myndighet som Migrationsverket bedömer är kapabel att på ett seriöst och säkert sätt hantera familjens situation. Det dåliga bemötandet de har fått kan bero på enskilda tjänstemän enligt Migrationsverket, som inte ser några problem med att skicka tillbaka familjen.  

Att återvända till Armenien är inte ett alternativ för Karen och Arevik. Det är en risk de aldrig skulle utsätta sin familj för, en risk ingen familj skulle vilja utsätta sig för. Ändå är det situationen de står inför, om inte Migrationsverket ändrar sin inställning.  

Deras osäkra tillvaro i Sverige, med flera avslag på deras asylansökan, har tärt hårt på familjen. Arevik har flera gånger besökt sjukhuset för ångest och depression. Under sommaren, då familjen mottog negativt besked från både Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen, förvärrades hennes tillstånd drastiskt och den här hösten lades hon in på psykiatriska kliniken för självskadebeteende. Mitt upp i allt det här har Karen försökt ta hand om deras tre barn, samtidigt som han också kämpar mot en överväldigande ångest och depressionsbesvär. För en månad sen tog Socialen beslutet att lämna bort Mikael till en annan familj. Den här asylprocessen som skulle ge familjen trygghet har istället slitit isär och brutit ner dem på ett sätt som är oacceptabelt för ett land som säger sig värna om mänskliga rättigheter och barnets bästa.  

Frågan som vi ställer till Migrationsverket är: Hur är det tänkt att en familj med tre små barn och föräldrar som är bedövade av ångest, ska kunna klara sig i ett land där de förföljs av personer som vill dem illa?

Svaret är självklart: Det går inte. Det finns ingen tanke, bara en mekanisk tillämpning att rättsregler som inte tar hänsyn till att det är människor som drabbas av utvisningsbesluten.  

Familjens sista chans att få stanna i Sverige är genom en ansökan om verkställighetshinder. De ansöker om att få uppehållstillstånd för synnerligen ömmande omständigheter, det vill säga att deras situation är sådan att den trots allt motiverar ett uppehållstillstånd, till exempel på grund av hur de mår och deras anpassning till Sverige.  

Karen, Arevik, Sos, Curgen och Mikael har fått utstå många svårigheter under kort tid. Det de behöver nu är trygghet och stabilitet. De behöver få stanna i Sverige och ges en möjlighet att bygga en ny tillvaro här. Det är det de vill och det de behöver. Att vägra dem det är att ignorera allt vad sunt förnuft och medmänsklighet heter.  

Vi kräver att familjen Nersisian får stanna i Sverige. Är du med oss?  

Skriv under vår namninsamling och hjälp dem att stanna här!