Jag är en av de fattiga som har sjukersättning, jag är inte fattigast men jag anser att alla människor har rätt till att leva ett drägligt liv. Oftast har vi med någon form av ersättning oerhört lite pengar att röra oss med, och vi har inga stora krav, men att kunna betala våra hyror och det som ingår i normal levnadsstandard och att sätta mat på bordet varje dag är inte för mycket begärt tycker jag. Och att vi ska kunna gå ut och träffa ev. vänner och ta en kaffe på ett fik, eller att kunna gå på bio en gång i månaden är heller inte för mycket begärt. Vi är många som inte går utanför hemmets dörrar och därför blir isolerade. Det finns dessutom många ensamstående mammor eller pappor som inte ens har råd att köpa en födelsedags present till sitt barn, vilket gör skuldkänslorna enorma för den sjuka föräldern. Jag tycker inte att vuxna människor ska behöva förlita sig på att deras gamla föräldrar kan hjälpa till att betala hyran och mat, bara för att socialtjänsten inte fungerar som den ska. Vi tvingas att betala den högsta skatten, men vi blir oförskämt bemötta och får ingen hjälp med pengar när det behövs. Den sociala inrättning som skulle vara ett skyddsnät för det svenska folket, har blivit arbetsgivare åt invandrare och flyktingar, men vi som är fattigast får betala.

#14: -  

 Håller absolut med!

#14: -  Sanna Ord! Håller med till fullo.

 

 

#14: -  

 Håller med!

 

 

#14: -  

 Håller fullständigt med om allt du skriver.