64.7% = Fattigdom sjukersättning går inte att leva på.

Jag själv är 30 år och uppbär sjukersättning. Ersättning som är beräknad på mina år som föräldraledig och sjukskriven. Alltså är min ersättning beräknad på en "inkomst" som redan är lägre än en tänkbar förvärvsinkomst.
Detta känns riktigt surt! Jag är FÖDD sjuk men gjort ALLT för att komma ut i arbete men inte kunnat det pga av mina sjukdomar.
Att sedan mitt i den sorgen få sjukersättning som ett straff är fruktansvärt!
Jag skulle ju aldrig kunna klara mig ekonomiskt ens ensam än mindre kunna försörja mina tvillingkiĺlar.
Och när jag skaffade dom visste jag inte om mina medfödda sjukdomar/syndrom. Tyvärr!
Sjukvården hade kunnat berättat det för mig men istället så gjorde de mig sjukare och skickade runt mig och jag fick höra att jag inbillade mig, att man inte kunde ha så ont när man var så ung etc.
Men nu tog det tills jag var 25 för mig att få reda på att jag har Ehlers Danlos Syndrom och tills jag passerat 30 år till jag fick reda på att jag även har adhd och autism. Där utöver återkommande deppressioner-vilka jag garanterat inte behövt få OM jag bara fått veta tidigare vad som felade mig. Så jag kunnat anpassa mig efter det istället för att försökt "passa in" och göra lite mer och lite bättre... HELA TIDEN OM OCH OM IGEN!!!!

Idag sitter jag istället här och får låta min man försörja mig. Hade det inte varit för att min pappa dött förra året endast 65 år gammal och jag FÖRHOPPNINGSVIS pga av det kan komma att sälja hans dödsbo och betala av en del av lånet på vår gård (min mans släktgård) så hade vi fått sälja den och flytta härifrån till en minst lika dyr hyresrätt för man får ju inte äga nåt för att få hjälp av staten.. sen om det nu råkar vara billigare spelar ju ingen roll...
Men är ju helt sjukt att man ska behöva mista en förälder för att kunna vara så självständig att man kan behålla sitt boende...
Eller om man nu får ha sina föräldrar i livet- tigga och be om pengar ifrån dom.
Jag begär inte lyx och överflöd. Men för de dryga 6000:- jag får ut varje månad så kan jag inte både bo och äta. Än mindre ha råd med sjukvård, mediciner, tandvård och allra minst ta mig dit!!! 10 mils resa tur och retur utan möjligheter till kommunala färdmedel.
Sen att man skulle må mycket bättre med HÄLSOSAMMA LÄKEmedel och behandlingar via massörer/kiropraktor/naprapat är ju en annan sak. Det staten bekostar och man är tvingad till att ta är SJUK vård. Dövar symptom så man hela tiden förvärras och så är cirkeln sluten...
Man är en bricka i ett spel man aldrig velat deltaga i utan chans att ta sig ur! Man har INGET värde som sjuk i samhället.
Överallt får man höra om denna gruppen av människor som belastar samhället. Den här gruppen av människor som inte VILL jobba.

Det jag undrar mest är bara hur man kan tro att någon VÄLJER att leva fattig och bli utnämnd till en parasit utan värde?
Man väljer inte att stå utanför hela livet.