Vi Står Inte Ut - Men vi slutar aldrig kämpa!

Sverige bör följa Barnkonventionen!

Jag skrev under för att jag håller med och själv på ett hörn har upplevt en invandrares osäkra situation:
https://gront.mp.se/debatt/inhumant-med-tillfalliga-uppehallstillstand/

Jag står inte ut att mina ungdomar vill ta livet av sig för att de är så rädda för att bli utvisade!

Det är en skam för Sverige att behandla dessa ungdomar på ett så inhumant sätt. Påstå att det är säkert i Afgahnistan, då flera etablerade organisationer har en helt annan uppfattning om säkerheten.

Eftersom jag har har svårt att stå ut med den flyktingpolitik som nu förs av Sverige. Vi har plats för många!

Låt de afghanska ungdomarna stanna. De har skäl och vi behöver dem! Vi är många som vill ha dem kvar och en utlämning blir för de flesta ett icke liv. Det kan vi inte bidra till!

Jag lider med dem som nu förlorar hoppet

Av solidaritet - vi är alla människor och vi behöver varandra för att överleva!

Det är vår skyldighet att ta hand om de människor som under umbäranden lyckats ta sig hit. Det finns tillräckligt med pengar för att ha råd o plats har vi.

För att jag inte står ut med sorgen över det som sker med flyktingbarn som är här och som inte får komna hit. De som fastnar vid gränserna som vi stängt.

För att jag har jobbat med ensamkommande och Afghanistan är inte säkert för dem att återvända till och många av dessa killar har i dag blivit som mina närmsta vänner som familj

För att jag ser vad de nya hårdare reglerna gör med ungdomarna. För att det är omänskligt och ovärdigt med retroaktiva beslut. För att det krossar våra hjärtan att arbeta med detta och stödja något vi inte tror på, och som skapar så mycket lidande för alla inblandade.

Jag har många elever som flyktade från bl a Afghanistan. Hjerteknusende liv. Finns det hjärterom, finns det stjärterom, ikke sant?

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

Man behandlar inte människor så här. Punkt.

Är själv sedan ett år tillbaks, på helt ideell basis, mamma till ensamkommande afghansk son, som förvägrats uppehållstillstånd trots att han förlorat hela sin familj i flykten. Han blrjade flykten som barn, men är nu 18 år. Han har ingenting att återvända till. Han har nu fått ny familj, etablerat sig väl, talar svenska flytande, är duktig i skolan och har stark anknytning till oss, men riskerar att för andra gången i sitt unga liv förlora sin familj och allt han har, för att skickas till ett farligt och extremt utsatt liv på Kabuls gator, där han inte har någon som helst anknytning. Jag jobbar dessutom aktivt i mitt jobb med just asylsökande ungdomar. Det som händer just nu är grymt. Sverige borde erkänna Afganistan som krigsdrabbat land och Sverige borde ge amnesti åt de ungdomar man redan tagit in i landet. Allt annat är oförsvarbart sett i ljuset av barnkonventionen och även enl UNHCR.

För att jag vill ha en förändring till stånd NU.
För att jag kräver att barnkonventionen blir lag NU.
För att jag vill kunna stå till svars för mina barnbarn nu och framtiden.
För att jag vill orka se mig själv i ögonen.

Vi måste stoppa vansinnet

Jag har arbetat med ensamkommande barn i 6 år och texten förmedlar en helt igenom riktig och sann bild, konklusionen är också förmodligen riktig om vi vågar lyssna på vårt inre, men vi kommer först om många år veta det men då är det försent stt göra något åt det.

Jag står inte ut heller!

För varje utvisningsbeslut av ett barn väntar en tragedi. Jag vägrar acceptera det!

Är vi många kan vi påverka!

Det är fruktansvärt att leva i krig. Lyckas fly till ett land med fred, frihet och trygghet. Ett land som pratar om hur duktigt det är på att hjälpa. Sen visar det sig att det är lögn. Vi har ekonomi och plats men saknar empati och hjärta. Jag mår illa av det och skäms inför dessa stackars människor som bara vill slippa skräcken i ett krig.

För att det är rätt sak att göra. Det är en fråga om barns rättigheter och medmänsklighet.