Manifestet: Bakom leendet

Jag har kämpat i 2 år nu för att få möjlighet att utföra mitt yrke. Sjuksköterska med VUB i psykiatri. Min nuvarande arbetsgivare säger nej pga att det gått prestige i frågan. Mitt fackförbund säger att de aldrig har varit med om ett fall som ens liknar mitt. Jag friades av IVO i oktober 2014. Där de klart och tydligt sa att jag inte gjort något fel och de såg ingen anledning till prövotid (det är det som ersatt varning och erinran). Even en extern utredare har kommit fram till samma resultat, men för att blidka arbetsgivaren föreslog han att jag kunde ha en handledare under 2 år som hade befogenhet att kontrollera min dokumentation, samarbetsförmåga och prestation. Tvärt nej vi ändrar inte vår uppfattning om Birgitta Holm. Idag fick jag dessutom nej på fortsatt sjukskrivning. Ska jag ta mitt liv? Gjorde ett allvarligt menat försök 20131221. Hjälp

Därför att mobbingen måste upphöra samt att jag själv blev drabbad av en mobb/chef 2006 o är fortfarande sjukskriver p g a detta.

Jag har själv sett mobbning på nära håll och vet vilka oerhört destruktiva processer som är igång. Min uppfattning är att kunskapen ute i organisationerna är svindlande låg, till och med hos dem som skall/borde kunna något om dessa saker. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta ämne, men känner bara stor uppgivenhet inför detta gigantiska arbetsmiljöproblem. 

Till alla ni som är drabbade säger jag:
- Läs på och bli experter inom området - det är ett sätt att hålla det hela ifrån sig.
- Byt arbetsgivare så fort som möjligt när ni ser tendenserna - det är inte värt att kämpa sig kvar.
- Försök att inte ta det personligt - problemet ligger förmodligen hos någon annan.
- Var restriktiv med att berätta om problemet på din arbetsplats - det kan få förödande konsekvenser om du väljer fel person.
- Lita aldrig fullt ut på HR-avdelningen - risken är stor att de är en del av problemet.

#1: -  

Du måste fortsätta, livet blir bättre. Jag slet själv med liknande tankar när det var som värst, men du är värd mer. Beundrar din styrka. Många kramar

#1: -Re: Självklart inte. Om Du umgås med såna tankar ska Du söka vård och hjälp genast. Det mörkaste mörker kan jagas bort med minsta ljus. Men någon måste tända det. Det kan vården göra bara de får chansen.

 

Diskriminering på arbetsplatser i Sverige ökar, kanske fr a inom offentlig sektor. Detta är helt oacceptabelt. Sverige har varit ett föregångsland inom detta område, men tyvärr halkat långt efter senaste decenniet. Detta handlar om mänskliga rättigheter, och Sverige måste återta sin tidigare starka position. Det måste satsas resurser på att komma tillrätta med problemet, kanske måste lagstiftningen förändras så att det blir straffbart att trakassera sina medarbetare.

För att efter min utstötning från arbetslivet har mitt liv blivit en kamp för överlevnad på alla plan!
Det är inte värdigt ett land som Sverige, 2015, att detta obemärkt får fortsätta.
Irene Skeppner

För att jag följt min sambos kamp under 10 åts tid, med försök till upprättelse, o rätt till livränta i Försäkringskassan.
Detta har varit obeskrivligt svårt, o det måste komma en lagändring som gör det lättare o som bedömer arbetsskador av denna sort på ett mer rättssäkert sätt!
Lennart Ottosson

Själv utsatt

Betonar att det är viktigt,VIKTIGT att sprida detta på Facebook till alla vänner där.Jag kan intyga att arbetet kring detta varit viktigt för många jag känner.och för mig själv.En mobbningsrocess har påverkat 22 år av mitt liv,en berg-o dalbana under den tiden.Den ökade medvetenheten jag fått via det nätverk jag varit en del av sedan 10 år tillbaka,men på allavar de senaste 5 åren,varit till ovärderligt stöd att väl psykosocialt(om ej ekonomiskt och i viss betydelse socialt=lönearbete) kunnat rehabilitera mig inför mig själv och omgivning.2005 räddade detta nåtverk bokstavligen livet på mig.Projektet Bakom Leendet ÄR en viktig bit i den process som ÅR på gång att vända på skutan, som lett till usla psykosociala arbetsmiljöer-OCH denna namninsamling ÄR verkligen väl vård att skriva på!!!!!!!