Begäran om minnesplats i Fruängen för Rio Berg Aygün

Det vi lyfter handlar inte om ett konstprojekt, inte om utsmyckning och inte om dekoration. Det handlar om ett barn. Ett liv som släcktes och vårt gemensamma ansvar att erkänna, minnas och markera det som skett- för familjens skull, för Fruängens skull, för våra barns skull.

Den 2 mars 2025 sköts 16-årige Rio Aygün Berg i gångtunneln vid Ellen Keys gata. Han kämpade för sitt liv i flera dagar, men avled den 5 mars av sina skador. Hans tre vänner utsattes för mordförsök och besköts med. 
Fyra oskyldiga 16 åringarutsätts för en skjutning, ett av Svergies mest omfattande skjutningar dessutom riktat mot unga minderåriga. Detta är ett fall som många i Stockholm känner till, inte minst eftersom skytten själv erkänt att Rio inte var måltavlan. Varken Rio eller hans vänner hade någon koppling till kriminalitet eller konflikter vilket även konstaterats av domstolen. Han var ett oskyldigt barn som råkade vara på fel plats vid fel tid.

Samtidigt var han så oerhört mycket mer än en siffra i statistiken.

Rio var varm, kärleksfull, omtänksam. En son, en bror, en vän. En sådan ungdom som lämnade ett lugn efter sig vart han än gick. På fritidsgården var han den som yngre barn sökte sig till när de behövde trygghet. Han bar andra utan att ens veta om det. Han var en förebild genom sitt sätt att vara.

Det går inte att beskriva den sorg som Rios familj nu lever med. Det är en smärta som aldrig kommer försvinna. En mor som förlorat sin son. En far som aldrig mer får hålla sitt barn. En lillebror som förlorat sin trygghet, sin idol, sin bästa vän. Oavsett vad vi gör kommer deras liv alltid vara före och efter 2 mars 2025.

Men detta är inte bara en familjs tragedi.
Det är Fruängens tragedi.

Fruängen har förlorat en av sina egna. En pojke som sprang på dess gator, skrattade på dess gårdar, levde i dess puls. Området har förlorat en trygg bärare av omtanke och sammanhållning. Många av Rios vänner bor kvar här. Många av de som såg upp till Rio bor kvar här.  Barn, ungdomar och vuxna går fortfarande genom tunneln. Ungdomarna som kände honom bär sorgen som ett ärr i vardagen.

En stadsdel är mer än sina byggnader- den är sina människor.
Och Fruängen har förlorat en människa som betydde mycket för många. Det går inte att blunda för hur många som Rio påverkade under sitt liv. Fallet är medialt uppmärksammat och det går att se hur många som blivit berörda av Rios bortgång.
Det är därför tystnaden i tunneln känns så fel.

Den plats där Rio dog är i dag helt utan minnesmarkeringar för honom. Där passerar barn som vet vad som hände, men ser ingenting som berättar sanningen. Där passerar föräldrar som minns chocken men möts av glada figurer som saknar koppling till området. Där passerar övelevare,vänner, medborgare som engagerats och syskon utan någonstans att lägga sin hand, sin blomma, sin sorg.

Tunneln målades i somras, i ett relativt spontant barnprojekt med littericitära figurer, Pippi, en fet tiger eller Frida Kahlo. De är starka symboler, men de har inte med Fruängen att göra, ingen lokalförankring och bidar inte till ungdomarnas igenkännande eller solidaritet och kärlek till Fruängen.  Motiven ger ingen kraft och representerar inte denna tragedi eller denna plats förevigade historia.

Men Rio gör det.

Han är den som platsen handlar om. 
Fruängen är hans hem, det var hans liv och passion och det var här hans liv tog slut. Han var Fruängens barn, ledare och kärleksspridare.
Vi  ber därför inte om att något tas bort eller målas över.
Vi ber inte om att någon annans arbete ska raderas.

Vi ber endast om att en yta avsätts för en permanent minnesmarkering för Rio- en tavla, en målning, en staty, en vad-som-hans-familj anser. Formen spelar ingen roll men att den tas fram med hans familj. Det viktiga är att denna plats äntligen får en ärlig och sann identitet där unga får hopp, inspiration om vänskap och kärlek till Fruängen i Rios anda.

Statsdelen bifogats både ett forsknings- och kunskapsunderlag och de fullständiga rapporterna (BRÅ, CPTED, Boverket/KTH och WHO). Dessa dokument visar samstämmigt:

• BRÅ visar att brott och trauma knyts till specifika platser och att sådana platser måste återtas av samhället för att tryggheten ska återvända. 

• CPTED (US DOJ) visar att lokalt relevanta symboler är nödvändiga för trygg miljödesign — annars saknar insatsen mening. Rio är den lokala identiteten. 
• Boverket/KTH visar att miljöer som inte speglar sin verkliga historia bidrar till otrygghet, särskilt för barn och unga. Tunnelns nuvarande uttryck gör just det. 

• WHO visar att samhällen måste svara synligt när unga dödas, annars riskerar våldet att normaliseras och sorgen att tystas. En minnesplats är en normstärkande skyddsfaktor. 

Det är inte möjligt att förena dessa forskningsresultat med tanken att tunneln skulle förbli utan Rio. Det finns bara en väg som är värdig, ärlig och trygghetsskapande. Rio måste få sin plats i Fruängen.

Vi kan inte göra familjens förlust mindre eller de vänner som utsattes trauman mindre.
Vi kan inte återställa det Fruängen förlorade.
Men vi kan göra det som är rätt.
En minnesplats förändrar inte historien.
Men den säger att vi minns den och att det aldig får hända oss igen.
Den säger att Rio var betydelsefull.
Den säger att barnens trygghet är helig.
Den säger att Fruängen står samman.
Och den säger till alla berörda och påverkade av denna tragedi att inget barn försvinner i tystnad.

Den 29 januari är Rios mamma inbjuden att delta under stadsdelsnämdens möte. Din underskrift i namninsamlingen visar att familjen inte står ensamma i frågan.

Mirna Afram Janani    Kontakta namninsamlingens skapare