INGET SKATTEFINANSIERAT BIDRAG BÖR GÅ TILL JEHOVAS VITTNEN

Insändare skriven av Johanna McCormick publicerad på SvD Debatt 191108.

Anser du också att inget skattefinansierat bidrag bör gå till Jehovas vittnen så skriv gärna under och dela namninsamlingen som är öppen för alla. 

https://www.svd.se/fel-att-ge-statsbidrag-till-jehovas-vittnen

”Fel att ge statsbidrag till Jehovas vittnen”

Jehovas vittnen är en organisation vars grundläggande struktur bygger på kontroll och bestraffning. Det är högst problematiskt att regeringen nu på nytt tillåter statsbidrag till detta samfund, skriver 67 avhoppare från Jehovas vittnen.

Det kristna samfundet Jehovas vittnen har under tolv år inte fått skattefinansierade statsbidrag av regeringen. Motiveringen bakom detta har varit att samfundet uppmanade minderåriga att inte ta emot blodtransfusioner. Kraven som ställs på ett trossamfund som vill få statsbidrag är nämligen att dess verksamhet ska bidra till att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”. Men den 24 oktober i år ändrade regeringen sitt beslut och Jehovas vittnens svenska organisation kommer nu att få del av skattepengar.

Nedan listar vi några av skälen till varför vi anser att statsbidrag till Jehovas vittnen är högst problematiskt. Samtliga undertecknare är före detta medlemmar som har erfarenhet av Jehovas vittnens normer och regler.

För det första skiljer sig den bild som Jehovas vittnens svenska företrädare målat upp angående deras regler kring blodtransfusioner från hur det i verkligheten går till. Att medlemmar i Jehovas vittnen uppmuntras till att samarbeta med sjukvården i de fall där det handlar om huruvida ett barn ska få en blodtransfusion stämmer inte överens med våra erfarenheter. Vi före detta vittnen upplevde snarare att vi uppmanades till att under alla omständigheter tacka nej till blod och på så sätt ge ära till Gud. I augusti i år sände Jehovas vittnens mediekanal ”JW Broadcasting” (som finns tillgängligt på Jehovas vittnens offentliga hemsida) ett program där ett troende föräldrapar och deras avlidna son hyllas för att han inte tog emot blod. Sedan barnsben var även vi mentalt inställda till att aldrig tacka ja till blod och bar på små ”Nej till blod”-kort. Vi fick lära oss att vår trosuppfattning och hängivenhet till Gud var viktigare än allt annat, till och med våra liv. Dessutom är det svårt för vittnen att ta emot blod ”i smyg” då varje församling har en grupp manliga medlemmar vars uppgift är att besöka sjuka vittnen i behov av blod. Denna kommitté är snabb med att besöka vittnen på sjukhus och tala om vad bibeln säger om blod samt påminna om organisationens syn på saken. Detta sätter en enorm press på vittnen och hämmar möjligheten för dem att ta självständiga beslut när det kommer till blod.

För det andra är den strikta inställningen till blodtransfusioner inte den enda skadliga regeln som gruppens ledare inskärper hos sina 22 000 aktiva svenska medlemmar. Det finns ytterligare regler som visar Jehovas vittnens oroväckande syn på demokrati och social jämlikhet. Organisationen har restriktiva regler kring politiskt engagemang, diskriminerar kvinnor och hbtq-personer samt har kritiserats för hur de grovt har misskött sin hantering av sexuella övergrepp.

Medlemmar av Jehovas vittnen uppmanas att inte engagera sig varken partipolitiskt eller fackligt. Denna odemokratiska uppmaning, eller rättare sagt regel, återfinns i otaliga texter skrivna av organisationens ledare och är ett ställningstagande samtliga vittnen tvingas gå med på innan de tillåts döpa sig. Medan det resterande samhället får organisera sig och utnyttja sin rösträtt så inskränks vittnens mänskliga rättigheter när de inte tillåts uttrycka sina individuella åsikter och ha inflytande över sina liv genom att vara med och påverka politiska beslut. Varför ska en organisation som aktivt väljer att isolera sig från resten av samhället vad gäller demokratiska processer få ta emot bidrag via skattepengar?

Diskrimineringen av kvinnor tar sig uttryck i att mannen anses vara kvinnans ”huvud” som aposteln Paulus skrev i 1:a Korinthierna, kapitel 11. Med hänvisning till Paulus ord och liknande bibelställen tillåts inte kvinnliga vittnen klättra i organisationens hierarki och bli exempelvis andliga ledare av församlingen. De får inte hålla tal eller föredrag under gudstjänsterna. Inte heller får kvinnor vara med och fatta några beslut, vare sig i församlingen eller i hemmet, utan förväntas istället visa ödmjukhet och undergivenhet. För endast två månader sedan publicerade organisationens ledare en text som menar att om en gift kvinna blir våldtagen och inte skriker på hjälp under övergreppet så räknas hon som skyldig till äktenskapsbrott. Vidare anses abort vara mord och därmed en dödssynd. Dessa är bara några få exempel på hur kvinnor inom Jehovas vittnen behandlas.

Individer som inte faller inom heteronormen behandlas som om de vore sjuka och förväntas välja bort sin ”omoraliska livsstil” och hålla sina ”impulser” under kontroll med hjälp av bön och tillbedjan av Gud. Unga inom Jehovas vittnen matas med homofobiska filmer med avsikt att ingjuta organisationens homofobiska värderingar i barnen så tidigt som möjligt och avskärma dem från andra, mer inkluderande människosyner. Så sent som i våras rapporterade bland andra SvD om just dessa filmer då Jehovas vittnen fälldes i tingsrätten för att ha visat filmer för minderåriga som inte granskats av Statens medieråd.

Ännu en djupt problematisk aspekt av organisationen är deras bristande hantering av sexuella övergrepp. Fall av sexuella övergrepp hanteras internt av församlingens andliga ledare, äldstebröder, och anmäls inte till myndigheterna. Jehovas vittnen har en regel som kallas för tvåvittnesregeln som kortfattat innebär att om inte två personer bevittnat det påstådda brottet så kan den anklagade, i avsaknad av en bekännelse, inte anses vara skyldig. Organisationen menar att denna regel, som de hävdar är av biblisk grund, är ett skydd mot falska anklagelser om sexuella övergrepp. I praktiken innebär regeln att förövare kan få stort spelrum inom gruppen. Bland annat har en utredning som gjorts av regeringen i Australien uppdagat ett stort antal misstänkta förövare inom Jehovas vittnen, vilket aldrig rapporterades till myndigheterna. Även i andra länder som USA, Storbritannien och Belgien har hundratals offer för sexuella övergrepp trätt fram och delat med sig av sina upplevelser av gruppens tvåvittnesregel.

En invändning till vår argumentation skulle kunna vara att Jehovas vittnen själva har valt sin livsstil och att ett bidrag från staten helt enkelt hjälper till att främja deras religionsfrihet. Men låt oss inte glömma att Jehovas vittnen är en organisation vars grundläggande struktur bygger på kontroll och bestraffning. En regel som exemplifierar detta är deras ökända uteslutningsregel. Bryter man mot någon av organisationens regler gällande till exempel blodtransfusion, homosexualitet eller politiskt engagemang så kan man uteslutas.

Jonas Gardell uppmärksammade detta i sin bok ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Gardell porträtterar hur ett homosexuellt Jehovas vittne blir utfryst av sin församling, sina vänner och även sin familj som behandlar honom som om han vore död. Denna skildring av Jehovas vittnens uteslutningsprocess stämmer tyvärr väl överens med våra egna erfarenheter. Uteslutningsregeln innebär att vittnen inte kan lämna organisationen utan att det får påtagligt negativa konsekvenser i deras liv. Människor tvingas välja mellan personlig frihet och hela sin sociala trygghet, någonting som djupgående begränsar deras handlingsmöjligheter.

Frågan är om de ovannämnda reglerna inom Jehovas vittnen verkligen upprätthåller och stärker de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på, såsom lagen kräver att ett trossamfund bör göra innan det kan få statsbidrag. Vi menar att Jehovas vittnen inte uppfyller de krav som ställs på trossamfund som ansöker om skattefinansierade bidrag och begär därmed att regeringen ändrar sitt oberättigade beslut.

Johanna McCormick Skribent

Salla Bengtsson

Cecilia Fredin

Sabina Sjöberg

Samuel Persson

Camilla Lindholm

Peter Petersson

Caritha Stenlund

Eivor Asp Arnbrix

Susanna Leskinen

Linnea Lopez

Maria Njoo

Linn Persson

Irina Kangastie

Ellinor Jansson

Jacqueline Pertot

Maria Sujka

Vasso Siameti

Anna El Shemy

Elisabeth Skarp

Petronella Holmgren

Mikael Papadopoulos

Lena Annell

Lotta Meurling

Martina Frost

Sanna T Leskinen

Marie Cronell

Lenita Olsson

Sandra Hudd

Daniel Drott

Doris Nilsson

Nina Brink

Gisela Bergkvist

Miranda Flenmark

Daniel Ekroth

Pearl Komungjngo

Johanna Höglund

Lena-Maria Busk

Linda Björkman

Mattias Berg

Erik Engelv

Aase Livbom

Per-Olof Åkesson

Rose Carlmark

Josefin Nordström

Kjersti Rekve

Jona Monsén

Susanne Rosenqvist

Annamaija Östlund

Wanya Eriksson

Andrea Quintos

Emelie Petersen

Cornelia Öst

Claire Isfåle

Marie Cathrine Boman

Rebecca Pertot

Amanda Gardelin

Nelly Grundin

Teresa Grundin

Natalie Grundin

Zsombor Károlyi

Alexander Hebo

Jenny Larsson

Madeleine Rundgren

Frida Stjernholm

A.M Petersson

Jerry Lahjalahti

Sabina Sjöberg    Kontakta namninsamlingens skapare