Sverige måste få tillbaka en TRYGG SJUKFÖRSÄKRING

Kommentarer

#1203

Jag är en av dom som drabbats!!!

Malin Wallén (Umeå, 2019-02-17)

#1207

Det här är inte rätt

Göran Hjalmarsson (växjö, 2019-02-17)

#1209

Det är för hövligt rent ut ☹

Marie Karlsson (Långsele , 2019-02-17)

#1213

Jag tycker att FK:s handlande är brottsligt och strider mot mänskliga rättigheter och rätten att vara sjuk ! Det är VÅRA surt inbetalda avgifter för att få känna oss trygga men slantarna går väl som vanligt till politikerarvoden och flyktingar !

Nils Berg (Östhammar, 2019-02-18)

#1214

Det pågår äldremisshandel på äldreboenden och från regeringen.

Yvonne Halen Andersson (Stockholm, 2019-02-18)

#1215

Sjuka människor ska få sjukförsäkring och bedömas av läkare som träffat dem!! Gör om FK till en HJÄLPSAM myndighet med enbart socialt skyddsnät och empati som verksamhet. Avskeda ALLA FK-psykopater!

LE Nilsson (Halmstad , 2019-02-18)

#1216

Vansinnet måste få ett stopp

Mattias Collin (Umeå, 2019-02-18)

#1218

Jag har blivit utförsäkrad trots att läkare och funktionsbedömning menar att jag inte kan arbeta i nuläget!

Marita Samson (Tanumshede, 2019-02-18)

#1221

Jag skriver under då jag trots en väldokumenterad kronisk psykisk sjukdom, flera läkarintyg inkluderande komplettering samt ett läkarutlåtande om hälsotillstånd ändå blev nekad sjukpenning från dag 1. Detta bidrog till att jag nu mår betydligt sämre eftersom det gav ett enormt stresspåslag och att min ekonomiska situation därtill är katastrofal.

Anna Eriksson (Norrtälje, 2019-02-18)

#1223

FK är rättsosäkert och regelvidrigt!

Hassse Hellgren (Stockholm, 2019-02-18)

#1226

Min mor nekas sjukförsäkring trots svår sjukdom som stjäl hennes möjlighet att arbeta

Viktor Andersson (Nol, 2019-02-18)

#1228

Ärman sjuk ska man få rätt att vara det, inte ifrågasättas av de som inte vet ett dugg om en.

Josefin Haglund (Uppsala , 2019-02-18)

#1231

Själv utförsäkrad trots läkarintyg i väntan på ryggoperation utan den riskerar jag att bli förlamad från midjan och ner

Annelie Östlund (Slottsbron, 2019-02-18)

#1236

Drabbad sedan 10 år

Emma Oskarsson (Göteborg, 2019-02-19)

#1237

Har en syster som kämpar med FK sen flera år
Just nu ett avgjort överklagande i Kammarrätten som antagligen går vidare

Ingvor Norr (Bullaren, 2019-02-19)

#1244

Jag själv är drabbad av den hänsynslösa hanteringen från FK.

Robert Lundgren (Köping, 2019-02-19)

#1245

Jag orkade inte med försäkrings kassan. Tog ut min lilla folkpension och flyttade till finland,efter att har arbetat över 41år mest som städerska.

Laila Salminen (Valkakoski, 2019-02-19)

#1248

Fredrik Hedlund

Fredrik Hedlund (Skellefteå, 2019-02-20)

#1249

Sjukskrivning skall gälla tills FK kan bevisa att personen är frisk.

Björn Eriksson (Sundsvall, 2019-02-20)

#1256

Drabbats av detta själv. Avslag på sjukpenning efter 100!! Dagar trots stor fotoperation

Malin Karlsson (Surahammar , 2019-02-20)

#1258

Systemet idag, är vidrigt.

Elisia Söderqvist (Klippan , 2019-02-20)

#1259

Det känns inte tryggt med försäkringskassan som den fungerar i dag....hemskt och ovärdigt.

Johanna Wikström (Kalmar, 2019-02-21)

#1260

Är sjukskriven 25% sedan 7/6 -18, förlängd tom mars månad. Har inte fått någon ersättning, jobbar nu heltid, har fått ytterligare avslag...

Maud Åkerqvist (Göteborg, 2019-02-21)

#1264

Det är nog nu!
Många onödiga dödsfall har skett där FK är direkt ansvariga.

En läkare är utbildad att bedöma i ditt kompetensområde, INTE en handläggare på FK. Dessa handläggare gör dig skyldiga till kvacksalveri och mord!!!

Petra Schulze (Vara, 2019-02-23)

#1269

Jag själv sjukskriven till 100procent

Lisbeth Thomsen (Helsingborg, 2019-02-23)

#1272

Jag och min familj är hårt drabbade av FK beslut.

Kamilla Pålsson (Sjöbo, 2019-02-23)

#1277

Själv drabbats pga sjukdom.

Lars-Henrik Brattström (Göteborg, 2019-02-24)

#1278

Jag har stroke, PTSD, grav social fobi och fibromyalgi. Men jag kan jobba... tydligen.

Jenny Nordström (UMEÅ , 2019-02-24)

#1281

Jag har både för egen del, privat och genom mitt yrke erfarit så många direkt empatistörda handläggare och vansinniga beslut som förstört återhämtningen och hindrat tillfrisknande i en så hög grad att jag ser det som en direkt anledning till långa sjukskrivningar och som en folkhälsofara.

Katrin Lundberg (Tyresö, 2019-02-24)

#1285

Detta måste ändras! Vi måste ha ett medmänskligt samhälle igen!

Pernilla Wikås (Halmstad , 2019-02-24)

#1305

Hela min familj håller på att gå under pga min sjukdom och det blir inte lättare att bli frisk eller underlättande för familjen när man inte får någon inkomst. Försäkringskassan kränker hela min familj.

Carina Daleby (Fagersta, 2019-02-26)

#1307

För att det är helt sjukt att dom kan sitta och gå över läkarintyg och besluta sig för motsatsen till vad ens läkare skrivit. Att försäkringskassans personal får bonus för varje utförsäkrad person.

Sara Kristinasdotter (Nol, 2019-02-26)

#1310

Jag är arbetsoförmögen sen ett år tillbaka pga fibromyalgi som blir värre och värre....håller andan varje gång min läkare förlänger min sjukskrivning för vad FK ska besluta...som i sin tur får mig att må fruktansvärt dåligt psykiskt...

Görel Lundin (Sölvesborg, 2019-02-26)

#1314

Tycker att det är helt horribelt hur sjuka människor behandlas!

Ingmarie Juliusson (Nödinge, 2019-02-27)

#1315

Jag är själv utförsäkrad trots att jag inte kan jobba heltid

Anneli Jakobsson (Kåge, 2019-02-27)

#1317

FK:s sätt att behandla sjuka människor borde anmälas till EU-domstolen. Det är kriminellt!

Marie Sjödin (Nol, 2019-02-27)

#1323

Jag instämmer och håller med till punkt och pricka

Kerstin Meyer (Kungsbacka , 2019-03-01)

#1329

Vansinnet i Sverige har helt enkelt gått för långt. Medan sjuka, utbrända, handikappade och sönderstressade människor nekas ersättning och tvingas till fattigdom fortsätter makthavarna att dela ut förmåner och höga löner till sig själva och slösar upp våra skattepengar.

Maria Torvad (Alafors , 2019-03-02)

#1330

Just för att det är ju våra läkare som ska göra bedömningen av vår hälsa o inte FK. Vad vet dom om mej, dom tar besult över läkarnas komitens, o dom läkarna som FK så fint kallar in för bedömning har inte äns träffat mej personligen! Det måste kännas meningslöst o vara läkare idag o bli tot överkörda av FK. Snart behöver vi ju inte vårdcentralen längre, vi kan ju ringa FK direkt o få en diagnos om att vi inte är sjuka.

Richard Roskvist (Eskilstuna, 2019-03-02)

#1332

Jag är utförsäkrad

Sara Mikander Berglund (Sörberge, 2019-03-03)

#1336

Helt sjukt att sjuka blir ännu sjukare

Carina Mårtensson (Trelleborg , 2019-03-04)

#1343

Dem som jobbar inom sjukvården har mer erfarenhet än vad försäkringskassan har. Eller har dem det.

Rikard Håkansson (Simrishamn, 2019-03-06)

#1344

Jag själv känner pressen då läkare Igor Tegay sjukskrev mig. Jag känner pressen att gå ur sjukskrivningen oavsett om jag är frisk eller inte, för utan pengar så överlever jag inte.

Pernilla Karlsson (Östersund, 2019-03-07)

#1345

Jag har provat att bli utförsäkrad och det är ingen trevlig upplevelse

Anna Mari Wikström (Örnsköldsvik, 2019-03-07)

#1351

Att det ska finnas grundtrygghet i Sverige. Det är inte så längre tyvärr.

Gabriella Norrman (0skarström, 2019-03-09)

#1353

Jag har blivit utförsäkrad och förnedrad av Försäkringskassan. När inte ens Arbetsförmedlingen kan säga vad som är ett vanligt förekommande arbete, hur kan Försäkringskassan det? Sluta ha verksamheten i en skyddad verkstad!

Håkan Lundhag (Romelanda, 2019-03-09)

#1360

Mycket viktigt med ett trygg förfarande när man är sjuk

Eva Clarängen (Göteborg, 2019-03-09)

#1366

Det här kan inte fortgå längre. Ni måste börja lyssna. Även ni som jobbar inom vården , särskilt ansvariga läkare måste våga agera tillsammans mot detta. Det handlar ju om er yrkesstolthet och värdighet åxå. Försäkringskassan river ju de flesta bedömningar som ni gör.

Roger Franzen Nilsson (Örnsköldsvik , 2019-03-09)

#1368

Det svenska skyddsnätet har urholkats på så många sätt att en förändring måste till, styrande måste vakna och sluta se till kronor och ören och se det mänskliga värdet i individen oavsett ålder

Anders Westman (Ödsbyn, Bredbyn , 2019-03-09)

#1373

Utförsäkrad trots icke arbetsför.

Ewa Knutsson (Sollerön , 2019-03-09)

#1376

Jag har behövt leva på försörningstöd under 10 års sjukskrivning efter att fått utmsttningsyndrom. Det är inte klokt ....det måste väl finnas en annan " pott" att få pengar ifrån.

Pernilla Arends (Malmö, 2019-03-09)

#1377

Det är en skam för ett land som Sverige att behandla sjuka medborgare som de gör idag genom sjukförsäkringen. Skärpning! Läkare behöver få tillbaka sitt mandat att utföra sitt arbete.

Marie-Louise Nilsson (Västerås, 2019-03-09)

#1378

Socialtjänsten ska på ”demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet” och ”jämlikhet i levnadsvillkor”. Så står det i Socialtjänstlagens portalparagraf. Inte bara en dunkel vision, utan en uttalad målsättning. Socialtjänstens uppdrag var att täppa till de sista sprickorna i välfärdsbygget och ge samhällets olycksbarn en biljett till det trygga och jämlika framtidslandet. Man fick en rad verktyg till sin hjälp – däribland ett socialbidrag som skulle garantera alla svenskar en ”skälig levnadsnivå”.
Intressant nog föreslog också Socialutredningen (1977) att vissa delar av socialbidraget skulle ersättas av ett socialförsäkringstillägg, soft, administrerat av Försäkringskassan. På så sätt skulle sjukskrivna, arbetslösa och lågavlönade inte behöva söka bidrag av kommunen, samtidigt som socialtjänsten kunde koncentrera sig på kvalificerat socialt arbete. Men förslaget dribblades bort av de borgerliga regeringarna i slutet av 70-talet. Och få sörjde. För socialbidraget skulle oavsett vad få en begränsad roll i framtiden, tänkte man. De generella socialförsäkringarna stärktes och skulle med tiden omfatta allt fler, ja nästan alla, och genom samhällsplanering och förebyggande insatser skulle fattigdomens onda cirklar brytas och de sociala problemen minska.
Så blev det inte.
Sedan socialtjänstlagen infördes 1982 har Sverige förvandlats från världens kanske jämlikaste land, med en välfärdsstat som utjämnade klyftor och livschanser, till något av en socialpolitisk medelmåtta med de snabbast växande klyftorna inom OECD. Arbetslösheten är avsevärt högre idag än på 1980-talet. Samtidigt har de generella trygghetssystemen försvagats, ersättningsnivåerna i a-kassan och sjukpenningen sänkts, och hundratusentals svenskar blivit försäkringslösa. Unga och utlandsfödda som aldrig haft ett jobb är utestängda från trygghetssystemen, och sedan 2008 har nära 100 000 utförsäkrats av Försäkringskassan då de passerat den bortre parantesen. Och som Daniel Rauhut, docent i ekonomisk historia, skriver i boken ”Barnfattigdom” (Studentlitteratur, 2013): ”Ju färre som är välförankrade i socialförsäkringssystemet desto fler befinner sig i riskzonen för att behöva ekonomiskt bistånd.”
Många nyfattiga har också drivits till kommunernas socialkontor på senare år. 2014 fick 6 procent av alla hushåll ekonomiskt bistånd (tidigare socialbidrag, en term som fortfarande används av forskare, liksom i den här texten), och Socialstyrelsens siffror visar att åtta av tio socialbidragstagare är arbetslösa eller sjuka, och egentligen borde ha andra ersättningar – om trygghetssystemen hade varit intakta.
Antalet bidragstagare är inte fler nu än i slutet av 1980-talet, men bidragsperioderna har blivit längre. Det genomsnittliga antalet biståndsmånader per hushåll ökade från 4,3 till 6,5 mellan 1990 och 2014. Och det långvariga behovet är ”otvivelaktigt ett av de välfärdspolitiskt mest oroväckande dragen i kölvattnet av 90-talets svårigheter”, konstaterar Åke Bergmark och Olof Bäckman, professor respektive docent i socialt arbete i antologin ”Fattigdom utan gränser” (Carlsson, 2012). Socialbidraget var nämligen aldrig tänkt som ett fullgott alternativ till tynande socialförsäkringar, utan som tillfälligt stöd i nödlägen för att täcka basbehoven. Och socialbidragsnormen bäddar inte för något lyxliv. Tvärtom. Att leva på socialbidrag under lång tid är ”ohållbart”, konstaterar ett antal socialforskare vid Ersta Sköndal Högskola i en rapport om Sveriges Stadsmissioner och fattigdom. Många med bidrag skuldsätter sig för att klara av att betala till exempel tandvård, vilket förvärrar läget.
Faktum är att socialbidraget har urholkats rejält sedan 1980-talet. Socialbidragsnormen (sedan 1998 en riksnorm som fastställs av regeringen) omfattar färre levnadsomkostnader än förr, och uppräkningen har inte på långa vägar hängt med inkomstutvecklingen i stort. Dagens socialbidragstagare är alltså fattigare än dåtidens.
Lokala riktlinjer uppmanar samtidigt till ”återhållsamhet”, och studier visar att socialsekreterare känner en press att vara restriktiva. I många kommuner avslås allt fler ansökningar, för att socialtjänsten inte anser sig vara skyldig att täcka ett visst behov, för att man bedömer att individen kan försörjas på annat sätt (till exempel av en sambo) eller för att den sökande inte har uppfyllt kraven på ”motprestation”.
Sedan slutet av 1990-talet har fokus legat på ”aktivering” och ”jobbstimulans” av bidragstagare, med jobbsökande och arbetsträning som krav för fortsatt stöd. Den som inte rättar in sig i ledet får avslag. 1998 blev det genom en lagändring möjligt för kommunerna att villkora bidraget för unga, och 2013 utvidgades kraven till alla.
Politikerna vill förstås spara pengar, men i bakgrunden finns också tron att lägre bidragsnivåer, fler villkor och hårdare krav ska öka ”drivkrafterna” för den som lever i ”bidragsberoende” och ”utanförskap” att ta sig i kragen och söka jobb. Det måste löna sig att arbeta, tänker man.
På 1980- och 1990-talet vände liberalkonservativa tänkare och politiker bort blicken från klassamhällets orättvisor och utmålade de fattiga som en oansvarig och arbetsovillig underklass. Samtidigt sågs välfärden som omoralens gödsel. De solidariska trygghetssystemen beskrevs rentav som huvudorsaken till arbetslösheten. Välfärdsstaten ”uppmuntrade till lättja och fusk, inte till flit och självförkovran”, förklarade Margaret Thatcher i Storbritannien. ”Att incitamenten till att arbeta och förkovra sig försvagas riskerar att leda till beteendemönster som medför socialt utanförskap och långsiktigt bidragsberoende”, ansåg Moderaterna senare i Sverige.
Den här typen av samhällssyn är en helt annan än den som dominerade när socialtjänstlagen formulerades under 1970-talet. På den tiden sågs fattigdom som en konsekvens av strukturella problem och orättvisor, av sånt som låg bortom individens kontroll. ”De grundläggande faktorerna bakom behovet av socialhjälp är de krafter i samhället som skapar ojämlikhet mellan människorna, de faktorer som formar samhällsklasser och som skiktar människorna i en social och ekonomisk hierarki”, skrev sociologen Walter Korpi i boken ”Fattigdom i välfärden” 1971.
Välfärd sågs därför inte som ett problem, utan som en lösning på fattigdomsproblemet. Och även om socialbidraget aldrig var en bärande bjälke i välfärdsbygget, så var det i alla händelser inte tänkt som ett verktyg för disciplinering av fattiga.
Det har gått mer än 30 år sedan socialtjänstlagen infördes 1982. Med tiden har lagtexten, men framförallt har tillämpningen, förändrats. Vi har fått en kluven socialtjänst som flaggar för solidaritet och jämlikhet och som ska se till individens behov, men som samtidigt skuldbelägger och straffar människor. Och kluvenheten leder till värdekonflikter för socialsekreterarna, påpekar Katarina Thorén, universitetslektor vid socialhögskolan i Stockholm, i en kunskapsöversikt över kommunal arbetsmarknadspolitik: ”När aktiveringen tenderar att handla om att kontrollera enskilda individer, och kategorisera de arbetslösa utifrån normativa föreställningar om värdiga och ovärdiga … riskerar arbetet inom dessa verksamheter att avlägsna sig från det sociala arbetets grundläggande principer om att utgå från professionella bedömningar av individens specifika behov och situation.”
Vi har på flera sätt en socialtjänstlag i otakt med tiden, eller kanske snarare en tidsanda i otakt med lagen. Avståendet mellan intention och verklighet har ökat.
Frågan är vad som borde ändras för att relationen ska bli mer harmonisk.
Det är svårt att hitta empiriska studier som slår fast att restriktiva bedömningar, disciplinära åtgärder och ”aktivering” av socialbidragstagare leder till att fler fattiga blir ”självförsörjande”. Den kommunala socialtjänsten är alltså en väldigt tvivelaktig jobbskapare, särskilt när den lägger ansvaret på individen. Det som istället händer är att folk som skulle behöva samhällets stöd inte får det, och att fattigdomen förvärras.
Däremot visar historien att den typ av välfärdspolitik som bedrevs i Sverige från 1930-talet fram till 1990-talet faktiskt kan utjämna klyftorna och minska fattigdomen. I den politiken var den kommunala socialtjänsten bara en komponent. Det var staten som tog huvudansvaret för att upprätthålla full sysselsättning och minska klyftorna, genom ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik och generella trygghetssystem. Kommunen hade dock ”det yttersta ansvaret”.
Nyckeln till framtiden är inte bara en expansiv och utjämnande ekonomisk politik, utan också generella statliga trygghetssystem som uppdateras och anpassas till en förändrad arbetsmarknad där fler börjar arbeta senare i livet, har tillfälliga jobb och är F-skattare. För man måste fråga sig om det verkligen är rimligt att arbetslösa och sjuka ska behöva söka sig till socialkontoret i ett rikt land som Sverige. Om svaret blir nej framstår utbyggda socialförsäkringar som det givna alternativet. Kanske är det läge att återuppliva det socialförsäkringstillägg, soft, som föreslogs på 1970-talet? Socialbidraget skulle då kunna fungera som det en gång var tänkt: ett tillfälligt stöd i akuta lägen.
Såväl ersättningarna i socialförsäkringarna som socialbidragsnormen borde samtidigt höjas och knytas till löneutvecklingen, och fler behov täckas. Då skulle om inte annat barn till ensamstående låginkomsttagare, arbetslösa och sjuka slippa fattigdom.
Men måste socialbidraget vara kommunalt? Kanske är det bättre att alla solidariskt finansierade skyddsnät upprätthålls och administreras av staten? Då blir det mindre lockande att skyffla människor och kostnader från ett system till ett annat, samtidigt som den kommunala socialtjänsten kan ägna sig åt mer kvalificerat socialt arbete.
I slutändan hänger allt på om vi lyckas bryta ojämlikhetstrenden. Och då måste en reviderad socialtjänstlag ses som en del av en större plan för ökad jämlikhet.
Kent Werne
Kent Werne är journalist och författare. Han skriver regelbundet om välfärd och ekonomi i Dagens ETC, Helsingborgs Dagblad och Arbetet. Hans senaste bok Ofärdsland – livet längs arbetslinjen (Bokförlaget Atlas 2014) är ett reportage om de som genom ”arbetslinjen” skulle lyftas ur utanförskap, men som fastnade i fattigdom. Werne är också redaktör för antologin Det yttersta ansvaret – om socialtjänstens kris och utmaningar som släpps i februari 2016 på Premiss förlag.

göran skönvall (borås, 2019-03-09)

#1381

Att bli sjuk är inget man väljer, ingen ska behöva gå från hus och hem pga sjukdom.

Marianne Frid (Göteborg, 2019-03-09)

#1382

Det är inte klokt att så många sjuka nekas sjukpenning trots läkarintyg.
Man ser alla sjuka som fuskare vilket såklart inte stämmer.

Eva-Lena Lagerö (Karlskoga, 2019-03-09)

#1385

De måste bli nån ändring snart!

Lindha Goransson (Trollhättan , 2019-03-09)

#1394

Det är för jäkligt att se hur en del behandlas Jag har en kusin som är drabbad av detta

Ingela Holmlund (Domsjö, 2019-03-09)

#1395

Viktigt skattepengar som betalas in går till välfärden. Till sjuka.

Birgitta Kärvin Rydberg (Lesjöfors, 2019-03-09)