Protest mot öronmärkning som enda godkända ID-märkning på kameldjur i Sverige

• Vi med erfarenhet av kameldjur ifrågasätter bestämmelsen gällande öronmärkning som enda godkända identifikationsmärkning av kameldjur.
• Kameldjur som slåss och leker med varandra har ofta just öronen som angreppspunkt. Detta gör att det inte är ovanligt med slitsade öron på individer som är eller har varit öronmärkta. 
• Skaderisken ökar markant med öronmärkning, vilket vi ser tydligt på lantbrukssidan med infekterade sår vid öronmärkningen och sönderslitna öron då djuren lätt fastnar i inredning och annat. Ett självständigt arbete inom ämnet gällande getter gjordes av en student på SLU (husdjursagronom, 2019) . Resultatet visade att ca 80% av de tillfrågade getägarna ansåg att öronmärkning gav skador och problem och att alternativ ID-märkning, så som chipmärkning, fungerade bättre.  
• Kameldjur hålls oftast som sällskapsdjur, ridtur, inom turism eller t.ex. vid mediaproduktion. Öronmärkning skulle drastiskt påverka deras utseende och användbarhet negativt. Parallell önskas dras till hästsidan där chipmärkning är en godkännd ID-märkningsmetod. 
• De enda, godkända, öronmärkena idag är så pass små att de är omöjliga att avläsa på håll. Det innebär att kontrollanter kommer behöva komma nära inpå djuret för att identifiera det. I det läget är en chipavläsare och chip ett lika smidigt alternativ. 
• Öronmärken är mycket lätta att avlägsna och ersätta. Mikrochip däremot är betydligt säkrare och svårare att byta ut. Detta skulle göra chipmärkning till en mycket säkrare ID-märkningsmetod ur t.ex. smittspårningssynpunkt.
• Det är ovanligt att kameldjur hamnar i livsmedelskedjan där chipmärkning eventuellt kunde utgöra ett problem. Hästar, som idag i större utsträckning slutar som livsmedel än kameldjur, chipmärks och det godkäns av slakterierna.

Hanna Ytteräng    Kontakta namninsamlingens skapare