Gör om gör rätt! Gör som i Berlin! - Öppet brev till Kulturminister Amanda Lind och cheferna för Konstnärsnämnden, Kulturrådet och Författarfonden.

Vad händer med kulturarbetarna och deras verksamheter när telefonerna tystnar, konserter ställs in, och konsthallar, gallerier, biografer och olika scener är stängda?

Det rimliga under rådande omständigheter vore att ge en redan ekonomiskt svag yrkeskår av konstnärer och upphovspersoner krisbidrag snarast möjligt. Att inte låta månaderna gå medan dessa gruppers verksamheter och privata ekonomi trasas sönder. Ja följ exemplet Berlin! Där delade staden ut krisbidrag till alla kulturarbetare i behov av medel för sin fortsatta verksamhet.

Det borde också vara på sin plats att ge de yrkesverksamma konstnärerna meningsfulla och generösa beställningar av och uppdrag inom musik, dramatik, koreografi, filmer och offentliga konstverk, och ta initiativ till stora inköp av löskonst.  

I stället, hänvisas en kulturarbetarkår i Sverige, som går på sina sista reserver, till att fylla i olika former av omfattande elektroniska blanketter för att sedan snällt förväntas ställa sig i kö medan de administrativa kvarnarna maler. ”Krisstipendiet” som enskilda konstnärer kan ansöka om hos Konstnärsnämnden är t.ex. utformat så att konstnärer/musiker/tonsättare m.fl. måste bevisa inkomstbortfall för att vara berättigad till stöd och detta med skrivna kontrakt och avtal.

Hur många hinner gå i konkurs, se sina projekt gå i spillror eller tvingas göra sig av med sina ateljéer i väntan på besked? Dessa ”krispaket” rimmar illa i en konst-  kultur- och musikbransch där många avtal om framträdanden, utställningar, konserter och eventuella beställningar är muntliga. Det gäller konstnärer som arbetar med bilder, fotografier, texter, animationer, illustrationer, musik, dans och utställningar. Kulturarbetarkåren består till största delen av frilansare som ingår i en ”gigekonomi” som kännetecknas av att man inte vet hur ekonomin kommer att se ut om en vecka eller en månad och därför fungerar inte de nuvarande krisåtgärderna för denna brokiga yrkeskår.

  För att få ta del av krisåtgärderna tvingas kulturarbetarkåren in i ett byråkratiskt kontrollerande maskineri som i grund och botten inte har respekt för konstnärens yrke och dess speciella situation. Det är ett hån mot kulturarbetare som varit verksamma i många år och som i regel har en lång konstnärlig utbildning i bagaget. Vi kräver därför ett krispaket som är utformat utifrån våra verksamheter, förutsättningar och villkor och som värnar den betydelse konsten har i en global kris.  

Konstnärlig verksamhet kan inte jämställas med att sälja ostar eller skor över disk.  

Gör om gör rätt. Gör som i Berlin!

Dror Feiler    Kontakta namninsamlingens skapare