64.7% = Fattigdom sjukersättning går inte att leva på.

Ett samhälle ska sträva efter att alla ska få plats och delta oavsett grundförutsättningarna avseende hälsa, ekonomi, klass, kön eller möjligheter till att skaffa sig högre utbildning och välbetalda jobb. Att som idag - i det närmaste medvetet
skapa ett samhälle som går ut på ett herre-på-täppan-spel där enstaka personer i rädsla för att själva trilla ner, krampartat står på toppen för att visa sig på styva linan är inte vad som som bär fram ett starkt solidariskt och produktivt samhälle. För varje person som mår bra i det stora hela som vi alla delar, stärker vi det samhällsmaskineri som var och en är en kugge i och får maskineriet att gå runt och utvecklas. Det handlar om miljön, det uppväxande släktet och djur som föder oss och har samma rättigheter som vi människor att vistas på det jordklot de föddes på. Det handlar om att förvalta kunskap och talanger. Ju fler som slås ut - ju svagare samhälle. Ju mindre rädsla vi sår - ju fler har vi användning för - ju färre som blir sjuka som övriga ska behöva försörja ju färre får vi som blir betraktade som skamfläckar, parasiter och belastning. Stoppa allt som leder till fattigdom. Då får vi lägre sjuktal och högre kapacitet att användas till det allmänna - och i längden en bättre värld. Detta är ingen utopi. Det är en realitet. Det är människor som ligger bakom allt som sker - till och med en mängd naturkatastrofer. Vi förlorar genier, idéer och förmågor genom att tillåta allt för många ligga och lida på marken medan några slår sig för bröstet på bergets topp som primitiva Tarzankopior. Vi behöver dem inte. Vi behöver ett samhälle som är anpassat efter människorna i det - inte tvärtom.