Ett år senare vittnar vi igen - backa våra krav

Idag är det ett år sedan uppropet #intedinhora släpptes. Vi ställde krav på samhället och förväntade oss att bli hörda. Många ville lyssna, men ännu uteblir de verkliga förändringarna. Idag vittnar vi återigen, och fortsätter kräva förändring. Skriv under namninsamlingen för att stödja våra krav. Listan kommer att överlämnas till den kommande regeringen.

Sedan vårt upprop publicerades den 10 december 2017 har mycket hänt. Vi har haft möten med bland annat före detta jämställdhetsminister Åsa Regnér, Sveriges ambassadör mot människohandel Per-Anders Sunesson och Jämställdhetsmyndigheten där vi berättat om problembilden och framfört våra krav. Tillsammans har vi mobiliserat och sett till att en kvinna i prostitution fick tillbaka de pengar som polisen felaktigt tagit ifrån henne - rättssäkerheten gäller även oss. I samarbete med polis har vi identifierat barn i prostitution och stöttat dem att få hjälp. Vi har gått från att vara en grupp som sällan kommer till tals, till att bli en kraft att räkna med.

Och vi kommer inte att tystna.

Vi fortsätter att bedriva vår kamp på sociala medier och ute i samhället. Vi medverkar frekvent i media och föreläser om prostitution för att sprida medvetenhet och sätta press på makthavare. I det egna nätverket samlar vi medlemmar över hela Sverige. Vi utbyter erfarenheter, stöttar och skapar trygga rum att mötas i. För att ta vårt arbete ännu längre bildar vi nu förening.

“För drygt ett år sedan sökte jag frenetiskt efter någon form av sammanhang och gemenskap. Jag kände mig så ensam. Efter att jag hittade #intedinhora insåg jag att så väldigt många har känt sig lika ensamma i detta som jag. #intedinhora har blivit så mycket mer än bara ett upprop. Jag har fått vänner för livet att kunna prata om sådant jag inte pratat med någon innan om. Den gemenskap vi skapat är något som inte funnits sedan tidigare och jag är så glad att jag hittat den.”

“#intedinhora har varit otroligt viktigt för mig, att äntligen hitta en gemenskap där en får prata om sina erfarenheter utan att någon dömer en. Det är något som aldrig funnits tidigare och det har betytt och betyder otroligt mycket för mig. Det har hjälpt mig tillbaka till ett socialt liv som inte innebär destruktiva relationer utan riktig vänskap! #intedinhora har hjälpt mig på vägen att sluta sälja sex och är den viktigaste stöttepelaren jag haft under de senaste månaderna. Att kunna dela med sig av sånt man annars inte kan prata om, om torskar som förgriper sig på en eller vårdpersonal som beter sig illa, det är ovärderligt för mig som aldrig tidigare haft ett sammanhang där jag passat in, det gör jag nu!”

Ett år har gått och vi är stolta över vad vi har åstadkommit.

Kan samhället vara lika stolt?

I december förra året föreslog regeringen en ny sexköpslag, som skulle innebära straffskärpningar för köp av sexuell handling av barn samt göra det straffbart att köpa sex utomlands. Förslaget lades aldrig fram i riksdagen eftersom det saknades stöd från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna att kriminalisera sexköp utomlands. Däremot riktade riksdagen tillkännagivande till regeringen att lägga fram ett nytt förslag om att skärpa straffskalan för köp av sexuell handling av barn. Vi väntar.

“Jag har varit utsatt för upprepade övergrepp i tio års tid, vården sviker och jag står i två års kö för att få prata med någon. ‘Du bokade ju mötena själv’ och ‘du valde ju övergreppen’, konstaterade kuratorn på bedömningssamtalet.”

“Jag fick lära mig att jag har komplex PTSD. Jag har en samtalskontakt på Mikamottagningen och nästa steg är att hitta en lämplig och omfattande traumabehandling för mina behov. Men tyvärr är hjälpen som finns för just dessa behov bristande, i vissa fall obefintlig, trots att enorm efterfrågan finns. Vi behöver kompetens, resurser och politiker som lyssnar på oss när vi träder fram ur vårt nedtystade fack i skuggan.”

I slutet av oktober, efter Svenska Dagbladets reportage om oss, kom nyheten om att justitieminister Morgan Johansson öppnat för att utvärdera sexköpslagen och möjligen utveckla den, bland annat genom straffskärpningar och att personer i prostitution får brottsofferstatus. Vi välkomnar detta och är glada över att äntligen bli hörda. Men mer måste till. Våra krav från i fjol kvarstår:

* Kompetenshöjande insatser inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet och skolan. Alla personer som blivit utsatta i prostitution eller människohandel ska kunna förvänta sig ett respektfullt och professionellt bemötande i kontakt med samhällets instanser.

* Ett stärkt rättsskydd för personer i prostitution: att böter tas bort ur straffskalan för både köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn; strikt ansvar för köp av sexuell handling av barn; att vuxna i prostitution får brottsofferstatus; tillgång till skydd- och stödinsatser från myndigheter oavsett medborgarstatus eller medverkan i rättsprocess.

* Förebyggande insatser: att samtal kring sexuella övergrepp, prostitution och sexköp inkluderas i skolans sexualkunskapsundervisning, samt åtgärder för att minska den ekonomiska utsattheten, såsom höjd norm för existensminimum och tidigare möjligheter till skuldsanering. Ingen ska drivas till prostitution till följd av samhällets bristande skyddsnät.

* Kompetensbaserade stödprogram med möjlighet till både praktisk hjälp och vård. Den praktiska hjälpen ska bestå i allt från kontakt med myndigheter till hjälp med boende. Vården måste inbegripa möjlighet till traumabearbetning.

Idag, ett år efter våra vittnesmål, vittnar vi igen:

“Jag har sett hur vanligt det är att nekas ekonomiskt bistånd eftersom man anses ha ett jobb. Jag har sett polisutredningar läggas ned. Jag har sett hur socialtjänst inte begriper det behov av skydd som finns. Jag har också sett en vilja, begränsad av resurser och fördelningspolitik hos yrkesverksamma, att ta till sig våra krav. Men framför allt har jag sett styrka, solidaritet, kamp, gemenskap och hur man avlägsnar skuld och skam. Jag kan knappt minnas hur det var innan #intedinhora när vi levde isolerade och i ensamhet med våra erfarenheter.”

“För mig har detta upprop varit ett erkännande att vi får existera, att de övergrepp vi utsätts för inte bara är ‘världens äldsta yrke’ och ‘ett vanligt jobb’. Vi får höras, vi får synas. Och vi tar kampen för rätten om våra kroppar!”

“När #metoo plötsligt började fylla sida efter sida i samtalsrum och sociala medier ställdes jag på bristningsgränsen till panikångest. Varje manlig blick hotade och efterlyste min kropp. I en hel vecka förmådde jag inte göra något annat än att gömma mig under sängtäcket och gråta.

De värsta övergrepp jag varit med om var aldrig bundna till någon särskild torsk, vid något särskilt tillfälle. Utan de jag tillät ske. Trodde jag, ända fram tills #metoo-kampanjen, då jag började inse att det inte är jag som skadat mig själv. Det är inte jag som lämnat mig med trauman, utan männen, torskarna. De har förgripit sig på mig, under hela mitt liv. Inte jag. För ett köpt samtycke kan aldrig vara samtycke.

Alla är inte redo, eller har råd att vara ett ansikte utåt. Därför tackar vi den kamp och det arbete som talespersoner för oss bedriver. För att det är ett livsviktigt sådant. Och tack, #metoo.”