"En skola för alla" är ett jäkla skämt!

Vad fint och fantastiskt det är att alla inkluderas oavsett begåvning, funktionsnedsättning och allmänt välmående. Ingen ska placeras i en kategori. Absolut, jättefint i teorin. Men vad har detta resulterat i praktiken?

1. Lärare och skolpersonal går på knäna och förväntas trolla med tid, resurser och kunskap.

2. Föräldrar med barn med funktionsnedsättningar som inte bara får vabba sönder sin karriär, utan också förväntas vara kontaktperson på heltid för att gå på möten och ringa samtal i all oändlighet för att skolsituationen inte fungerar. Detta tills de blir så sönderstressade att de tillslut blir sjukskrivna pga noll stöd.

3. Det allra värsta: Våra barn känner mer än någonsin ett enormt utanförskap trots denna tanke om inkludering. De känner sig otillräckliga och frustrerade för att de förväntas klara sånt som de inte har förmågor till.

Det är skolans skyldighet att anpassa studiegången. Jajemän! Men vad händer när alla tänkbara anpassningar har gjorts? Jo, vi ställer oss i kö till 5 olika resursskolor med en kötid på ca 100 år och innan dess har väl min son blivit hemmasittande som många andra funktionsnedsatta, fantastiska barn. Var är kommunens och samhällets ansvar i det?!

Jag är så trött och arg för att man beslutat att utsätta min son för skämtet "En skola för alla". Sluta med tramset om inkludering och se det för vad det egentligen är: utanförskap, orimliga kravställningar och en jävla massa trötta barn, föräldrar och lärare.