Det är 2025, varför finns rasism kvar i våra skolor?

Själv är jag en kinesisk gymnasieelev och bor i Stockholms innerstad. Sedan jag flyttade hit som femåring har jag gång på gång utsatts för diskriminerande handlingar på grund av min etnicitet – ibland subtilt, ibland väldigt öppet. Det har kommit både från vuxna och, framför allt, från andra unga i min egen ålder.

Tyvärr har jag sällan känt att jag haft någon trygg vuxen att vända mig till. De som försökte söka hjälp möttes ofta av tystnad eller åtgärder som inte ledde någonstans. Det skapade en känsla av ensamhet och maktlöshet.

Jag vill tro att saker och ting har förändrats sedan dess. Att samhället har utvecklats. Men sanningen är att rasismen lever kvar – den har bara blivit mer "vardaglig". Kränkande skämt som matar racistiska stereotyper sprids på sociala medier. Så kallade “slurs” har blivit en oersättbar del av ungdomarnas språk. Sådana beteenden ses ibland som små, “obetydliga” misstag av lärare och sveps under mattan. “Det här är ingenting vi kan göra något åt!”, “De kommer växa ur det!”, “De är barn som inte vet vad dem säger!”

Sanningen är att de flesta barn och unga säger det som de har hört och gör det som de har sett. De använder “N-ordet” som slang för att ingen har lärt dem innebörden av dessa ord. Varför? - Jo, därför vi lägger sockerlag på alla “mörka ämnen” på historielektionerna för att de är “tabu”. Det finns inga konsekvenser till alla diskriminerande handlingar, även om vi alla vet hur djupt skadlig racismen är. Vårat samhälle har misslyckats. Vi låter barn gå runt och känna sig mindre värda på grund av sin hudfärg, sitt namn, sin kultur. Skolan ska vara den tryggaste platsen för alla unga, så varför låter vi detta hända? Samtidigt kallar vi oss själva för “demokratiska” och “med lika rätt för alla”. Något måste förändras.

Skriv under om du också vill:

1. Bekämpa vardagsrasismen i Sverige – särskilt bland unga.

2. Uppmana Stockholm stad (och andra kommuner) att ta verklig ställning mot diskriminering i skolor och ungdomsmiljöer.

3.  Kräva riktiga åtgärder:

•  Mer antirasistisk utbildning och samtal i skolor.
• Utförligt lära ut tabubelagda ämnen såsom slavhandeln & apartheid, förintelsen, kolonialismen och påverkan på ursprungsbefolkningar osv.
• Trygga utrymmen där unga kan prata om rasism, identitet och tillhörighet.
• Tydliga konsekvenser när diskriminering sker – oavsett om det sker i korridoren eller på nätet.

Shuyue Liao    Kontakta namninsamlingens skapare