Bevara landsbygdsmiljön i Fjälla-Hulta-Sjövik_Lkpg planförslag


Inledning

Vi, boende och sommarboende, i Fjälla-Hulta-Sjövik, vill på detta sätt lämna våra synpunkter på det förslag till Översiktsplan för landsbygden och småorterna (Samrådshandling juni 2013), avseende utvecklingsskissen för Norra Fjälla-Södra Fjälla-Sjövik. Kommunen skriver i förordet att man önskar en ”livlig och konstruktiv diskussion om Linköpings landsbygds framtid och att alla idéer kommer att prövas och värderas”. Vi förutsätter därför att man, till skillnad mot den tidigare ”medborgardialogen”, den här gången verkligen lyssnar på, tar hänsyn till och besvarar de åsikter och synpunkter vi för fram.

Beskrivning av de utpekade exploateringsområdena

Kommunen har angivit sex områden i Fjälla-Hulta-Sjövik som lämpliga för utökad bebyggelse, samt ytterligare sex LIS-områden. De utpekade områdena är en integrerad del av ett sammanhängande skogs- och jordbrukslandskap som sedan sjuttiotalet varit skyddat från vidare exploatering.

Skogspartierna är i princip orörda sedan decennier tillbaka och därför mycket viktiga för det vilda djurlivet, för fåglar och för insekter. Skogen består av blandskog med en stor del ädellöv, främst ekar av varierande ålder. Flera exemplar av ekoxe har hittats i år i anslutning till skogspartierna. Den fridlysta och rödlistade ekoxen, har gått starkt tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena och är sällsynt i hela Sverige förutom i vissa delar av Blekinge, Kalmar och Östergötland. Ekoxen har valts ut som representant för vissa viktiga och typiska naturliga miljöer inom EU och ingår därmed i art- och habitatdirektivets bilaga 2. Det innebär att ekoxen betraktas som skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv.


Den kvarvarande skogen är dessutom en mycket viktig tillgång för det rörliga friluftslivet som strövområden med fina bär-
och svampställen.


åker- och ängsmarkerna som i dag löper sammanhängande genom hela området bedrivs ett aktivt jordbruk. På flera ställen finns värdefulla åkerholmar, vilka torde vara skyddade av det generella biotopskyddet. Enligt Länsstyrelsens lantbruksenhet är ”all kvarvarande jordbruksmark värdefull” och i förslaget till översiktsplan anger kommunen särskilt vikten av att bevara nuvarande jordbruksmark: ”På landsbygden, utanför småorterna och utanför områdena för stadsnära boende inom stadens randzon, bedöms inte byggande av grupper av småhus på värdefull jordbruksmark vara ett väsentligt samhällsintresse eller en del av hållbar utveckling. Undantag kan medges för byggnader för jordbrukets behov som led i landsbygdsutveckling” (planförslaget, sid 79: ”Jordbruksmark ska bevaras i så hög grad som möjligt”). Ett första ianspråkstagande av den nuvarande jordbruksmarken kommer med största sannolikhet att leda till nya önskemål från markägare om ytterligare exploatering, vilket i slutänden kommer att omöjliggöra all jordbruk och djurskötsel.

I Länsstyrelsens Genomförandestrategi för landsbygdsprogrammet 2007-2013, rev. version 2012, nämns de höga natur- och kulturvärdena som en viktig kommersiell tillgång, bland annat inom turism. En omvandling av det öppna  kulturlandskapet till det av kommunen önskade åretruntboendet, kommer naturligtvis att helt förändra de förutsättningarna och omöjliggöra en ökad besöksnäring.

Område B1/LIS 10f

Enligt planförslagets beskrivning: ”…lämpligt för ett antal stora småhustomter med möjligheter till vackra utblickar
i landskapet”.
Området beskrivs som ”…flackt och saknar rumsbildande landskapselement…”.

B1 är en del av den sammanhängande åkermarken där ett aktivt jordbruk bedrivs. Åkermarken där B1 är beläget kännetecknas snarare av ett öppet, böljande landskap med ett flertal rumsbildande åkerholmar. Delar av B1 ligger
närmare Järnlunden än 150 meter, varför förslaget, för att möjliggöra en exploatering, vill klassa det som LIS-område. Utblickar över Järnlunden är endast möjliga om en omfattande avverkning av en vacker skogsridå vid sjön genomförs.
Skulle området exploateras kommer allt framtida jordbruk där att omöjliggöras. Med tanke på de kvaliteter som den befintliga jordbruksmarken har, anser vi detta område vara ytterst olämpligt för exploatering. Vi vänder oss också starkt emot en LIS-klassning – vi ser inte hur området skulle ”ge långsiktiga positiva sysselsättningseffekter, upprätthålla serviceunderlaget på landsbygden, eller upprätthålla ett ekonomiskt och personellt underlag för olika former för
kommersiell och offentlig service”
(planförslaget, sid. 42).

 

Område B2

Enligt planförslagets beskrivning: ”…lämpligt för ett antal stora småhustomter med möjligheter till vackra utblickar
över Järnlunden”.

B2 består av två delområden, där det i dag bedrivs ett aktivt jordbruk på öppen åker- och hagmark. Från det västra området skulle möjligen några utblickar över Järnlunden skapas, medan det skulle kräva närmast en total avverkning av ett angränsande större skogsparti (beläget på en privat fastighet) för att möjliggöra det från det östra delområdet. Även här ser vi stora fördelar med att bibehålla den befintliga ängs- och betesmarken för framtiden.

 

Område B3

Enligt planförslagets beskrivning: ”ligger i en skogsbeklädd del i anslutning till befintlig bebyggelse med tydlig karaktär av fritidshusområde. Området är lämpligt för ett antal större småhustomter”.

Skogen består av en blandskog med en stor andel ekar (ett 60-tal större ekar, 45 cm i diameter eller större), ett flertal
mycket gamla träd men även unga plantor. Dessutom finns det gott om gläntor med nedfallna förmultnande träd och stubbar vilka är av stor betydelse för de ekoxar som lever där. Ekoxen föredrar stora områden med gammal ekskog eller
ekhagmarker och bryn där de vuxna djuren kan livnära sig på eksav och larverna kan gnaga på multnande ekved under marken. Arten är värmeälskande och förekommer ofta i sydsluttningar, helst glesa och soliga sådana. Om det blir
alltför glest mellan ekoxens livsmiljöer kan den dö ut från i övrigt lämpliga lokaler: ”Arter ska ha en möjlighet att sprida sig och sambanden och avståndet mellan lämpliga livsmiljöer/naturtyper är viktiga parametrar” (från Länsstyrelsens regionala delmål för miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv). Bebyggs området kommer Fjälla-Hulta-Sjövik bli ett eklandskap fattigare, och ekoxen skulle oundvikligen försvinna. I mitten av området finns en hög och mycket vacker bergformation, varifrån det via branta avsatser stupar ned mot Järnlunden.

Område B3 är den kvarvarande delen av den skog som exploaterades på 1970-talet, när det norra sommarstugeområdet i Norra Fjälla byggdes. Avsikten var att spara ett naturområde, en grön lunga, mellan det nya området och det äldre sommarstugeområdet som ligger ett par hundra meter därifrån. Ett bebyggande av B3 skulle skapa ett enda stort sammanhängande bostadsområde, utan luftighet – vilket skulle ge samma effekt som om man i staden helt skulle
bebygga ett parkområde mellan två bostadsområden – och vore mycket olyckligt och olämpligt.

Område B3 fanns inte med i kommunens första utvecklingsskiss, utan togs med i förslaget till översiktsplan efter en begäran från markägaren.

 

Område B4

Enligt planförslagets beskrivning: ”området är lämpligt för ett antal stora småhustomter med möjlighet till vackra
utblickar i landskapet”.

Område B4 är början på det sammanhängande jordbruksbälte som sträcker sig över hela Norra och Södra Fjälla. Åt norr gränsar det mot det första sommarstugeområdet som byggdes för ca femtio år sedan. Sommarstugeområdet är
mycket tydligt i sin struktur och omfattning och skulle, liksom Fjälla by, vid en exploatering av områdena B3 och B4 helt förlora sin karaktär i en sammanhängande permanentbebyggelse.


Närmast Järnlunden ligger ett ca 100 meter brett skogsbälte som är mycket viktigt för områdets djur- och fågelliv. Då tidigare ägare aktivt brukat den ovanliggande åkermarken har skogspartiet varit relativt oåtkomligt och är
därför i princip orört. Skulle ”de vackra utblickarna i landskapet”, som förslaget till översiktsplan talar om, omfatta
sjöutsikt innebär det att stora delar av skogen kommer att huggas ned. På Järnlundens motsatta strand, knappa 250 meter bort, ligger Viggeby naturreservat.

Då en exploatering av värdefull jordbruksmark helt strider mot kommunens uttalade miljömål (se ovan) tvingas planförfattarna motivera ett ianspråkstagande av jordbruksmarken med ”de sammanhang som kan stärkas alternativt skapas i orten” (planförslaget, sid. 110). Med den typen av otydliga resonemang skulle i princip all skogs- och
jordbruksmark kunna exploateras, bara man hävdar att ”ett sammanhang skapas”.

Alternativa användningsområden för åkermarken, som också skulle bevara det öppna kulturlandskapet, vore en hästgård eller ekologiska odlingslotter för boende i Fjälla. Då skulle också ladugården – en av Fjälla-områdets äldsta – i områdets
nordvästra hörn, kunna restaureras och bevaras för framtiden i stället för att som nu låta förfallas. Miljöbalken stadgar att ”brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmänt synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk”. Av hållbarhetsskäl måste dessa alternativa användningsområden väga betydligt tyngre än planförslagets exploateringsalternativ. En bebyggelse av marken kommer att omöjliggör allt framtida jordbruk, och risken är uppenbar att det utpekade området i planförslaget endast utgör en första etapp av en exploatering med nya  hus och lokalgator.

Område B4 fanns inte med i kommunens första utvecklingsskiss, utan togs med i förslaget till översiktsplan efter en begäran från markägaren.

 

Område B5

Enligt planförslagets beskrivning: ”ett område lämpligt för ett antal större småhustomter uppförda i form av en ekoby”.

Området består i dag av öppna betesmarker. Genom området rinner Sträpbäcken, och här hittar man också flera stora ekar. För att kunna tillgodose markägarens önskan om att exploatera området vill planförslaget klassa halva
området som LIS-område. Enligt planförslaget finns ”önskemål om byggande av en ekoby ”Fjälla Ekoby” intill Sträpbäcken” (planförslaget, sid. 44). Oss veterligen är det endast markägaren som uttryckt detta önskemål.

Område B5 fanns inte med i kommunens första utvecklingsskiss, utan togs med i förslaget till översiktsplan efter en begäran från markägaren.

 

Konsekvenser

Vi önskar särskilt ta upp ett antal områden i planförslaget där vi ifrågasätter kommunens slutsatser:


1. Miljön, naturen och djurlivet vid Järnlunden och eklandskapet

Enligt planförslaget är ”vatten en mycket viktig fråga eftersom sjöar och vattendrag utgör en resurs för
biologisk mångfald, fiske, friluftsliv och turism, kulturmiljö och vattenkraft”
(sid 6).

Järnlunden är en mångformig sjö med god vattenkvalité med stor biologisk mångfald. Järnlunden är inte påverkad av försurning och har en artrik flora och fauna. Dock är sjöns växt- och djursamhälle mycket bristfälligt undersökt. De undersökningar som finns om t.ex. Järnlundens fiskfauna är från slutet av 1800-talet. Att då utföra stora nybyggnationer i ett mycket artrikt område som är så lite undersökt känns en aning omdömeslöst. Vilka arter finns idag och vilka kommer att finnas kvar om 10 år är det ingen som vet.

Järnlunden har idag en god vattenkvalité och befinner sig i avrinningsområdet som förser en stor del av Linköpings kommun med kommunalt dricksvatten. Att då planera för ytterligare sjönära bebyggelse utan kommunalt avlopp riskerar Järnlundens vattenkvalité och på sikt även en av Linköpings kommuns dricksvattentäkter.

Under de senaste åren har siktdjupet i Järnlunden försämrats vilket har lett till en ökning av växtarter som trivs i ett mer näringsrikt vatten som t.ex. grönslick och grovnate. Vad beror detta på? Orsaken till detta bör undersökas innan ytterligare bebyggelse sker.

I sjön häckar både storlom, fiskgjuse och havsörn vilka alla tre är sårbara arter som är mycket känsliga för störningar av mänsklig aktivitet. Medde nya hus som är tänkta att byggas kommer det minst en båt per hus vilket leder till ytterligare exploatering av stränderna med nya brygganläggningar som leder till ökat läckage från bl.a. båtmotorer, ökade störningar i form av buller och strandhugg. Eftersom båtlivet redan idag är mycket utbrett finns det en uppenbar risk Järnlundens ekosystem kommer att påverkas negativt.

En stor del av Järnlunden ingår i ett Natura 2000-område. Syftet med EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv är att skydda djur och växter från utrotning och att förhindra att deras livsmiljöer förstörs. Direktiven innebär att Sverige har ett långsiktigt ansvar för att säkerställa att utpekade naturtyper och arter finns kvar och har gynnsam bevarandestatus i landet. När man vidtar åtgärder i eller kring områden som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område ska en utredning göras av länsstyrelsen.

Området Fjälla-Hulta-Sjövik är en del av riksintresset Eklandskapet. Enligt planförslaget (sid. 61) är ”eklandskapets infrastruktur (helheten och sambanden i landskapet) en av faktorerna som gör eklandskapet så värdefullt på ett lokalt och nationellt plan, såväl som på ett internationellt plan. Här finns både öppna ekhagmarker och slutna ekdominerade ädellövskogar, ekbestånd av varierande ålder och storlek, samt ett mycket stort antal gamla, grova träd, allt i en mosaik
tillsammans med åkermark, annan skogsmark och vattenmiljöer i form av sjöar, vattendrag och småvatten”
. Vi håller med planförfattarna om att ”bevarandet av eklandskapet är av högsta vikt för natur- och kulturmiljövården”. En exploatering av marken enligt samma planförfattare torde dock få helt motsatt effekt och orsaka förlust av oersättliga värden för kommande generationer. Världsnaturfonden har utsett eklandskapet till ”Svensk Pärla”, en kampanj som syftar till att
uppmärksamma naturområden där många arter och livsmiljöer hotas. WWF menar att området är alldeles för dåligt skyddat och uppmanar länsstyrelsen i Östergötland att ge eklandskapet ett formellt skydd på grund av dess många värden. Utöver ek finns också andra äddellövträd representerade, exempelvis oxel, och det finns flera
orkidéängar inom området.

I den artrika miljön återfinns bl. a. ekoxen; fridlyst i Sverige och på stark tillbakagång i norra Europa under de senaste årtiondena. Eklandskapet i Östergötland är en av mycket få kvarvarande platser i Sverige där man fortfarande kan hitta den, och i området Fjälla-Hulta-Sjövik har flera exemplar hittats och rapporterats in till Länsstyrelsens Ekoxeupprop 2013.

Bland fjärilarter hittar man idag exempelvis dårgräsfjäril, aspfjäril, sorgmantel och makaonfjäril. Den idag mycket artrika fågelfaunan i Fjälla-Hulta-Sjövik är en stor naturtillgång i området. I strandskogarna (i exempelvis område B3 och i anslutning till område B4) finns hålhäckande fåglar såsom knipa och storskrake. Vidare fungerar strandskogen som skydd för bl.a. rådjur. Andra arter som kräver strandskog/obebyggda stränder för häckning, och som finns i området är bl.a. fiskgjuse, lärkfalk, storlom, och drillsnäppa samt Järnlundens fantastiska havsörnar, som ofta födosöker längs stränderna. Vidare finner man besökande fåglar från den närliggande sjön Sträp som födosöker Järnlundens stränder, exempelvis trana, sångsvan och grågås. 

I skogspartier och hagar finns en mängd häckande fåglar bl.a. en betydande mängd hackspettinslag året runt, och på sommaren mycket övriga fåglar som exempelvis trastar och sångare.

Kinda kanal med det kringliggande eklandskapet är inte bara ett av Linköpings kommuns viktigaste områden för biologisk
mångfald, utan även ett av de områden som det finns särskilt goda förutsättningar för att utveckla turismen. Det är den unika naturen i området som är en förutsättning för att locka turister, med de planer som finns riskerar området att tappa i attraktionskraft. Varför riskera detta artrika område som är unikt för Sverige och som har stora möjligheter att locka
turister både från övriga Sverige och från Europa?

Följande kommentar har Björn Ström, ordförande i Naturskyddsföreningen Linköping, till kommunens förslag:

Synpunkter på planförslag Norra Fjälla-Södra Fjälla-Sjövik

Den planerade förtätningen av bebyggelsen i Norra Fjälla-Södra Fjälla–Sjövik ligger inom det riksintressanta eklandskapet. Eklandskapets naturvärden består av bestånd av lövskog som domineras av ek och hyser ofta rödlistade arter knutna till dessa miljöer. Andra värdefulla miljöer i eklandskapet är naturbetesmarkerna. Enligt kommunens naturvårdsplan finns det flera värdefulla betesmarker inom planområdet. Se objekt 850761 benämnt Blandlövhagmarker och lövträd vid Fjälla. Ett av de föreslagna bebyggelse-områdena, B2, ligger i betesmarker som är med i naturvårdsplanen. Ett syfte med naturvårdsplanen är att undvika att värdefull natur exploateras av bebyggelse.

För att betesmarkernas naturvärden skall bevaras är det viktigt att de betas. Betesdriften kan försvåras av närhet till bebyggelse. Bland annat kräver allergirisken ett skyddsavstånd på 150-200 meter mellan bostadshus och betesmarker.

Inom planområdet finns fynd av den fridlysta ekoxen. Den är beroende av multnande stubbar av framförallt ek på sandig jord.

I planförslaget föreslås bebyggelse i strandnära lägen och att det är värdefullt med utsikt över vatten. Detta innebär att det blir ett tryck på att avverka strandskogen. Den är idag relativt orörd och utgör för många arter en viktig förbindelselänk mellan värdefulla livsmiljöer. Träden utmed en sjöstrand ger skugga och gör att vattnet inte värms upp snabbt varma sommardagar. Det är viktigt för många fiskarter och fiskföryngringen.


2. Fjällavägens kulturvärde och beskaffenhet

Fjällvägen är en enskild väg med en vägsamfällighet som väghållare. I planförslaget (sid. 110) kan man läsa att ”vid en utveckling av fritidshusområden till att mer och mer omfatta permanentboende innebär den bristfälliga vägstandarden ibland ett växande problem” och att ”(Fjälla)vägens standard är låg (och) behöver åtgärdas när fler bostäder byggs i området”. En sådan utveckling skulle, förutom förlusten av en idag sällsynt gammal kulturväg, kräva investeringar i
mångmiljonklassen, som samfälligheten inte kan bära. Med ett ökat antal permanentboenden och dagpendlare behöver också Fjällavägens anslutning till väg 34 åtgärdas – av säkerhet för både bilister och fotgängare.

Fjällavägen har ett värde i sig i sin nuvarande utformning. Det ären smal, 3-4 m bred, och slingrande kulturväg med fortfarande intakta mötesplatser. Bortsett från några smärre uträtningar har den i huvudsak behållit sin ursprungliga sträckning. Den ringlar genom ett naturskönt landskap och har utformats från jordbrukets behov. Besökare utifrån kommenterar ofta den vackra vägsträckningen. I dag gör vägen området runt Järnlunden tillgänglig för alla som vill se sjön och naturen med cykel då den är speciellt lämplig för detta och det är inte ovanligt att klungor med cykelmotionärer kommer längs denna väg.

Bedömda konsekvenser

En utbyggnad med exempelvis 50 permanentbostäder innebär en ökning med 50-100 bilar i området. Bilrörelserna bedöms öka med ca 150 bilrörelser/dygn; få samåker p.g.a. skiftande arbetstider, hämtning/lämning av barn, arbete på olika orter, skjutsning av barn till fritidsaktiviteter etc. Denna uppskattning inkluderar även föräldralediga, vilket medför en bedömning att 50 % av hushållen använder två bilar till jobbet och 50 % använder en bil. Detta är en väsentlig ökning från dagens 12-14 bofasta hushåll. Om det ska vara trovärdigt att bosätta sig permanent i Fjälla-Hulta-Sjövik krävs också en viss nivå av service – kommunal och kommersiell – om man inte ska vara beroende av att pendla. Detta saknas idag helt i området.

Linköpings kommun har ett mål att vara en koldioxidneutral kommun 2025. En ny permanentbebyggelse tre mil från Linköping utan vare sig kommunal eller kommersiell service kommer oundvikligen att leda till en ökad trafik, med därtill ökad miljöbelastning. I kommunens förslag ingår en argumentation för samåkning för de permanentboende och man har därför föreslagit en samåkningsparkering för cyklar och bilar vid väg 34. Flera utvärderingar av Vägverket (enligt SUMO-metoden) runt om i Sverige visar att samåkningsinitiativ inte ger önskat utfall. Vi har själva räknat antal bilar och cyklar under en veckas tid vid den nyanlagda samåkningsparkeringen vid Skeda Udde. Där har det stått parkerat endast 1- 2 bilar och 4 - 5 cyklar, vilket är förståeligt med tanke på de logistiska problem som uppstår vid olika arbetstider, skjutsning
och hämtning av barn, matinköp etc.

En utökning av trafiken innebär problem med påfart på väg 34. Trafiken mellan Rimforsa/Kisa och Linköping är mycket intensiv under morgon- och eftermiddagstimmarna. I dagsläget står ca 1-3 bilar och väntar på Fjällavägen på att hitta en ”lucka” i trafiken på 34:an. Detta är speciellt besvärligt mot Linköping då det är en uppförsbacke och trafiken från Kisa håller hög fart. En utökning av 50 permanentbostäder bedöms innebära en köbildning på ytterligare 10 bilar. I det fallet måste väg 34 byggas om vid utfarten vid Älgbosätter för att möjliggöra trafikflödet. För att idag ta bussen mot Linköping på väg 34 krävs det att man korsar 90-vägen till fots. I kommunens målsättning med ökat kollektivresande till/från Linköping berörs säkerhetsfrågan överhuvudtaget inte. För att skapa en säker passage för kollektivresande krävs att en
gångtunnel anläggs under 34:an.

Fjällavägen är idag inte dimensionerad för ett ökat trafikflöde. Vi önskar här återigen lyfta säkerhetsfrågan – vid en breddning av vägen kommer hastigheterna oundvikligen att öka, vilket knappast är önskvärt för de många fotgängare,
cyklister, ryttare mfl som idag nyttjar vägen. Vi befarar också en ökning av viltolyckor med ökad trafik. Under stora delar av året passerar rådjur, älg och vildsvin med hög frekvens. Inte heller denna säkerhetsaspekt lyfts i kommunens förslag.

På sina håll löper vägen nära fastigheter med kulturvärde, som t ex vid den gamla ladugården i Norra Fjälla by, vilka kommer att påverkas av breddningen. Vägen går på sina håll igenom gårdsfastigheter som inte har förutsättningar för ytterligare vägbredd och trafik, exempelvis Hugnebo. En breddning av vägen innebär därmed på sina ställen en ny sträckning då den passerar alltför nära kuperad terräng och fastigheter.

I dag kan länstrafiken och skolskjutsarna inte mötas på Fjällavägen p.g.a. vägbredd. Detta gör att skolskjutsen uteblir under ett antal dagar per år då länstrafiksbussen sitter fast eller är försenad, speciellt vintertid. Vid en byggnation och utökning av tung trafik måste vägen breddas först för att trafikflödet ska fungera alternativt enkelrikta vägen eller samordna trafiken.

Vägens beskaffenhet är inte heller lämpad för den byggtrafik som kommer att uppstå under ett par års tid, om Fjälla-Hulta-Sjövik ska exploateras enligt kommunens förslag. Detta gäller både vägbredd och hållfastighet.


3. Värdet av befintlig jordbruksmark

Idag bedrivs ett aktivt och levande jordbruk i Fjälla-Hulta-Sjövik. Att bevara och utveckla detta går helt i linje med kommunens inriktning för jordbruksmark (planförslaget, sid. 79). Här skriver man även att ”förutsättningar för jordbrukets bedrivande får inte försämras genom olämpliga lokaliseringar av bostadsbebyggelse på landsbygden, vilket kan ske om nyinflyttade upplever störningar från omkringliggande verksamheter. Exempelvis har avstyckning skett för enstaka bostadshus, på jordbruksmark, vilket lett till restriktioner för den pågående verksamheten”. Vi befarar att den föreslagna omvandlingen till permanentbebyggelse av Fjälla-Hulta-Sjövik på sikt kommer att medföra en total avveckling av jordbruket i området.

En mer långsiktigt hållbar strategi skulle vara att behålla och vidareutveckla jordbruket och djurhållningen. Länsstyrelsen i Östergötland erbjuder miljöersättningar för miljöfrämjande åtgärder på åkermark. De insatser som efterfrågas är t ex, träda, bevarande av hotade åkerogräs och anpassade skyddszoner. Genom att sköta ängs- och betesmark på rätt sätt gynnas den biologiska mångfalden. Alla dessa insatser förbättrar betingelserna för humlor, bin, fjärilar, fåglar och andra djur som av tradition hör hemma i det östgötska odlingslandskapet. Dessutom bevaras vissa örter och gräs som förr har varit ett naturligt inslag i åkerbruket. Insatserna bidrar också till miljömålet, Ett Rikt Odlingslandskap. Enligt EU:s direktiv för den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, efter 2013 möjliggörs ett utökat stöd för unga lantbrukare, samt en förenkling av stödet för småbrukare. Detta visar också på de goda möjligheterna för fortsatt jordbruk och djurhållning i bygden.

Med utmärkta förutsättningar i Fjälla-Hulta-Sjövik för att bevara och vidareutveckla ett levande jordbrukslandskap tycker vi att det är märkligt att kommunen istället önskar ersätta befintlig åker- och betesmark med bostäder.

”[Det handlar om att vara] tvungen tänka efter, inte bara en eller två, utan flera gånger innan man fattar beslutet att för alltid stoppa åkermarkens produktion genom byggnation. För så drastiskt är det faktiskt”.

Kristina Yngwe, LRF Ungdomen, ur tidningen ”På landet”, om behovet av starkare skydd av åkermark i lagen.


4. Utpekande av LIS-områden

Länsstyrelsen i Östergötland skriver ang. utpekande av LIS-områden och landsbygdsutveckling: ”I Östergötland finns ett antal viktiga vattenstråk med höga värden för det rörliga friluftslivet. De stora stråken är Göta kanal med ingående sjöar
samt Kinda kanal med ingående sjöar. Inom dessa stråk råder generellt ett högt bebyggelsetryck
. I Fjälla finns ett välkänt högt bebyggelsetryck sedan många år. Enligt miljöbalken ska ”utpekande av LIS-områden ske restriktivt i områden med högt bebyggelsetryck”.

Enligt Länsstyrelsen skall särskild hänsyn tas inför ett utpekande av LIS-områden vid:

a)      Särskilt värdefulla vattenområden (Järnlunden är utpekad som ett nationellt värdefullt vatten av Länsstyrelsen.      Dessutom utgör Järnlunden ett riksintresse för kulturmiljövård)

b)       Riksintressen för naturvård och friluftsliv (utpekade områden ingår i eklandskapet)

c)       Sjöar som berör andra kommuner (Järnlunden ligger i både Linköpings och Kinda kommuner)

d)       Närhet till Natura2000 områden (en stor del av Järnlunden ingår i ett Natura 2000-område)

e) Nya bostadsområden som kan innebära krav på brygganläggningar som leder till ökad båttrafik med skador på vattenkvalitet samt på växt- och djurliv (nybebyggelse kommer att kräva nya brygganläggningar, kommunen har även pekat ut LIS-områden för detta ändamål)

Enligt Länsstyrelsen finns det dessutom områden som är helt olämpliga att utpeka som LIS-område vid:

a)     Helt opåverkade strandområden med höga natur- och friluftsvärden. Gäller LIS 10 c-e.

LIS 10e är ett stort blandskogsområde som omsluter Fjällas högsta berg. Området har sannolikt aldrig avverkats och har urskogskaraktär med ett unikt växt och djurliv. Här borde en ev. naturreservatsklassning ses över.

Föreslagna LIS-områden i Hultaviken är de enda kvarvarande luckorna för passage till stranden för allmänheten. Vid
exploatering av dessa områden med brygganläggningar och liknande kan allmänheten hindras att nå stranden eller så kan anläggningarna påverka den upplevda möjligheten att nå strandlinjen. Det rörliga friluftslivet kommer också att påverkas starkt negativt liksom djur, vatten och växtliv. Området är klassat som ett riksintresse för friluftsliv.


b) Områden med välkänt högt bebyggelsetryck.

”LIS-områden kan inte pekas ut i anslutning till större tätorter eller andra områden som har
ett högt bebyggelsetryck."

Enligt Länsstyrelsen:

”Om Järnlunden och Kinda kanals värden ur strandskyddssynpunkt ska kunna bevaras och utveckla krävs att exploateringsgraden på land och i vatten inte ökar. En ökad exploatering utanför 100 meterszonen riskerar att försämra allmänhetens tillgänglighet och påverka värdena för växt och djurliv. Vidare skulle en ökad exploatering i anslutning till sjön kunna påverka vattenkvalitén negativt.”

I enlighet med ovanstående ställer vi oss mycket frågande till kommunens utpekande av lämpliga områden i planen.

 

Vår syn på planförslaget

Vi håller inte med Linköpings kommun om att förlaget i planskissen skulle innebära en utveckling av Fjälla-Hulta-Sjövik.
Istället för den avveckling av landsbygden som vi menar att förslaget innebär, ser vi en helt annan möjlighet i att bevara och utveckla en unik jordbruksbygd för framtida generationer.

Linköpings kommun skriver följande i sin sammanfattning av förslaget till översiktsplan för småorterna (sid. 6):

”De småorter som har de bästa förutsättningarna för utveckling [bebyggelseutveckling, trafikförbättrande åtgärder med mera] är orter där det idag finns viss kommunal service som skolor och barnomsorg, kommunala vatten och avloppsledningar, fiberbaserat bredband och förutsättningar för bra kollektivtrafik som möjliggör arbetspendling. I vissa fall även en dagligvarubutik”.

Med undantag av fiberbaserat bredband saknar området Fjälla-Hulta-Sjövik samtliga av ovanstående kriterier. Kommunen skriver vidare: ”Även fritidsbebyggelse kan utgöra ett värdefullt och välkommet tillskott för att stötta befintlig service”
(sid. 35), vilket motsäger påståendet att Fjälla-Hulta-Sjövik av det skälet måste förvandlas till ett omvandlingsområde.

Linköpings kommun har, vidare, satt upp ett antal riktlinjer för en hållbar framtida utveckling i kommunen:

- Kommunen ska vara klimatneutral 2025

- Transporterna ska minska

- Bilfria arbetsresor

- Bostads- och arbetsområden ska samlokaliseras

- Öka närheten till kommersiell och offentlig service

- Koncentrera offentlig service i glest befolkade områden

- Utvecklingen ska vara långsiktigt miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar

Vi ställer oss mycket frågande till hur dessa mål kan vara kompatibla med kommunens intention om att göra Fjälla-Hulta-Sjövik till ett område för permanentboende – där transporterna, vilka till största del kommer att ske med egen bil, kommer att öka in till arbetsplatserna i Linköping, med ökade utsläpp som följd. Ingen närhet till kommersiell och kommunal service finns. Slutligen ställer vi oss mycket tveksamma till den långsiktiga miljömässiga hållbarhetsaspekten – eftersom så mycket pekar på att resultatet av en exploatering av området kommer att leda till det motsatta.

 

Vår vision

Det finns utmärkta förutsättningar för fortsatt jordbruk och/eller djurhållning på de av kommunen utpekade områdena. Markerna (B1, B2, B5) brukas och används idag av lokala lantbrukare eller arrendatorer, och område B4, som idag ligger i träda, har alla förutsättningar för att återupptas som brukbar mark. På område B4 finns boningshus (idag uthyrt), lada, möjligheter till både betesmark och vallodling, vilket ger de bästa förutsättningarna för av kommunen önskat nischboende i form av hästgård. Man skulle, alternativt, kunna tänka sig ett kollektivt by-bruk av åkermarken, för att odla näroducerade, ekologiska grödor för boende i området. Denna typ av markprioritering torde stämma betydligt bättre överens med kommunens och länsstyrelsens långsiktiga mål för klimat och mark och med de utmärkta förutsättningar som finns för ett bibehållet och utvecklat jordbruk tycker vi kommunens prioritering av ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse är anmärkningsvärd. Länsstyrelsen skriver i sina regionala delmål för miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och
djurliv
att ”2015 ska minst 10 000 ha värdekärnor av ekmiljöer hävdas genom bete eller slåtter, så att den biologiska
mångfalden upprätthålls på landskapsnivå”.
Vi anser att Fjälla-Hulta-Sjövik, med ett bevarat jordbrukslandskap för områdena B1, B2, B4 och B5, på ett utmärkt sätt skulle bidra till att nå denna målsättning. Område B3 är ett
skogsparti med betydande mängd ekar, och är värdefull ur både miljö- och stadsbyggnadshänseende. Området utgör en grön lunga mellan två sommarstugeområden och bör behållas som en sådan.

Fritidshusområdena i Fjälla-Hulta-Sjövik speglar den tid då fritidshus blev en möjlighet för vanliga människor. Idag samsas både ett levande jordbrukssamhälle och en fritidsbebyggelse här. Under årens lopp har några hemman förvandlats till sommarbostäder, samtidigt som några fritidshus har permanentats, en utveckling vi tycker är naturlig och positiv. Någon efterfrågan på en större permanentbebyggelse finns emellertid inte; ett par villor som under sommaren varit ute till försäljning har haft svårt att hitta köpare. Att då föreslå att området skall förvandlas till ett ”omvandlingsområde”, med målet att fritidsbebyggelsen ska ersättas av ett villaområde är orealistiskt, med tanke på avsaknaden av service och kollektivtrafik. Att dessutom förutsätta att transportbehovet till och från Linköping skall lösas med samåkning och cykelåkning känns mer som ett önsketänkande från kommunens sida. Däremot tycker vi att det är önskvärt att  fastighetsägare ska ha möjlighet att bygga till eller stycka av någon enstaka tomt för att t.ex. möjliggöra ett generationsboende.

I förslaget till översiktsplan talas mycket om behovet att ”utveckla” landsbygden. Men vad innebär ”utveckling”? Är det alltid synonymt med att bygga fler hus och bredare vägar? Eller kan utveckling vara att värna om natur- och kulturvärden för kommande generationer? Att bevara svampskogen och åkermarken i
stället för asfaltera och bygga bort dem? Att skydda Järnlunden och dess ännu rika naturliv från ytterligare påfrestningar? Förslaget till översiktsplan visar inte på någon hållbar utveckling av området utan kommer i stället innebära en avveckling av det vackra natur- och kulturlandskapet.

 

Sammanfattning

  • Vi vill att Fjälla-Hulta-Sjövik ska bevaras som det jordbruks- och fritidshusområde det är i dag, med eklandskap, betes- och åkermark som bevaras även för kommande generationer, men vi är positiva till att fastighetsägare ska ha möjlighet att bygga till befintlig fastighet eller stycka av någon enstaka tomt för att t.ex. möjliggöra ett generationsboende – för en organisk utveckling av området. Däremot säger vi nej till den kortsiktiga exploatering som utpekas i planförslaget, som sker på naturens bekostnad.
  • Vi vill att beteckningen i planförslaget ändras från randig färg (”möjligt omvandlingsområde”) till orange (”område med tydlig, enhetlig karaktär av fritidshusområde”) och vi avvisar bestämt planförslaget att området på sikt ska ändras från randigt till turkos (”omvandlingsområde”).
  • Vi vill att Linköpings och Kinda kommuner gör en gemensam miljöutredning om totalbelastningen på Järnlunden.
  • i vill att planförslaget skall följa Linköpings kommuns egna riktlinjer om en utveckling som är långsiktigt miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar och som bevarar, och utvecklar, värdefull skogs- och jordbruksmark.



Facebook