Begäran om en statlig utredning av svensk transvård och könsidentitetsbaserade arbetssätt i offentlig verksamhet
Genid och Rättssäker begär att regeringen tillsätter en oberoende statlig utredning av svensk transvård för alla åldrar och av könsidentitetsbaserade arbetssätt i skola, vård och annan offentlig verksamhet. Bakgrunden är osäkerheten kring behandlingarnas nytta och risker. Allvarlig kritik har framförts från erfarna vårdprofessionella mot Socialstyrelsens riktlinjer och hur de har tagits fram. Målet är att förebygga vårdskador och säkerställa att människor med könsdysfori får trygg evidensbaserad vård.
Läs vår skrivelse till regeringen nedan:
Begäran om en statlig utredning av svensk transvård och könsidentitetsbaserade arbetssätt i offentlig verksamhet
Sammanfattning
Genid (Gender Identity Challenge Sweden), Rättssäker och undertecknade professionella inom hälso- och sjukvården begär att regeringen tillsätter en oberoende statlig utredning av svensk transvård samt av de teorier om kön och könsidentitet som har fått genomslag inom vård, skola och annan offentligt finansierad verksamhet.
Internationella granskningar, däribland Cass Review i Storbritannien och den amerikanska HHS Review, har identifierat betydande osäkerheter kring evidensläget för medicinska och kirurgiska interventioner vid könsdysfori. De har även lyft frågor om medicinsk etik, informerat samtycke, samsjuklighet, social påverkan, risk–nytta-bedömningar och behovet av oberoende vetenskaplig granskning. (1,2)
Vi anser att motsvarande frågor behöver granskas i en svensk kontext. Därtill finns behov av en oberoende granskning av Socialstyrelsens hantering av området, inklusive de nationella riktlinjerna och deras vetenskapliga underlag.
Bakgrund
Under de senaste 10–15 åren har antalet personer som söker vård för könsdysfori förändrats kraftigt. Särskilt tydlig har förändringen varit bland barn, ungdomar och unga vuxna.
Patientgruppen kännetecknas ofta av hög förekomst av psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, trauma, suicidalt beteende och annan komplex samsjuklighet. Detta ställer särskilt höga krav på diagnostisk noggrannhet, psykiatrisk kompetens, medicinsk etik och individuella risk–nytta-bedömningar.
Parallellt har teorier om könsidentitet fått ett omfattande genomslag inom vård, skola, socialtjänst, myndighetsutövning och offentligt finansierade utbildningsinsatser. Det saknas dock en samlad och oberoende granskning av vilka vetenskapliga belägg som finns för dessa teorier och vilka konsekvenser deras tillämpning kan få för barn, ungdomar, unga vuxna, familjer och yrkesverksamma.
Evidens, risk–nytta och patientsäkerhet
Genid har granskat Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid könsdysfori hos vuxna. Det har väckt allvarliga frågor om myndighetens hantering av området. Granskningen visar betydande brister i bland annat det vetenskapliga underlaget, riskanalysen och konsensusprocessen, samtidigt som rekommendationer ges inom ett område där behandlingar kan medföra irreversibla och livslånga konsekvenser.
Kritik har även framförts av personer med stor professionell erfarenhet inom området. Professor Mikael Landén och chefläkare Johan Sandelin menar i sitt yttrande att riktlinjerna i centrala delar bygger på en rättighetsbaserad snarare än evidensbaserad modell, med risk för överdiagnostik, överbehandling och underbehandling av psykiatrisk samsjuklighet. De anser att riktlinjerna bör avpubliceras och arbetas om. Mia Mark, psykolog och enhetschef för Könsidentitetsmottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, lämnade Socialstyrelsens projektledningsgrupp av etiska skäl. Hon kritiserar bland annat hanteringen av evidensläget och samsjuklighet.
Medicinska och kirurgiska interventioner vid könsdysfori kan medföra allvarliga och irreversibla konsekvenser. Dessa omfattar bland annat:
-
infertilitet
-
förlorad sexuell funktion
-
urininkontinens, avföringsinkontinens och andra bäckenbottenrelaterade komplikationer
-
smärtproblematik
-
olika medicinska komplikationer, bland annat påverkan på skelett, ämnesomsättning och hjärt-kärlhälsa
-
försämrad psykisk ohälsa
-
allvarliga kirurgiska komplikationer
-
förlust av kroppsdelar och kroppsliga funktioner
-
psykiska konsekvenser vid ånger eller förändrad könsidentifikation
Trots behandlingarnas potentiellt livslånga konsekvenser finns fortfarande betydande kunskapsluckor kring långtidsutfall, komplikationer, ånger, detransition och vårdskador.
Trots Socialstyrelsens förändrade hållning 2022, med betoning på det osäkra evidensläget och behovet av större försiktighet, finns det skäl att granska om vården av barn och unga med könsdysfori i praktiken har förändrats eller om tidigare arbetssätt i huvudsak har bestått.
Utredningen bör därför granska hur risk–nytta-bedömningar genomförs inom svensk transvård och om de är väl avvägda utifrån behandlingarnas potentiella nytta, risker och det vetenskapliga evidensläget.
Samsjuklighet, diagnostik och medicinsk etik
En central fråga är hur könsdysfori förstås och utreds inom svensk vård.
Vår erfarenhet är att könsdysfori alltför ofta behandlas som ett avgränsat tillstånd, medan annan psykisk ohälsa, trauma och neuropsykiatrisk problematik riskerar att få en underordnad roll i vårdprocessen.
Utredningen bör granska hur samtidig psykisk ohälsa, trauma, autism och andra relevanta tillstånd utreds och behandlas samt i vilken utsträckning patienter erbjuds adekvat psykiatrisk bedömning och behandling.
Utredningen bör också granska om kroppsobehag och könsdysfori i betydande utsträckning kan vara uttryck för underliggande psykisk ohälsa, trauma, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller annan problematik som kräver en annan typ av behandling och stöd.
När behandlingar kan ge livslånga och irreversibla konsekvenser ställs särskilt höga krav på medicinsk etik och informerat samtycke. Det bör därför granskas om patienter får en balanserad och fullständig information om risker, osäkerheter, alternativa behandlingsvägar och långsiktiga konsekvenser.
Utredningen bör även kartlägga omfattningen av detransition och behovet av medicinsk, psykologisk och social vård för personer som avbryter eller ångrar könsbekräftande behandlingar. Det bör granskas om denna patientgrupp i dag får ett tillräckligt stöd inom svensk hälso- och sjukvård.
Social påverkan och könsidentitetsteorier
Cass Review och HHS Review har båda uppmärksammat behovet av att bättre förstå de sociala, kulturella och psykologiska faktorer som kan påverka utvecklingen av könsdysfori. (1,2)
Utredningen bör därför granska vilken betydelse sociala medier, utbildningsmaterial, intresseorganisationer, vårdpraktiker och andra samhällsfaktorer kan ha för hur könsdysfori förstås och uttrycks.
Utredningen bör även granska den vetenskapliga grunden för de teorier om kön och könsidentitet som används inom vård, förskola, skola, socialtjänst och annan offentlig verksamhet.
Särskilt viktigt är att undersöka om omstridda teorier eller antaganden har kommit att behandlas som etablerad vetenskap samt om detta har påverkat möjligheten till kritisk granskning, alternativa förklaringsmodeller och öppen professionell diskussion.
Evidensbaserad medicin eller andra utgångspunkter
En central fråga är om svensk transvård i tillräcklig utsträckning bygger på principerna för evidensbaserad medicin, medicinsk etik och individuell risk–nytta-bedömning.
Utredningen bör granska om vårdens utveckling främst har styrts av vetenskapligt stöd och patientsäkerhet eller om andra perspektiv och antaganden har haft ett betydande inflytande över riktlinjer, arbetssätt och klinisk praxis.
Detta innefattar även en granskning av externa aktörers inflytande över riktlinjer, utbildningsmaterial, myndighetsarbete och offentligt finansierad verksamhet.
Vår begäran
Vi begär att regeringen:
- tillsätter en oberoende statlig utredning av svensk transvård församtliga åldersgrupper.
- åter utredningen omfatta diagnostik, differentialdiagnostik, hormonbehandling, kirurgi, långtidsutfall, ånger, detransition och vårdskador.
- granskar hur risk–nytta-bedömningar, medicinsk etik och informerat samtycke hanteras inom svensk transvård.
- undersöker hur samsjuklighet, psykisk ohälsa, trauma och neuropsykiatriska tillstånd beaktas i vården.
- granskar den vetenskapliga grunden för könsidentitetsbaserade teorier och arbetssätt inom offentlig verksamhet.
- undersöker betydelsen av sociala, kulturella och psykologiska faktorer för utvecklingen av könsdysfori.
- kartlägger externa aktörers inflytande över svensk vård, skola, myndighetsutövning och offentlig policyutveckling.
- föreslår nödvändiga åtgärder för att säkerställa att vård och myndighetsutövning bygger på vetenskap, beprövad erfarenhet och medicinsk etik.
- kartlägger omfattningen av detransition och säkerställer att personer som avbryter eller ångrar behandlingar erbjuds adekvat medicinsk, psykologisk och social vård.
- granskar Socialstyrelsens hantering av området, inklusive de nationella riktlinjerna och deras vetenskapliga underlag.
Utredningen bör genomföras av personer med dokumenterad vetenskaplig och metodologisk kompetens som inte själva är verksamma inom könsdysforivården eller på annat sätt har haft en central roll i utvecklingen av de riktlinjer, behandlingsmodeller eller arbetssätt som ska granskas. För att säkerställa allmänhetens förtroende bör utredningen präglas av oberoende, transparens och bred vetenskaplig representation.
Avslutning
Frågorna kring könsdysfori, transvård och könsidentitet berör patientsäkerhet, barns rättigheter, medicinsk etik och offentlig förvaltning.
Alla människor har rätt till respekt, värdighet och skydd mot diskriminering. Samtidigt måste medicinska behandlingar, myndighetsbeslut och offentligt finansierade insatser kunna granskas kritiskt och vila på en solid vetenskaplig grund.
Behovet av en svensk granskning har ytterligare aktualiserats genom nya internationella studier. En nationell registerstudie baserad på finska hälsoregister från 2026 visade att behovet av specialistpsykiatrisk vård ökade signifikant efter medicinska och/eller kirurgiska könsbekräftande behandlingar. Bland personer som genomgått feminiserande behandling ökade andelen som behövde specialistpsykiatrisk vård från 9,8 procent till 60,7 procent, och bland personer som genomgått maskuliniserande behandling från 21,6 procent till 54,5 procent. Studien fann inte stöd för att behandlingarna var förknippade med förbättrad psykisk hälsa. (3)
Resultaten väcker grundläggande frågor om hur behandlingarnas nytta ska värderas i relation till deras risker, irreversibla konsekvenser och det övergripande målet att förbättra patienternas psykiska hälsa och livskvalitet.
Vi är djupt oroade över de vårdskador som redan har drabbat patienter och över risken att ytterligare patienter skadas till följd av behandlingar och arbetssätt där det vetenskapliga stödet är begränsat eller osäkert. Mot denna bakgrund finns ett angeläget behov av en skyndsam och oberoende statlig utredning.
Vi anser därför att tiden är mogen för en bred och oberoende statlig utredning som sakligt och öppet granskar evidensläget, de etiska frågorna, de långsiktiga resultaten och de samhälleliga faktorer som påverkar området.
Genid, Gender Identity Challenge Sweden, www.genid.se
Rättssäker, www.rattssaker.se
Sven Román, specialistläkare i barn- och ungdomspsykiatri
Mats Reimer, barnläkare
Karl O. M. Sallin, barnneurolog, doktorand
Referenser
Några centrala internationella underlag som motiverar behovet av en svensk utredning redovisas nedan.
- Cass Review (2024). Independent Review of Gender Identity Services for Children and Young People. https://webarchive.nationalarchives.gov.uk/ukgwa/20250310143642/https://cass.independent-review.uk/
- U.S. Department of Health and Human Services (HHS) (2025). Treatment for Pediatric Gender Dysphoria: Review of Evidence and Best Practices. https://opa.hhs.gov/gender-dysphoria-report
- Ruuska SM, Tuisku K, Holttinen T, Kaltiala R. (2026). Psychiatric Morbidity Among Adolescents and Young Adults Who Contacted Specialised Gender Identity Services in Finland in 1996–2019: A Register Study. Acta Paediatrica. PubMed – Finnish Register Study (2026)
Bilagor
Mikael Landéns och Johan Sandelins yttrande till Socialstyrelsen angående nya riktlinjer för könsdysfori för vuxna
Mia Marks yttrande till Socialstyrelsen angående nya riktlinjer för könsdysfori för vuxna
Bilagorna gick inte att lägga in här, men finns att läsa på Genids hemsida www.genid.se.