Stoppa lagen som tystar varningar om våldtäktsmän och pedofiler!

Tydligt ställningstagande: Allmänheten måste ha rätt att varna för dömda sexualförbrytare

Privatpersoner riskerar i dagsläget åtal för att ha “förtalat” dömda brottslingar (våldtäktsmän och pedofiler) när de via sociala medier spred information om dessa i varnande syfte. De förbrytare som blivit nämnda har offentliga domar som vem som helst kan begära ut och läsa om. Idag riskerar just en privatperson som gjort detta ca 2 års fängelse och avsevärda böter. 

Inom ramen för Tidösamarbetet har regeringspartierna tydligt markerat att samhällets svar på sexualbrott måste bli betydligt hårdare. Det har förts fram krav på skärpt lagstiftning, tidigare ingripanden och avsevärt strängare straff för våldtäktsmän och pedofiler. I den diskussionen har också lyfts att personer som vid upprepade tillfällen begår grova sexualbrott – såsom våldtäkter och övergrepp mot barn – ska kunna dömas till livstids fängelse.

Denna linje speglar en viktig och nödvändig insikt: vissa brott är så allvarliga, och vissa förövare så farliga, att samhällets primära ansvar måste vara att skydda kvinnor och barn, även om det innebär långtgående inskränkningar i förövarens frihet och möjligheter till återanpassning. Mot den bakgrunden är det inkonsekvent att samtidigt upprätthålla en ordning där allmänheten riskerar att tystas när den försöker varna för just dessa individer.

Det är därför viktigt att ta en tydlig ställning för att sann, korrekt och verifierbar information om personer som dömts för våldtäkt eller sexualbrott mot barn, genom offentliga domar, ska kunna spridas som en varning till allmänheten när syftet är att skydda kvinnor och barn.

Att detta i dag i praktiken kan vara straffbart enligt 5 kap. 1 § brottsbalken (förtal) är orimligt och oförenligt med ambitionen att kraftfullt bekämpa sexualbrott. Offentliga domar är inte rykten, utan de är fakta. När en person dömts av svensk domstol för våldtäkt eller sexualbrott mot barn är detta:

• ett rättskraftigt fastslaget faktum,
• offentliga handlingar enligt offentlighetsprincipen,
• information som direkt rör allmänhetens säkerhet.

Att sprida sådan information i varningssyfte kan ändå bedömas som förtal, eftersom lagen skyddar den dömdes anseende även när uppgifterna är sanna, om de anses leda till andras missaktning. Detta leder till en orimlig situation där det som är sant, relevant och potentiellt förebyggande kan vara straffbart att säga. Skyddet för kvinnor och barn måste väga tyngre än förövarens rykte! Våldtäktsmän och pedofiler tillhör de brottsgrupper som:

• har hög återfallsrisk,
• orsakar extrem och livslång skada,
• riktar sina handlingar mot de mest skyddslösa.

Om samhället samtidigt överväger livstids fängelse för upprepade gärningar, måste det också erkännas att allmänintresset av att varna för dessa personer väger tyngre än deras intresse av social anonymitet. Dagens regler skapar tystnad – inte trygghet eftersom:

• sanna uppgifter kan utgöra förtal,
• bedömningen av ”försvarlighet” är oförutsebar,
• förtal ofta är ett enskilt åtal,

Det uppstår en tystnadskultur där människor inte vågar varna andra av rädsla för juridiska konsekvenser. Den som försöker skydda kvinnor och barn riskerar rättsliga repressalier – medan den dömde primärt skyddas från sociala följder. Detta är en felvänd prioritering. Istället bör lagstiftningen tydligt slå fast att:

• Varningar som bygger på offentliga domar inte kan utgöra förtal när syftet är att förebygga allvarliga brott.
• Skyddet för kvinnor och barn ges företräde framför dömda sexualförbrytares rykte.
• Människor som agerar i gott uppsåt för att skydda andra ska ha rättsstatens stöd.

Ett samhälle som överväger livstids fängelse för upprepade sexualbrott kan inte samtidigt kriminalisera att människor varnar för dem som begått dessa brott. Att sprida korrekt information om dömda våldtäktsmän och pedofiler i syfte att skydda andra är inte förtal, det är ett uttryck för samhällsansvar.

Mia Stewart    Kontakta namninsamlingens skapare