Hjälp oss att få hem Simon & Mattias

Simon & Mattias kom till Sverige den 9 februari 2012 med sin mamma och storasyster.
Dom hade ca 5 år innan flytt kriget i Libanon med båda sina föräldrar, men efter några år började deras pappa misshandla deras mor och sedan oxå dom. Mamman anmälde misshandeln & försökte flytta så pappan inte skulle hitta dom, men det gjorde han. Han började även ofreda pojkarna sexuellt.
Tillslut fick deras mamma nog & tog med sina tre barn & flydde till Sverige.
Deras mamma är Marokan & pappa är Palestinier fast fördd i Libanon, villket innebär att han är statslös. Eftersom barnen även dom är födda i Libanon är även dom statslösa.

Här i Sverige ansåg man att faran i Italien inte var så stor så dom fick avslag på sin asylansökan & skulle skickas tillbaks. Detta va den 23 oktober 2013. Då övergav mamman sina barnen & åkte till Marocko, där hon ursprungligen kommer från. Barnen har inte hört från sin mamma på över ett år & vet idagsläget inte vart hon beffiner sej, eller om hon ens är i livet.

Barnen har aklimatiserat sej i Sverige & är som villket svenskt barn som hälst. Skulle du träffa dom så hör du inte ens att dom kommer från något annat land. Pojkarna går på gymnasiet, Simon går första året på restaurangutbildning & Mattias går andra året på byggprogrammet & det fungerar jätte bra.
Dom har bott hos oss sedan februari 2015 och är som våra egna barn. Eftersom dom inte haft några föräldrar har dom knutit an något otroligt.

Den 23 september fick vi besked om att pojkarna skulle utvisas. Man skulle bara vänta på ett svar från Italien. Detta har vi varit med om förut & Italien har aldrig svarat, så vi oroade oss inte för det. Men så fick dom ett datum. Dom skulle utvisas den 31 oktober. Den 25 oktober får vi medelande om att myndiheterna i Italien har svarat & att dom har ett barnhem åt pojkarna. Nada, deras storasyster ringer dom angivna myndigheterna och dom hade inte hört någonting. Nada ringde även gränspolien som inte heller dom hade hört något. Så vi invaggas i en falsk trygghet att det inte kommer bli någon utvisning, eftersom vi vet att pojkarna inte hade något ordnat mottagande. Men det Svenska migrationsverket hävdade bestämt att det finns ett ordnat mottagande samt att barnen har uppehållstillstånd i Italien.

Barnen och deras mamma hadde ett tillfälligt uppehållstillstånd som gick ut 23 november 2013 och som i alla EU gäller även samma regel i Italien. För att kunna förlänga uppehållstillståndet måste man vara på plats i landet och söka nytt senast sex månader efter det gamla gått ut. Barnen har inte varit utanför Sveriges gränser sen den 9 februari 2012, så det är helt omöjligt att dom kan ha gjort det.

Den 31 oktober åkte vi med pojkarna till Landvetter. Vi trodde in i det sista att dom inte skulle åka. Vi har varit till Italienska ambasaden i Stockholm och ambasadören sa att dom inte skulle släppa in pojkarna i landet. Det hade stämt om dom var över 18. Då hade gränspolisen satt dom på vändande flyg tillbaks. Men det fick dom inte göra eftersom pojkarna är minderåriga.

När pojkarna kom fram till Italien fanns inget ordnat mottagande. Dom fick tillsammans med migrationsverkets personal leta efter gränspolisen i över en timme. När dom väl hittat gränspolisen dumpade migrationsverkets personal pojkarna där. Dom hade fått en liten toast på flyget kl 06.00. Gränspolisen va arga och förvirrade, dom visste inte vad dom skulle göra & dom sa att dom aldrig varit med om det här förut. Att något land bara dumpat två barn utan att medela ankomst innan.

Pojkarna fick lämna fingeravtryck och gränspolisen kolla upp dom. Som vi hävdat hela tiden hade deras uppehållstillstånd gått ut 2013.
Vid 21.30 fick pojkarna varsin macka, ett äpple & en flaska vatten. Det va de ända dom fått att äta och dricka sedan den lilla toasten på flyget kl 06.00. Pojkarna fick sova i en cell på metallbänkar. Det va det ordnade mottagandet Sverige hade fixat åt dom.
Dagen därpå, vid 11 tiden kom socialtjänsten och hämtade pojkarna.

Nu bor pojkarna på barnhem i Italien, men vi ska ha hem dom igen. Svenska migrationsverket måste göra om & göra rätt.
Det är katastrof att det överhuvetaget går till så här.

1. Man utvisar två fungerande pojkar som varit i Sverige i snart 6 år. Som aklimatiserat sej här och inte har någon anknytning någon annan stans i värden.

2. Man splitrar en syskonskara som varit med om krig, misshandel och svek. En syskonskara där deras största trygghet är varandera.

3. Pojkarna går på gymnasiet och fungerar väldigt bra där.

4. Barnen vet inte var deras mamma är, eller om hon ens är i livet

5. Deras trygghet, förutom systern, är vår familj, som dom ser som sin egen. Självklart ser vi även dom som våra egna barn.

Vi har gjort sex st JO anmälningar och kommer anmäla det till europadomstolen. Men det tar tid & vi har inte så mycket tid.
Så vi hoppas på MÅNGA mamnunderskriter så vi får hem våra pojkar snabbt & att dom kan återförenas med sin storasyster.

Så snälla...skriv på och hjälp oss sprida det här.
Din namnteckning är otroligt värdefull.

Vill du veta mer så följ gärna min blogg: 

http://nouw.com/nennamittilivet

Där får du följa kampen för att få hem pojkarna igen. Jag har redan varit ner till Italien en gån & kommer snart åka ner till pojkarna igen.

Helena Nordin    Kontakta namninsamlingens skapare