FÖRSÄMRA INTE DET SVENSKA SKOLNÄTET

Låt den professionella forskningen inom pedagogik initiera möjliga förändringar i det stadiesystem vi har. Om och när det är pedagogiskt möjligt och fruktbart. Inte ekonomer, inte politiker, inte utrymmesbrist eller tomma rum, inte administrativa vinstmaximeringar och inte statistik, så länge den misstolkas.
Hur kan utbildningsverket underkänna en del av den utbildning som Pedagogiska Fakulteten ger? Har de ens MANDAT att göra det? Hur kan man överhuvudtaget starta en dylik "utveckling" utan en betydande överläggning med Åbo Akademis lärarutbildning? Konkret konsekvensbedömning finns inte! Såvida man inte förlitar sig på att "det där ordnar sig nog sen".
Och hur kunde jag vara så blåögd, att tro att det går en GRÄNS vid bollande med barns trygghet? Jo, det har framgått, t.o.m sagts rakt ut under "informativa tillfällen" att denna trygghet bara är en del av ekvationen! Att helheten går före. Då säger vi som Wittgenstein: "Titta närmare!" (på helheten). Och en gräns vid ytterligare avveckling av den finlandssvenska skolkulturen i Helsingfors.
Alltså om man i maktposition inte ännu förstått att det finlandssvenska kulturkapitalet (jo, för oss finlandssvenskar är utbildning en stor del av detta) består av saker som byggts upp under många år, att de finlandssvenska skolorna klarar sig så bra som de gör, inte trots, utan tack vare det system vi har... så kan man gott "se över" sitt eget agerande och förhoppningsvis göra en korrekt konsekvensbedömning av läget.
Och slutligen, hur länge tänker Kulturfonden beskåda detta elände? Finns det utrymme för privata lösningar i detta på flit skapade låsta läge? Maikkaris svenska referat sponsrades ju och Min Morgon. Nu brinner det i knutarna på riktigt.