Vi som vill ha kvar Jormas musikstunder!

Screen_Shot_2018-09-29_at_16.44_.28_.png

 

Uppmaning till aktion och namnlinsamling från anhöriga, boende och berörda parter:

Vi vill ha kvar Jormas musikstunder!

Skriv under, kommentera om du vill och sprid gärna länken till andra anhöriga.

Sedan 2016 håller Jorma Toivonen i mycket uppskattad underhållning på Mariahemmet där han bl.a. spelar upp musik för de boende. Ledningen har nyligen, av ekonomiska skäl, beslutat att underhållningen ska skötas av fasta personalen på respektive avdelning fr.o.m årsskriftet. Som anhörig/god man vill jag härmed samla in underskrifter för att visa vårt missnöje (boende / anhöriga) med beslutet.

Dessa aktiviteter utgör sedan länge höjdpunkten i min mors tillvaro på Mariahemmet som annars består mestadels av påklädsel, dusch, måltider, och TV-tittande. Det är under Jormas aktiviteter som hon ringer mig för att dela med sig om hur roligt de har det. Att det händer någonting på Mariahemmet. Det är hans aktiviteter som hon ser fram emot. Jag har själv varit med många gånger under åren och sett hur Jorma lyckas få de boende att känna sig välkomna och att just deras närvaro är viktig. Att de räknas. Med engagemang och entusiasm skapar Jorma viktiga tillfällen för social samvaro, möjligheten att välja låtar, minnas sin ungdom, sjunga med i mikrofonen som på Skansen och uppleva någonting utöver den vardag som erbjuds på hemmet. 

Förutom musiken och orken att peppa, tar Jorma ibland med sig annat som kryddar till vardagen; det kan vara saft, vin, eller annat gott. Han sprider ut vackra gamla vykort att titta på, instrument eller hemmagjorda maracas om någon känner sig manad, skapar utställningar av gamla vardagsföremål, arrangerar tävlingar, hänger upp tidningsomslag i salongen beroende på säsong, samt tar med sig tidningar, och pysselmaterial - ALLT för att stimulera de boende och försöka tillgodose inte deras fysiska behov, utan deras mentala och psykiska hälsa som individer. För att skapa lite glädje. Många sitter i egna tankar till synes ointresserade, men får glimten i ögat när just “deras” låt spelas, eller när de får syn på någon intressant eller nytt som bryter vardagstristessen.

Att lägga denna aktivitet på personalen på respektive avdelning vore synd inte bara då Jorma är en uppskattad aktivitetsledare med erfarenhet av just underhållning av boende sedan 1986, men även pga följande 5 punkter:

1. Det är av största vikt att sådan underhållning sköts av någon vars engagemang kommer från sin eget intresse/hjärta. Av lust. Av välvilja. Inte som ett ytterligare påtvingat inslag i arbetsbördan. Personalen är underbar och gör vad de kan men skillnaden är viktig. Att kunna prata om gammal musik, och dela intresset med de boende, den stämningen kan man inte skapa i förbifarten mellan blöjbyten och stressen att hinna med arbetsuppgifter.

2. Personalen på mammas avdelning hade tidigare sk “springare” emellan avdelningarna för att hjälpa till, numer är de endast 2 som ska klara allt. Gissar att många avdelningar redan lider av tidsbrist och nedskärningar på personalnivå. Det må vara “effektivt” men i längden bidrar det till mer sjukskrivning, och arbetsskador med vikarier som följd.

3. De boende träffar fasta personalen varje dag, dag ut och dag in, de är del av vardagen. Jorma har blivit en frisk fläkt - ett tillskott i vardagstristessen som många kämpar med tappert i det tysta. Vem för deras talan? Man vill oftast inte klaga om man vet att det inte hjälper. 

4. Att komma ut från avdelningarna gör att “någonting händer”. Det blir ett event. Inte bara för att det blir en aktivitet som man bjuds in till men även för att det främjar samvaro mellan avdelningarna. Har man inte hittat en vän på sin avdelning, kanske hittar man någon utanför. Kanske skönt att se andra ansikten än de man ser varje dag. Det är nåt man stolt kan visa upp sina anhöriga när de kommer på besök.

5. Det är resursslöseri att hälften av avdelningspersonalen ska viga 2 timmar till en aktivitet som Jorma själv kan leda i salongen / på gården (ibland på avdelningarna för de som inte orkar lämna avdelningen). Hur skulle det se ut i praktiken? Ett par skivor som sätts på till ett fåtal boende som får sitta kvar efter maten? En i personalen byter skivor medan den andra sköter allt det praktiska? Och hur blir det vid de tunga vårdbehoven? Under Jormas aktiviteter får personalen tillfälle att komma och gå, och de kan jobba under lättare arbetsböra ett litet tag. 

Vi vill att Jorma ska ha kvar sin “underhållningstjänst” och anser att sådana beslut inte bör tas utan en dialog med de boende, med personalen, med oss anhöriga. Jag vet att gympan och andakterna är kvar men de har inte samma funktion som musiken. Kan ni göra en undersökning? Är detta något boende/anhöriga är villiga att skänka en slant för? 100kr/månad per boende blir t ex 8200/månad! Om det är ekonomin som skaver - vilken lösning kan ni föreslå istället som inte går ut över de boendes trivsel och som underlättar deras vardagstristess? Har ni frågat vad de boende tycker i denna fråga? Vad de är intresserade av? Kan de uppmanas att hjälpa till mer? vika servetter? baka vid intresse? vattna blommor? Känna sig behövda och göra skillnad. Att ha ett mänskligt värde! 

Vi vill inte bara att de ska leva länge men även att de ska känna sig levande!

På Erstas hemsida för boendet står det: 

”Våra moderna boenden präglas av hemkänsla, trygghet och en meningsfull vardag. I vår verksamhet för äldre och personer med demenssjukdom är det självklart med fysisk rörelse och andra lustfyllda aktiviteter.”

Namninsamlingen avslutas den 12e oktober och kommer att lämnas till Ulrika Blumfelds, biträdande verksamhetschef på Mariahemmet, Christine Tell, äldrevårdschef inom Ersta, samt eventuellt till media/press. 

Vänligen,

Kim Ikonen Jennings, anhörig, dotter, god man


Kim Ikonen Jennings, anhörig    Kontakta namninsamlingens skapare