Vägupprop för bättre vägar i Jämtland

Det statliga vägnätet i Jämtlands län omfattar ungefär 600 mil väg varav en tredjedel av dessa är grusvägar. I exempelvis Krokoms kommun bedöms 5470 kilometer väg vara i behov av upprustning varav 4850 kilometer av dem är just grusvägar. De statliga medel som fördelas är helt enkelt alldeles för små i förhållande till det massiva upprustningsbehov som finns och i synnerhet på landsbygderna.

Till detta ska läggas att Trafikverket i ett nytt förslag vill klassa ner nästan hälften av det jämtländska vägnätet till klassificering vägtyp 6 vilket i praktiken innebär, såsom Trafikverkets själva beskriver det: ”risk för en ökad underhållsskuld”. Det kommer resultera i att vägar som redan idag är i undermåligt skick, trafikfarliga och olycksdrabbade blir än värre.

Vägfrågan inrymmer måna dimensioner och problemområden men den mest väsentliga delen är den som handlar om vår framtid. Barn som vistas längs vårt läns vägar ska kunna göra det på ett säkert och tryggt sätt. Så är inte fallet idag. Sänkt hastighet får dock inte vara den fortsatta strategin för att öka bärigheten såsom fallet ofta är idag. Det är inte rimligt att medborgare som bor på landsbygder ska straffas ytterligare med nedprioriterade vägar. I synnerhet inte när bilen är det huvudsakliga färdmedlet då fungerande infrastruktur såsom busstrafik i övrigt lyser med sin frånvaro.

Stora delar av det jämtländska vägnätet är inte upprustat på 10-tals år och vad som då sker är att vägarna bokstavligen faller isär. De klyvs liksom landet som helhet. Regeringen har i sina direktiv till angett att en del av pengarna som tidigare gått till upprustning av nya vägar (cirka 40 miljoner i Jämtlands län) nu direkt ska avsättas till gång- och cykelvägar. Det i sin tur minskar pengarna till nyproduktion av vägar ytterligare och kommer sällan landsbygderna till gagn Klyftan mellan stad och land kommer tveklöst öka. Sverige har råd att satsa på hela landet och måste göra det om målet är att också i praktiken driva en långsiktigt hållbar politik för ett land som håller ihop. Problematiken som råder är dock inte bristen på resurser utan snarare bristen på rättvis prioritering av statliga medel. Vidare är det avgörande utifrån möjliggörandet av en långsiktigt hållbar samhällsutveckling där allt fler måste bli självförsörjande, i synnerhet utifrån ett försvarsperspektiv, att landsbygderna har en fungerande infrastruktur.

Att trafiken blivit tyngre är också något som måste synliggöras i de infrastrukturella satsningarna. Särskilt viktigt är det att lyfta just det faktumet då det är landsbygderna som skapar och står för möjligheterna till Sveriges livsmedelsförsörjning. Jordbrukens maskiner har blivit allt större, tyngre och större och därför måste vägarna anpassas för dem, vilket de inte är idag. För att råda bot på denna snedvridna fördelning av gemensamma resurser krävs förståelse och insikt från alla berörda instanser som arbetar för vägunderhåll, att en rättvis fördelning av vägresurser handlar om jämlikhet för alla medborgare oavsett var de bor.

Vi kräver att:

• Nationella och regionala anslag måste fördelas utifrån vägarnas upprustningsbehov och inte utifrån befolkningstal.

• Trafikverkets uppdrag från regeringen omformuleras så att det säkerställer säkra och framkomliga vägar i hela landet

• Det Införs en lägstanivå av underhåll på statliga vägar och liksom en lägsta säkerhetsstandard för statliga vägar.

• Regeringsdirektivet gällande gångbanor och breddade vägar tolkas så att landsbygd, särskilt i anslutning till offentlig service såsom skolor också får del av pengarna, istället för enbart Östersund och större samhällen. • Infrastrukturbeslut blir en del av en generell landsbygdssäkring av politiska beslut.

• Att Region Jämtland Härjedalen ser över infrastrukturella prioriteringar som enbart gynnar det s k Jämtlandsstråket och de urbana delarna av Östersund    

Centerpartiet i Jämtland. Malin Bergman, Anna Olofsson Frestadius    Kontakta namninsamlingens skapare