Stoppa utvisningen av Ejona

Det här handlar om Ejona som flyttat till Sverige för ca 1,5 år sedan från sitt hemland Albanien. Hon kom ensam, efter att hennes fader ville, när hon fyllt 16, gifta bort henne, samt att han hade problem alkoholism och droger.

En allmänt farlig man för en ung tjej.

Hon är en omtyckt, duktig och exemplarisk elev som inte enbart är duktig i skolan utan även en väldigt bra vän och skolkamrat. Ejona har sedan hon kom hit förra året lärt sig svenska flytande i tal och skrift samt börjat studera samhällsprogrammet. Allt har alltså gått väldigt bra för henne och hon har gjort allt annat än fel i samhället. Hon har funnit vänner, inte bara mig, som verkligen tycker om henne. Vi har i princip blivit som en familj som delar allt med varann där Ejona är en väldigt viktig medlem.

Ejona fick ett besked den 3:e juli som skulle få henne kall och oroad nämligen att hon inte ska få vara kvar i Sverige längre. Motivationen till detta var att hon inte hade tillräckliga skäl eftersom landet inte är krigsdrabbat. Hon blev självklart förkrossad men fick någonstans ändå finna en acceptans med situationen som hon nu befann sig i. Hon blev alltså inte otrevlig över beskedet eller på något sätt gjort något olämpligt.

*Ejona sökte kontakt med sin ”pappa” för att berätta att hon kommer tillbaka till Albanien*
Hans bemötande var ”du är död för mig”.
Hon berättar då att hon kommer tillbaka till Albanien. Han svarar då ”Då är du död på riktigt.”
Ejona visade detta för migrationsverket. Deras svar var att det inte var ett hot eftersom han inte var i Sverige - helt obegripligt!! Hon ska ju tillbaka till honom… i Albanien? Ejona kan inte leva hemlig där då majoriteten känner hennes fader.

Trots att Ejona tog besked “med en nypa salt” bestämde sig migrationsverket att komma med ännu ett besked som skulle få henne att må dåligt. Det nya beskedet var nämligen att hon inte längre skulle få bo kvar i den stad som hon studerar på. Så istället för att bo kvar i det familjehem hon kom till, som hon dessutom trivdes i, skulle dom skicka vidare henne till ett nytt boende, med tre andra kvinnor. Detta boende var under. all. kritik. Ejona får alltså ett rum på detta boende som hon delar med en annan kvinna, dessutom finns det ingen dörr och inget annat än en säng. Inget internet så hon kan studera, ingen tv så hon kan underhålla sig själv, ingen trygghet, inga vänner att gå till och framförallt ingen personlig integritet.

Ejona bad migrationsverket om att få gå kvar i skolan, vilket skulle innebära att de skulle betala tågbiljetter till henne, eftersom det är hennes enda trygghet att få vara med sina vänner. Detta nekade dom henne, eftersom hon i sådant fall får börja om på ny skola. Notera att hon bara (för tillfället) får vara kvar till december 2018, och på den korta tiden ska hinna finna ny trygghet. Dock betalade vår nuvarande skola hennes resor eftersom de ville ha henne kvar där.

Ejona började, när hon fick beskedet att gå till psykiatrin samt skolkuratorn i hopp om att finna någon trygghet men framförallt slippa all ångest.

Ejona har alltså sammanfattningsvis förlorat: trygghet, familjehemmet, personlig integritet.

Hon har däremot fått:
Ångest, problem att sova, problem i vardagen, extrem oro över att behöva möta sin fader igen.

Även fått extrem hjälp från skolan som ställt upp för henne! Tack!


Matilda Rutström    Kontakta namninsamlingens skapare