Semines rättighet att vara kvar i Sverige, hennes hemland!

Nu är det dags att visa migrationsverket att vi är många som anser att de agerar omänskligt och felaktigt i hanteringen av min elev Semine Aliji och henns föräldrar. Jag ber er ödmjukast  att hjälpa mig i denna kamp och skriva på namninsamlingen som finns längst ner. Ni får väldigt gärna sprida detta budsakap till alla ni känner. 

Jag bifogar min egen insändare.

 

Även en Sverigedemokrat måste tycka att detta är fel.

Att migrationsverket har fullt upp är inte så svårt att lista ut och jag är säker på att de fått ta sig an många svåra och tuffa beslut. Att behöva säga nej till någon måste vara alldeles förfärligt. Därför hyser jag stor respekt för det arbete som de måste lägga ner. Åtminstone hade jag stor respekt fram till veckan innan påsk i år.

Anledningen till att jag ändrade åsikt var att jag då fick jag reda på att migrationsverket överklagat ett redan taget beslut om att ge en familj uppehållstillstånd.

Jag utgår helt ifrån min roll som lärare där jag ser min elev och den situation hon varit i tidigare och åter hamnat i.

Under hösten 2013 så gick min elev i fyran. Hon gick från glad, sprudlande och kunskapshungrig till en djupt ledsen och frånvarande elev. Hon satt ofta och grät i min famn. Familjen var utvisningshotad. I ett sådant läge så känner man sig fullkomligt otillräcklig. Det finns inget man kan säga som känns rätt. När så väl beskedet kom under julhelgen 2013 att familjen fått uppehållstillstånd så var lyckan total. Både för mig, klassen, naturligtvis för familjen och kanske allra mest för min elev. Sedan dess har allt rullat på på allra bästa sätt. Min elev har åter varit en glad, sprudlande och kunskapshungrig elev. Hennes varma ögon, hennes leende och hennes skånska dialekt sprider trygghet i klassrummet. Alla gillar min elev.

Under påsklovet kom så det helt otroligt oväntade beskedet att migrationsverket överklagat sitt beslut att ge familjen uppehållstillstånd. Nu ska de bara ut. Återigen har jag en gråtande och frånvarande elev i klassen. Hon sover inte utan hon sitter som en zombie i klassrummet, om hon inte gråter.

Som jag skrev inledningsvis så förstår jag att migrationsverket får ta tuffa beslut, men att göra som de gör nu är ta mig tusan inte ok. Jag förstår inte varför de lägger krut på människor som levt i Sverige under så många år och som dessutom anpassat sig fullt ut.

Pappan har bott i Sverige i cirka 10 år och driver eget kafé.

Mamman och min elev har bott här i cirka 6,5 år. Min elev har gått alla sina skolår i Sverige.

Nu ska de ut. De ska lämna det de byggt upp under alla dessa år. Min elev kommer att ryckas ut från den tillvaro hon växt upp i. Bort från alla hennes vänner, bort från all trygghet.

Det hela är för mig helt obegripligt att migrationsverket lägger tid på att överklaga något de redan tagit beslut om. Det är lika oförklarligt och OMÄNSKLIGT att skicka hem folk som bott här i 6,5 år. Vi talar om BARNMISSHANDEL och det sker av en svensk myndighet.  Sverige! Var finns vår moral, etik och medmänsklighet? Var finns vår empati?

 

En djupt ledsen och förfärad lärare samt en förkrossad klass