Se Människan

- ett upprop för en psykiatrisk vård värd namnet.

Den psykiska ohälsan har ökat. Idag är nästan hälften av alla sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa, en ökning med 129 procent sedan 2011. Ändå fortsätter nedskärningarna på den psykiatriska vården. Otillräcklig hjälp betyder lidande för brukare, ohållbara arbetsvillkor för personalen och en oerhörd belastning på anhöriga, som i sin tur riskerar att bli sjuka.

Efter år av nedskärningar är verksamheten så bräcklig att den inte tål någonting! Varje arbetsplats med sina boende/besökare är unik med egna utmaningar men bilden är ändå tydlig: bemanningen har minskat och är i verkligheten ofta lägre än vad som fastställts. Fast anställdas schemarader räcker inte för att täcka upp alla pass – istället tas personal utifrån vilket förstås oroar boende/besökare. Om någon ska ta semester måste personal täcka upp för varandra. Till och med inköp detaljgranskas för att spara någon krona. ”Helgbemanning” sträcks ut över allt längre tid av veckan och ofta hela sommaren. Vilka konsekvenser detta får för våra boende/besökares hälsa och möjlighet att vara en del av samhället diskuteras ytterst sällan – för styrande politiker verkar allt handla om pengar.

Många rapporterar om hur boende/besökare med olika problematik allt oftare blandas ihop. Psykiskt sjuka, missbrukare och neuropsykiatriskt funktionsnedsatta ska samsas trots att det uppenbart är negativt för deras hälsa och psykiska mående. Vi som personal gör vårt bästa men det blir problem när vi får nya brukare som vi varken har utbildning, erfarenhet, rutiner eller resurser att hjälpa.

Det är ständig brist på vikarier. Ofta blir det nollvick (ingen vikarie) eller vikarie bara någon timme när det behövs som mest. Neddragning i bemanning innebär mer ensamarbete, speciellt på helger. Den otryggheten gör det ännu svårare att få ut vikarier. Risken är överhängande att personalen skönmålar situationen inför vikarier för att inte skrämma bort dem – vilket är en fara för både brukare och personal. Att det finns larm räcker inte – händer något allvarligt kan det vara för sent.

Nu har vi fått nog! Vi har fått nog av nedskärningar som leder till att man trampar på de som redan är mest utsatta i vårt samhälle. Alla har rätt till ett drägligt liv och i den mån det är möjligt vara en del av samhället - även psykiskt funktionsnedsatta. Vi som jobbar med dessa människor har rätt till trygga och bra arbetsvillkor. Vi som anhöriga måste få avlastning och kunna leva ett drägligt liv. Vi tänker inte offra detta för nya nedskärningar i ett Sverige där rikedomarna är större än någonsin.

Med detta upprop går vi samman och samlar kraft. Utan anställda och anhörigas enorma arbete skulle psykiatrin haverera på en dag. Tillsammans är vi starka och vi kräver förändring. Det är dags att sluta vara ”snälla” och med smicker eller hot acceptera nedskärningar som varken är bra för boende/besökare, personal eller anhöriga.

Vi kräver av Luleå kommun: