Sandra har rätt till att flytta hemifrån och att kommunen tar sitt ansvar
Sandra 26 år och hennes föräldrar Nina och Göran, lever sen 7 år vid sidan av samhället.
Sandra är diagnostiserad med svår autism och intellektuell funktionsnedsättning.
Hon klarar inte att leva ett vanligt liv med alla krav och intryck.
Hennes komplicerade diagnoser gör att hennes vardag måste tillrättaläggas och anpassas in i minsta detalj för att hon ska må bra och inte backa ytterligare i sin utveckling.
Hon är beviljad assistans dygnet runt och det är idag hennes föräldrar som sköter det då inget annat har fungerat.
Kommunen har inte klarat att verkställa varken daglig verksamhet, korttids eller boende och när den anpassade skolan slutade för sju år sedan, tog familjens livskvalitet också slut. Allt har ställts åt sidan.
De gör inga resor, restaurangbesök eller träffar vänner. De firar inte ens jul då Sandra inte klarar det utan att må dåligt.
Det finns i dagsläget inga gruppbostäder som är anpassade för Sandras behov i den kommun hon bor.
Lagen säger att hon har rätt till det men socialtjänsten i kommunen har i sju års tid lyckats undvika att följa den lagen.
Idag finns inga riktlinjer för att säkerställa behoven för Sandra och personer som henne.
Den här gruppen människor kan inte själva föra sin talan eller uttrycka sina behov så kommunens handläggare får förlita sig till närståendes berättelse och läkarintyg där läkaren inte behöver ha specialistkompetens inom neuropsykiatriska funktionshinder.
Eftersom underlaget blir så godtyckligt så har kommunens handläggare sista ordet om vilka åtgärder som behövs.
I förlängningen innebär det här att många blir felplacerade, hamnar i boenden som inte är specialanpassade efter deras behov och där personalen ofta saknar kompetensen som behövs.
Det slutar ofta med att personen får stark ångest och ett utåtagerande beteende.
Skillnaden mellan att vara ett "svårt fall" och att vara välfungerande med glädje och livskvalitet handlar om små, men viktiga, anpassningar, personal som är välutbildad och framförallt; att utredningarna om individens behov görs av proffs.
Det är kostsamt med såna utredningar men det bör ses som en livsinvestering.
Det är skamligt att vi, i ett av världens bästa länder, där man ständigt talar om allas lika värde, inte klarar att ge de mest utsatta ett värdigt liv.
Människor som inte själva kan larma om de far illa.
Så här kan det inte vara, alla har rätt att flytta hemifrån och Sandras föräldrar har rätt att ha ett eget liv.
Skriv under och kräv att kommunen tar sitt ansvar och ordnar ett boende med Boda-verksamhet och personal med adekvat utbildning.
Mona Almqvist, Nina Gustafsson, Helene Johansson Kontakta namninsamlingens skapare