Nu Ropar Stenarna

En levande högljudd Kyrkas traditioner, ökat proportionellt till  en framväxande rädsla att stöta sig med de, för svenk religiositet främmande,    religioner som  aggressivy lanceras av obskyra krafter.

I påskens efterföljd minns vi Jesu intåg i Jerusalem då några ville hindra folket att hylla honom 

Kristus påpekar då, som nu; ”om dessa tystnar skall stenarna ropa”!

Vi upplever att vi är i den situaton att Lovsången till Kristus förkvävs och stenarna måste börja ropa. Sedan 1500-talet har vi lovsjungit ch predikat på vårt tungomål i Sverige.  Skall nu denna rätt förvägras oss genom den allienation som visar sitt verkliga ansikte även inom vår Svenska Kyrka.  Uppenbarligen har Kristus blivit en stötesten för vår Kyrka. Varför vi frågar ärkebiskoppen;Vilka åtgärder avser ärkebiskopen vidta för att komma tillrätta med den  ”avkristning och ökande kristofobi, som tar ett allt starkare grepp om den svensk Krisenheten

 

Att dessutom vi, som bekänner oss till den uppståndne, levande Herren, skall tvingas bevittna ständiga skymfer av det vitigaste i vår tillvaro, är ytterligare en omständighet som kräver omedelbara insatser från svenska Kyrkans ledning. Med portalparagrafen ur  Kyrkoordningen i åtanke vill vi att densamma  åter blir det rättesnöre till vilket svena Kyrkans församlingar skall förhålla sig i allverksamhet och  än en gång i historien kasta ut månglarna ur templet.

 

Svendka Kyrkans ledning; ärkebiskopoch kyrkomötet måste redovisa  vilka åtgärder man avser att vidta för att komma till rätta med detta ,för Kyrkan, förödande problem