#låtdeungastanna - de går sönder. Vi går sönder.
Låt oss berätta, detta har hänt:
• Röda Korset och Amnesty lämnar nu Afghanistan. Det är för osäkert.
• UNHCR (FN) förklarar i sin senaste rapport att Afghanistan är ett land i krig.
• Det urskillningslösa våldet i Afghanistan ökar (https://unama.unmissions.org/protection-of-civilians-reports).
• Kabuls största lyxhotell attackeras. Dödssiffra: över 40 döda.
Några dagar senare attackerader Rädda Barnens kontor i Jalalabad. Flera av organisationens medarbetare dör, många skadade. Enligt nyheterna ligger IS (daesh) bakom. IS deklarerar att Svenska Afghanistan-kommitténs kontor alldeles intill dådet är deras måltavla. Orsak: kommittén ”hjälper tjejer med skolgång”
• Rädda barnen stänger sitt kontor i Afghanistan tillsvidare som ett resultat av attacken. (edit: 7/2-2018, korrigering i text, Rädda barnen önskar förtydliga att det i nuläget inte finns några planer på att stänga verksamheten permanent i Afghanistan. Kontoret är tillfälligt stängt pga av händelsen som föranleddde att fyra av Rädda barnens medarbetare dödades.)
• Samma vecka detonerar en bilbomb i Kabul. Dödssiffra: över 100 människor. Minst 250 skadade (https://www.aftonbladet.se/…/kraftig-bilbomb-i-kabul-95-doda).
• Kort därefter attackeras en militärakademi med flertalet döda.
• Sveriges ambassad skickar hem personal till Sverige på grund av säkerhetsläget. Det är för farligt att befinna sig på gatorna i Kabul.
• USA ökar sin närvaro.
• Samtidigt avancerar både Talibaner och IS.
• En rapport kommer ut och tydliggör att 7/10 Afghaner som återvänder till Afghanistan tvingas fly på nytt. (https://www.nrc.no/news/2018/january/new-report-repeated-displacement-blights-lives-of-afghans/) Edit 3/2-2018: uppdaterade länk
De vill bara leva.
De är cirka tolvtusen ensamkommande. De har väntat på besked i över två års tid. Knappast några ensamkommande kommer till Sverige längre och har inte gjort så sedan nya lagen trädde i kraft (2016). Vi pratar alltså inte om ”alla världens flyktingar” utan om en mycket begränsad andel ungdomar.
Tolvtusen ungdomar fördelat på Sveriges kommuner blir i snitt 41 ungdomar per kommun.
41 unga människor i din kommun.
41 unga människor med driv som går i skolan, har nya svenskfödda vänner och vuxna trygga medmänniskor i sin närhet. Unga som förgyller våra idrottsklubbar och vill gå i skolan, som pratar och förstår svenska, som vill bli en del av oss och få börja leva.
Precis som vi, vill heller inte de att eventuella kriminella ska vara kvar i Sverige. Kriminell är kriminell oavsett vem det är och var man är född.
De vill jobba och göra rätt för sig. De vill klara sig själva och inte leva på bidrag.
Stanna till ett tag nu och lyssna:
Samtidigt som allt detta händer behöver Sverige 60.000 arbetskraftsinvandrare per år i ett antal år. Vi behöver få hit människor som kan jobba. Men regeringen lägger ändå enorma resurser på att jaga och kasta ut ungdomar som redan är integrerade i samhället. Det sker efter att de genomgått en rättsosäker och extremt lång asylprocess. Hade processen varit kortare och säkrare hade de för länge sedan fått stanna eftersom de var barn när de kom hit på flykt utan sina föräldrar.
Det är inte ungdomarnas fel att det tagit så lång tid för beslut. Det är inte ungdomarnas fel att processen inte varit säker.
För oss är det helt otroligt att vi inte drar nytta av dessa driftiga och viljestarka ungdomar, som flytt från länder där terror och krig råder för att de vill fred, och som vi redan investerar tid och pengar i. Som vi nu vet är fantastiskt fina människor och som kommer att ge tillbaka till samhället i form av hårt arbete och skatteintäkter.
Ungdomarna har redan tagits emot av ett civilsamhälle som bygger Sverige underifrån med medmänsklighet och kärlek. Integeration på riktigt.
”När den här perioden i våra liv är över och filmen om flyktingkrisen kommer att bli producerad, vilka i filmen kommer du sympatisera med; de som försökte hjälpa, de som försökte stjälpa eller de som tigandes tittade på?”
Gör DIN röst hörd!
#låtdeungastanna
Tomas Tysén Kontakta namninsamlingens skapare