Stoppa Länsstyrelsens häxjakt av Christina Olsson

Uppdatering om Christina Olsson/Smaskens Hundpensionat

Kolla under uppdateringar på namninsamlingen på skrivunder.com

MVH

Lisa

Vad händer nu med Christina Olsson/Smaskens Hundpensionat

Hej,

Först och främst vill jag uppdatera med att djurförbuds prövningen mot Christina lades ner i Maj. 

Innan det så hade namninsamlingen som du skrivit på skickats till Ingrid Gulbrand(chef på Landsbygdsavdelningen) och Niklas Gaustenius(Enhetschef på veterinär och djurskyddsenheten) på Länsstyrelsen Västra Götalands län. Jag är övertygad om att namninsamlingen gjorde skillnad!

Efter att ha “hämtat andan” går vi vidare till nästa steg: JO-anmälan mot Länsstyrelsens osakliga och häxjakt-liknande agerande som jag också vill påstå brutit mot rättssäkerheten och tillämpat dubbelbestraffning(ne bis in idem).

Innan namninsamlingen lämnades in kontaktade jag Länsstyrelsens ledning för att försöka diskutera och försöka få förståelse av deras sida och processen i sin helhet. Jag fick förklarat att det är bäst, och enda vägen, att framföra åsikter på Länsstyrelsens processer genom en JO-anmälan. Jag kan tycka det är en hård linje och att en diskussion med ledningen hade varit ett rimligt första steg men så fungerar inte Länsstyrelsen fick jag förklarat för mig. 

Jag har inga illusioner, i och med att alla ärenden inte tas upp verkar det troligt att en mängd om samma sak gör det mer troligt att dom gör det. Så jag ber dig att överväga att skicka in en JO-anmälan:

Så här gör du (tar 5–10 minuter):

1. Gå in på: https://www.jo.se/jo-anmalan

2. Välj hur du vill skicka anmälan dom ser helst att du använder deras webformulär via knappen “Anmäl myndighet eller tjänsteperson”
   
   

3. Fyll i uppgifterna som begärs

   1. Mot vem riktas anmälan: Länsstyrelsen Västra Götalands Län

   2. Dairienummber (inom Länsstyrelsen): 40686-2023 och 43080-2023 

      1. Detta är vad det var från början, varje överklagande fick nytt nummer.

4. Klistra in (eller använd som inspiration) följande text i klagomålsfältet:

   1. Du kan också hitta mina mer detaljerade tankar och summering av datum längre ner som du kanske vill basera på istället. Eller egna diskussioner med Christina osv. Skriv vad som känns rätt för dig.

“Jag vill anmäla Länsstyrelsen i Västra Götaland för deras hantering av tillsynsärendet(diarienummer 40686-2023 och 43080-2023) mot Christina Olsson, som drivit Smaskens hundpensionat i över 36 år utan anmärkningar..

• Brott mot proportionalitetsprincipen: Länsstyrelsen drog in tillståndet utan att först pröva mindre ingripande åtgärder som att ge Christina möjlighet att rätta till några eventuella brister och genomförde upprepade inträngande inspektioner för en diskuterbar engångshändelse – något som står i strid med 5 § förvaltningslagen om att ingripanden ska vara proportionerliga till det faktiska behovet av skydd.

• Visat tecken på förföljande myndighetsutövning och implementerat dubbel bestraffning(ne bis in idem).
  
  

• Inspektionerna var intrång i privatlivet (krävde inträde i bostad, tände lampor i sovrum, väckte barn).
  
  

• Tillstånd drogs in trots starkt stöd från tre veterinärer och skriftligen från 39 kunder. Vidare har 651 personer skrivit på en namninsamling om att det liknar en häxjakt och tycker inte att processen är rätt och rimlig. Jag anser att Länsstyrelsen brutit mot kraven på saklighet, objektivitet och rättssäkerhet och vill att JO granskar ärendet.”

Varför det är viktigt:

• Flera oberoende JO-anmälningar visar på ett systematiskt problem, inte ett incidentfel.
  
  

• JO kan ge kritik som tvingar myndigheten att förbättra sina rutiner.
  
  

• Din röst kan bli den avgörande skillnaden som får JO att agera. Tystnad är ingen dygd i det här fallet: Detta är inte en situation där “tiga är guld” – vi måste göra våra röster hörda nu för att försvara saklighet, objektivitet och rättssäkerhet mot oproportionerliga myndighetsåtgärder.
  
  

Frivilligt men betydelsefullt – varje anmälan spär på trycket. Tack för att du stöttar Christina Olsson och officiellt ställer frågan om det skett myndighetsmissbruk.

Med vänliga hälsningar

Lisa Olsson

Mina tankar

I brevet som meddelade att djurförbudet lades ner nämner dom att Christina har allvarligt försummat tillsynen eller vården av ett djur.

Vidare nämner man att vid en kontroll 24 Januari 2024 at man fann man att hon hade fyra katter. Varav en med ett irriterat öga, som har sekret rinnande, och en mager katt. Hundar hölls i för små utrymmen utan tillgång till vatten och berikning, två av Christinas egna hundar var i bur. Man beskriver inte vilka utrymmen specifikt det handlar om eller hur dom bryter måten (exempelvis finns inga noteringar om att utrymme X var 10 cm för smalt eller liknande).

Christina avlivade katten som hade bedömts som mager dagen efter kontrollen. 12 Mars 2024  man ålade man också att Christina skulle se till att en veterinär undersöker katten med ögonbesvär och att inte burförvara hundar. Christina valde att avliva katten med ögonbesvär. Vid kontroller 22 Mars 2024 och 29 Maj 2024. Då fann man att hon och Ingvar(hennes man) har 3 egna hundar och inte längre någon pensionatverksamhet.

Jag tycker det är en viktig detalj att inspektionerna som nämns ovan inte har som mål att arbeta med Christina med några eventuella brister. Så här i efterhand går det att notera att Länsstyrelsen har varit mycket motiverad att se till att hon inte ska få driva pensionat mer, eventuellt inte ha djur alls. 

Man ska komma ihåg hur det började: deras inledande utredning resulterade i att man drog in hennes tillstånd(baserat på telefonsamtal och skriftlig bedömning från veterinären som avlivade hunden) och meddelade att man tyckte det var rimligt att hon skulle stänga ner inom 7 dagar. Vid det stadiet hade man ännu inte gjort en inspektion eller sökt Christinas veterinärers åsikt, för det handlade ju inte om en hund egentligen. Det handlade ju om Christinas lämplighet att ta hand om hundar.

Länsstyrelsen gjorde uppenbarligen bedömningen från början att Christina Olsson var en så allvarlig djurskydds risk att man överklagar inhibitionen hon fick från Förvaltningsrätten (=att få fortsätta den ca 40-åriga verksamheten tills det tagits upp i rätten istället för omedelbar nedstängning). 

Länsstyrelsen kommer senare också att överklaga beslutet som tas i Förvaltningsrätten - som inte ansåg att det gick att bevisa att hunden lidit mer under än innan hunden lämnades till henne. 

Katterna som det görs anmärkningar på var över 20 år gamla, på ålderns höst och Christina hade redan pratat om att det är snart dags att låta dom gå vidare innan den här häxjakten startade. Katten med ögonbesvär fick den åkomman som ung katt efter att ha blivit biten och var då undersökt av veterinär. Där bedömdes övervakning och rengöring med koksalt som behandlingsplan och uppenbarligen hade den vården fått katten till den åldern. 

Varför nämner jag detta? 

Perpektiv. Jag vill påstå att det är en gråzon när man har djur, jag tror det händer ibland att det väntas för länge innan man tar beslutet att avliva sitt djur man haft lång tid - av olika anledningar som inte inkluderar ont uppsått. Jag tycker att det är hårt och omänskligt att kalla det försummelse under dom här omständigheterna. Jag kan tycka något liknande om situationen gällande hunden som startade den här häxjakten.

Christinas gamla katter som mest låg i en hög eller i hängmattorna på altan/trappen på framsidan av hennes hus tycker jag inte riktigt kvalificerar för allvarligare brister. Det finns nog större djurvälfärds brister att oroa sig om. Jag vill också poängtera att Christina avlivade katterna, inte för att det var hennes val eller veterinärens nödvändigtvis, men hon ville bara få Länsstyrelsens anmärkningar och häxjakten att sluta. Vad jag vill minnas så hade veterinären tyckt att dom var i gott skick för sin ålder när dom avlivades.

Hundarna i små utrymmen och i burar, kan det vara så att dom hölls så för att möjliggöra inspektionen eller hade man föredragit att hundarna hoppade på inspektörerna? Är det rimligt att tro att hundar hölls i små utrymmen, utan vatten, berikning i en rörelse med det ryktet Smaskens Hundpensionat och Christina har? Och när man säger för små, vad menar man egentligen? Hur ”för små” var dom?  Igen perspektiv, jag tycker också det är intressant att inspektörerna inte ställde frågor om vad dom tyckte dom såg. Också intressant att man inte kunnat specifiera vilka utrymmen som påståtts vara för små vid förfrågning vid en av dom senare inspektionerna. Inte heller har man kunnat säga vad Christina skulle ha gjort istället “Kontaktat veterinär tidigare i varje fall” tror jag vi kunde läsa i Kungälvs Posten.

Sen var det ju rundorna i rätten (Förvaltningsrätten och Kammarrätten). Christina får rätt i Förvaltningrätten och Länsstyrelsen vinner i Kammarrätten. Så här i efterhand är det intressant att konstatera att Kammarrätten var också den instans som Länsstyrelsen överklagade Christinas inhibition till, och fick rätt då med. Alltså Kammarrätten gick på Länsstyrelsens linje om inhibitionen och om ärendet i sin helhet, till skillnad från Förvaltningsrätten.

Efter beslutet i Kammarrätten när man konstaterat att resultatet har meddelats, som i alla fall jag aldrig hade trott var möjligt, anger man också att man genomför en djurförbuds prövning. Alltså eventuellt inte få lov att ha djur alls, inte ens få gå ut med grannens hund står det på en typ av djurförbud i brevet man skickar till Christina. 

Efter att djurförbuds prövningen meddelats hörde jag av mig till Länsstyrelsens ledning och pratade med handläggaren. Handläggaren angav att hen inte kunde prata med mig utan fullmakt men gjorde ett uttalande att “det inte fanns någon logisk förklaring till varför veterinär inte hade sökts tidigare”. Detta tyckte jag var ett intressant uttalande i och med att tre veterinärer inte håller med om det och två rundor i rätten (förvaltningsrätten och kammarrätten) kanske är bevis på att det är minst sagt diskuterbart.

Man anger också att djurförbuds prövningen är baserad på samma händelse som har gått igenom den rättsliga processen. Dubbelbestraffning går emot svensk förvaltningsrätt (och EU-rätt). Jag ställde frågan varför det hade tagit så lång tid att starta den processen i och med att det nu var 18 månader sen det hände - brist på resurser var svaret. Men resurser att överklaga och göra upprepade inspektioner hade man. Dock ska det ju erkännas att vid nån tidpunkt meddelade Länsstyrelsen att Christina fick stå för dom kostnaderna. Räkningarna från Länsstyrelsen till henne inkluderade 900 sek per påbörjad timme och kostnader för restid så dom resurserna behövde dom ju inte få fram.

Så av den här situationen att döma så verkar det som att Christina Olsson och Smaskens Hundpensionat har varit ett utav dom största hoten mot djurvälfärd inom Västra Götalands Län. I och med att dom 3 veterinärerna, kunderna och alla dom 651 personer som skrivit på namninsamlingen målar en annan bild,  framkommer detta som myndighets missbruk. Det är också intressant att veterinärerna och kunderna faktiskt personligen sett Christinas hanterande av djur i hennes vård, vilket Länsstyrelsen inte har. Vart är vi påväg om folkets röst inte är värd mer än myndighets personal? När en myndighets instans fastnar i sitt eget resonemang blir den en eko-kammare. För att motverka denna byråkratiska eko-kammaren måste vi göra våra röster hörda.

Jag hoppas främst på två saker:

• Att det måste vara dokumenterade försök att jobba med någon som anses brista i sina skyldigheter innan det är lämpligt att fastställa ett livsförändrande besult

  • I fall som Christinas hoppas jag det blir att man klargör vad bristerna var och vilka handlingar som skulle skett istället/som saknades - specifikt.

  • Uppföljande aktiviteter (t.ex. kontroll hos personens veterinärer eller inspektioner)

• Om ett livsförändrande beslut ska delges så måste delgivande instans ta steg för att ta ansvar för den påverkade personens välbefinnande. Jag skulle inte önska händelseförloppet åt någon, det oroar mig vilken skada som Länsstyrelsens handläggning kan orsaka de personer som blir föremål för deras processer. 

Åter igen, hör gärna av dig om du vill diskutera

Summering av händelseförloppet:

Oktober 2023

Christina har den 11 åriga hunden i 10 dagar.

November 2023

Anmälan görs.

Länsstyrelsen begär ett uttalande från Christina i deras utredning av ärendet, vilket verkar som det bestod av granskning av rapporten från avlivande veterinär, yttrande från hundägaren och yttrande från Christina Olsson. Noterbart är att det inte inkluderade inspektion eller samtal med Christinas kunder eller veterinärer.

December 2023

Länsstyrelsen meddelar att händelsen är mycket allvarlig och att hunden utsats för kraftigt lidande. Tillståndet att yrkesmässigt urfodra och förvara hundar återkallats och man meddelar att hon ska upphöra tillståndspliktig verksamhet inom 7 dagar. 

Låt det sjunka in, lägg ner nått du spenderat nästan 40 år med och är fullbokad månader i förväg som regel. Dom skriver vidare att dom tycker 7 dagar bör ge hundägarna nog tid att hitta andra lösningar för sina hundar. Detta i December månad, så jag antar att den som skrev det aldrig sökt hundpassning över Jul och Nyår.

Christina överklagar till Förvaltningsrätten och ansöker om inhibition (=tillstånd att forsätta driva verksamheten tills det tas upp i rätten).

29 December 2023 - inhibition beviljas av Förvaltningsrätten

Januari 2024

11 Januari - Kammarrätten upphäver beslutet om inhibition, efter att Länsstyrelsen överklagat.

24 Januari - inspektion av Länsstyrelsen. Då Christinas advokat är på utlandssemester har hon inte blivit informerad att inhibitionen hävts.

Man kräver att få komma in i den privata bostaden, och fokuserar på katterna, väcker Christinas barnbarn(6 månader) som ligger och sover. Christina jämför det efteråt med skuldindrivare på tv.

Också under Januari månad: man begär att Christina ska komma in för intervju(förhör) på sin födelsedag.

Mars 2024

22 Mars - Länsstyrelsen gör inspektion, inga brister fanns.

April 2024

Förvaltningsrätten bedömer att Länsstyrelsen inte haft skäl att återkalla Christinas tillstånd att yrkesmässigt utfodra och förvara hundar.

Maj 2024

Länsstyrelsen överklagar till Kammarrätten.

29 Maj Länsstyrelsen gör inspektion, inga brister fanns.

Juli 2024

Polisen lägger ner sitt ärende.

September 2024

Kammarrätten upphäver Förvaltningsrättens beslut, och gett Länsstyrelsen rätt i att ha återkallat hennes tillstånd. Dom menar att det inte handlar om ett enstaka tillfälle men flera dagar av kraftig lidande. Dom skriver att Christina i praktiken inte har den kompetens som krävs, nästan 40 år av verksamhet och yttranden(veterinärer och andra kunder) till trots.

Oktober 2024

Christina överklagar till Högsta Förvaltningsrätten, men dom tar inte upp det.

Mars 2025

Länsstyrelsen anger att dom gör en Djurförbuds prövning mot Christina.

Namninsamlingen startas.

April 2025

Namninsamlingen skickas till Ingrid Gulbrand(chef på Landsbygdsavdelningen) och Niklas Gaustenius(Enhetschef på veterinär och djurskyddsenheten) på Länsstyrelsen Västra Götalands län.

Maj 2025

Länsstyrelsen meddelar att dom inte ger djurförbud 

Dela denna namninsamling

Hjälp den här namninsamlingen att få fler underskrifter.

Hur sprider man en namninsamling?

• Dela namninsamlingen på din Facebookvägg och i grupper som rör ämnet för din namninsamling.
• Kontakta dina vänner
  1. Skriv ett meddelande där du förklarar varför du skrev på namninsamlingen, då människor är mer benägna att skriva på om de förstår hur viktig frågan är.
  2. Kopiera och klistra in namninsamlingens webbadress i ditt meddelande.
  3. Skicka meddelandet via e-post, sms, Facebook, WhatsApp, Twitter, Skype, Instagram och LinkedIn.