2 åring nekas sin pappa
En pappa har ansökt för att få komma och bo med sitt barn i Sverige. Han fick avslag på ansökan.
Tydligen finns det lagstiftningar i Sverige som stödjer att ett barn får växa upp utan ena föräldern och ett riktigt familjeliv (trots att båda föräldrarna och barnet själv vill leva tillsammans som en hel famij).
Tydligen bryr sig ingen om vad händer med barnet om mamman råkar ut för en olycka eller blir sjuk...
Mamman har ingen släkt tyvärr dvs barnet har endast mamman som tar hand om honom.
Mamman väntar på en operation och lever med smärta men väntetiden är lång pga pågående pandemin. Men efter operationen behöver mamman hjälp under återhämtningstiden.
Dessutom har mamman högt blodtryck och äter medicin mot det.
Mamman har 3 barn från ett tidigare äktenskap, ett av dessa barn har allvarlig funktionshinder och mamman är hans vårdare.
Mamman har två arbeten plus alla hushållssysslor ensam, eftersom hon inte har någon släkt.
Men enligt Migrationsverkets går det bra om barnet fortsätter att bo ensam med sin mor. De tar inte hänsyn till mammas svåra situation och att hennes liv är fullt av oro, trötthet och stress och det kan resultera i utbrändhet.
Tydligen finns det lagstiftningar i Sverige som tycker att barnens bästa inte är det viktigaste.
Tydligen finns det lagstiftningar i Sverige som tycker att en familj får splittras.
Allt detta för att familjen inte hade möjlighet att bo tillsammans hittills - just pga Migrationsverket, eftersom pappan behöver uppehållstillstånd och väntar i sitt hemland. (Mamman blev gravid under ett besök till pappan, barnet är fött, bosatt och medborgare endast i Sverige) Och nu, pga att de tidigare inte hade möjlighet - förlorade de rätten till att få leva tillsammans som en familj.
I barnkonventionen artikel 10 nämns det 2 ord: humant och positivt - om hur en familjeåterföring ska behandlas.
Ett avslag som tar barnets rätt till pappa och familjeliv och som låter honom träffa pappa cirka en gång om året (eller inte ens det med tanke på pågående pandemin) känns varken humant eller positivt. Vet inte hur beslutsfattarna skulle uppleva att få träffa sitt barn (eller sin far när de var 2 år gamla) en gång om året.
Mamman och barnet har inte möjlighet att flytta till pappas hemland eftersom mammans exman skulle inte godkänna att hon flyttade och tog med sig deras gemensamma barn. Och hon vill självklart inte lämna sina barn heller, hon är ju vårdare av sitt funktionsnedsatta barn.
Dessutom, omständigheterna i pappas hemland innehåller faror, sjukdomar, dåliga faciliteter, förorenat vatten, luft och miljö, opålitlig el, dåliga vägar och livsfarlig trafik, skadedjur som sprider fruktansvärta smittor. Mamman och barnet är inte heller medborgare i pappas hemland.
Migrationsverket styrker alla sina uttalanden med gällande lagstiftningar. Det finns alltså sådan lag i Sverige som tillåter att barns rättigheter tas bort.
Här är en bild på den sista delen av beslutet som vi självklart överklagar med hjälp av advokat. Men det skulle kanske hjälpa om Migrationsdomstolen såg hur folk tittade på en sådan situation. Hoppas att de ser att ett sådant beslut förstör en familj - och ett litet barns liv. Hoppas att de inser allvaret i situationen, hur otryggt barnet är med en endast förälder som kan vara på väg till utbrändhet.
Pappan har dessutom bort i Sverige tidigare i 12 år, pratar flytande svenska, är integrerad till den svenska kulturen samt samhället och har arbetslivserfarenheter på den svenska arbetsmarknaden. Han vill jobba hårt och förverkliga sina drömmar om att bli bussförare och köpa hus och skaffa hund... Alltså han önskar ett vanligt familjeliv med sitt barn och barnets mamma.
Snälla skriv under och dela om du tycker att barnet borde få chansen till en hel familj, ett familjeliv och en pappa.
Har ni frågor, behöver ni mer info får ni maila till: pettyke77@yahoo.se
Iren Albinsson Kontakta namninsamlingens skapare