Stoppa utvisningen av Albertina och Janet!

Janet (17 år) och Albertina (15 år) kom till Sverige som ensamkommande barn 2011. De ansökte om asyl, men fick avslag. Nu, efter fyra år i Sverige, ska de utvisas till ett barnhem i Angola.

”Vi är rädda för att åka tillbaka” säger systrarna, som har vuxit upp på ett barnhem i huvudstaden Luanda. På det barnhemmet utsattes de för hemska övergrepp och hotades av föreståndaren. Nu är de oroliga över att åter bli utsatta.

Hjälp dem att stoppa utvisningen!

Skriv under namninsamlingen!

Under de fyra år som de har varit i Sverige, har systrarna etablerat sig på bästa tänkbara sätt. Deras svenska familjehem har lärt dem allt om det som skulle bli deras nya hemland, och i skolan utvecklas de sida vid sida med sina svenska klasskamrater. De är omtyckta på fritidsgården, där de ofta deltar i sång- och dansaktiviteter. De går på Friskis och Svettis och har övernattningar med sina tjejkompisar. Även med hotet om utvisning hängande över sig, har de klarat av att skapa sig en normal tillvaro med framtidshopp och drömmar. Nu ska allt det avslutas och de ska skickas tillbaka till ett land där de inte har några anhöriga och knappt längre någon anknytning.

”Vi har inga ID-handlingar och efter att jag fyller 18 kommer jag inte ha rätt till någonting alls” säger storasyster Janet, som blir myndig i höst. På Migrationsverket säger de att de bara har ansvar för att ordna ett mottagande för barn. I och med att Janet och Albertina är uppvuxna på barnhem och inte vet vem deras pappa var, är de osäkra på sin nationalitet. På Angolas konsulat i Sverige har de sagt att flickorna inte kan få några ID-handlingar, eftersom de inte kan bevisa att de är från Angola och inte Kongo. Migrationsverket tror att barnhemmet kan ordna det när de är på plats i landet. Enligt Migrationsverkets egen databas för landinformation kan angolanskt medborgarskap endast fås genom att man föds som barn till angolanska medborgare, blir adopterade eller gifter sig med en angolansk medborgare.[1] Om barnhemmet inte lyckas ordna med ID-handlingar, riskerar Janet och Albertina att liksom tusentals andra, deporteras från Angola till Kongo, eller att leva som papperslösa i huvudstaden Luanda. ID-handlingar är en nödvändighet för att få tillgång till vård och utbildning[2].

I Angola är trafficking utbrett och särskilt utsatta är unga tjejer utan nätverk. Janet och Albertina fasar för vad som ska hända med dem om de återvänder och föreståndaren från det förra barnhemmet, eller något av de beväpnade ligorna får tag på dem. Enligt en rapport från FN har 78% av flickorna i Angola mellan 14-18 år blivit utsatta för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Föräldralösa och hemlösa barn löper större risk att utnyttjas av kriminella ligor för att begå brott och att tvingas till hårt arbete eller prostitution[3].

FN:s flyktingorgan UNHCR avråder inte generellt från utvisningar till Angola, men slår fast att just ensamkommande barn inte bör skickas tillbaka dit, eftersom de, även om de inte uppfyller kraven för flyktingstatus, tillhör en utsatt grupp som kan få det mycket svårt i Angola[4].

Hur ska Janet och Albertina, som har vuxit upp i Sverige och bara vet hur samhället fungerar här, klara sig i en sådan miljö?

Barnhemmet som Migrationsverket vill använda drivs av Nederländerna. Inga barn från Sverige har skickats dit, och de barn från Nederländerna som har skickats tidigare, har bara blivit kvar några få dagar. Unicef skrev en rapport 2012[5] där återsändande av ensamkommande barn till det här barnhemmet kritiserades, eftersom det finns en risk för att barnen hämtas av traffickingligor som påstår att de är släktingar. I rapporten citeras även förre EU-kommissionären för Mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, som kritiserade Nederländernas rutinmässiga utvisningar till barnhem i Angola och Kongo. Han sa att det strider mot internationella principer om skydd av barn att automatiskt skicka tillbaka barn till krigsdrabbade länder på det här sättet, bara för att det finns en möjlighet genom ett mottagningscenter. Varje ärende bör, enligt Hammarberg, ges en individuell bedömning där möjligheten till integration i det nya landet också ska ses som ett alternativ och att barnets bästa ska vara det viktigaste.

Efter skolavslutningen ska resan ske. Janet och Albertina får välja mellan att följa med Migrationsverket, eller att bli skickade med polis. Detta kallar Migrationsverket ”frivilligt” återvändande, trots att systrarna från början har sagt att de är rädda för att återvända.

En sista ansökan om att Migrationsverket ska stoppa utvisningen ska skickas omgående. Visa att du tycker att Migrationsverkets beslut om utvisning av Janet och Albertina är fel. Det är kort om tid, så snälla, sprid den här namninsamlingen till alla du känner!

Två ensamma flickor ska inte skickas tillbaka till ett obeprövat barnhem i ett krigsdrabbat land!

Barn ska inte behöva vänta i fyra år och rota sig i Sverige innan de utvisas!

Skriv på namninsamlingen här!  

[1] http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=6761 [2] http://irrico.belgium.iom.int/images/stories/documents/angola_edited.pdf [3] UN Committee on the Rights of the Child (CRC), Consideration of reports submitted by States parties under article 44 of the Convention Consolidated second, third and fourth periodic reports of States parties due in 2008 : Angola, 26 February 2010, CRC/C/AGO/2-4, available at: http://www.refworld.org/docid/4cdcf0982.html [4] UN High Commissioner for Refugees (UNHCR), UNHCR Position on Return of Rejected Asylum Seekers to Angola, 10 January 2004, available at: http://www.refworld.org/docid/4020db6c4.html     [5] UNICEF the Netherlands, Return of separated children to return houses in countries of origin. Policy and practice in the Netherlands, European and international governing instruments, and recommendations for protecting the best interests of the child. May 2012.  

Albertina och Janet Da Silva    Kontakta namninsamlingens skapare